Erik ten Hag förtjänar min ursäkt av flera anledningar. När Manchester United inledde säsongen svagt och förlorade mot Brighton och Brentford kände jag att det kunde bli tungt för nederländaren. Utöver förlusterna fanns ett dyrt transferfönster, ett omklädningsrum fullt av egon och en Cristiano Ronaldo som försökt bråka sig bort hela sommaren utan att lyckas.
Ett par månader senare så är det bara att konstatera att ten Hag hanterat United som en mästare. Det är ännu mer imponerande sett till att han saknar erfarenhet från stora klubbar och tidigare gjort bäst ifrån sig i Ajax som tog sig till en historisk semifinal i Champions League. Ajax är till skillnad från det United varit senaste åren en klubb där strategi och identitet är tydlig och där man förr eller senare studsar tillbaka till inhemska och europeiska framgångar. Långtifrån Uniteds verklighet senaste åren.
Tillbaka till varför ten Hag ska få en ursäkt. Han har hanterat alla svåra situationer på ett galant sätt och har inte varit rädd för att fatta tuffa beslut. När Rashford i toppform försov sig bänkades engelsmannen. När Cristiano Ronaldo divade sig blev han petad och fick sen lämna klubben. Portugisen ansåg det vara bristande respekt. Nu vet vi alla att det inte handlade om respekt. Det handlade om att sätta en tydlighet i vad som förväntas av dig som proffs, oavsett om du är Rashford, Ronaldo eller den unge Garnacho.
Carabao Cup är kanske inte titeln Unitedfansen drömde om att vinna inför säsongen, men stora klubbar ska vinna titlar och sex år efter Europa League-finalen i Stockholm är United tillbaka på vinnande vägar. Om ett par år kanske vi tittar tillbaka på den här titeln som startskottet för något riktigt stort. Känslan inför matchen igår var lite som när jag växte upp. United skulle bara vinna och efter Casemiros nickmål gjorde man det tryggt. Utöver Carabao Cup-titeln har United slagit ut Barca ur Europa League och är inblandade i toppstriden i Premier League. Förlåt Erik ten Hag, jag kände inte till ditt game.
På andra sidan stan vann Manchester City komfortabelt mot Bournemouth. Erling Haaland satte sitt 27:e ligamål och har nu gjort 33 mål på 33 matcher. Trots norrmannens bisarra siffror har diskussion blossat upp. Är City bättre eller sämre med Haaland? Var de mindre förutsägbara förra säsongen? Hade jag kunnat hade jag samlat alla diskussioner och kastat rätt ner i papperskorgen. Jag är egentligen ingen att ifrågasätta Thierry Henry, men jag köper inte helt hans förklaring om att Haaland ska anpassa sitt spel efter spelaren som har bollen. Haaland är inte Thierry Henry, han är inte heller Karim Benzema eller Robert Lewandowski som är mer spelande anfallare. Erling Haaland är en snabbt djupledsspringande målmaskin och ett monster i boxen. En sådan spelare vill jag ha i straffområdet och det räcker så för mig så länge målskörden är som den är nu.
Kan Haaland involvera sig mer i spelet? Absolut. Men vi kan aldrig förvänta oss att den norska anfallaren ska gå och bli en spelfördelande striker. Vi borde inte diskutera om City är sämre eller mer förutsägbara med Haaland, vi borde diskutera hur det hade gått för Guardiolas mannar utan anfallaren. Det är bara en gissningslek men då han gjort mål i 15 olika PL-matcher så vill jag garantera att City inte hade haft i en titelstrid att göra utan norrmannens mål.