Veckans högsta ”pusta ut”
Lättad pustade Athletic Clubs tränare Marcelo Bielsa ut. Utan att spela speciellt bra så tog baskerna sin första seger mot ett inledningsvis utmanande Valladolid. Utan Javi Martinez, förstås, som gått till Tyskland. Och utan Llorente, som inte var i speldugligt skick. På de två första omgångarna släppte Athletic in nio mål, vilket inte har hänt i ligan på nästan 60 år. Helgens 2-0-seger behövdes för att stämningen i Baskien överhuvudtaget ska gå att härda ut. Med Martinez flykt får man varva månaden ut. Och det kommer behövas rotationer. Fråga bara Susaeta, målskytten som i helgen spelade sin 70:e officiella match på rad.
Veckans ”understatement”
Negredo kom tillbaka till barndomsklubben och tackade för applåderna, genom att dra en straff i stolpen. I hemmalaget återfanns också José Carlos, som inför säsongen kommit från Sevilla, klubben där han växte upp och fostrades. Och just det, besökarnas tränare Michel kom återigen på besök. Ingen hade glömt hur han lämnade Rayo i sticket för ett antal år sedan. I helgen ställdes han dessutom mot sin son, Adrián, som slutat gå i pappas fotspår och numer spelar för Madridklubben. ”Den här matchen förlorar vi 49 gånger av 50”, var i alla fall hemmatränaren Paco Jémez betyg efter familjedramat. Det var också veckans underdrift.
Veckans drama
På en mer jordnära nivå var det inte Cristiano Ronaldo som stod för de riktigt tunga snyftningarna. Nejdå, det handlar istället om Espanyol. Precis som Osasuna är man den enda klubb som fortfarande inte tagit poäng i årets upplaga av ligan. Fast det såg ju bra ut när man ledde borta mot Levante med 0-2 i numerärt överläge. Det vill säga, innan det decimerade hemmalaget reducerade, kvitterade, och Rodriguez touchade fram ett självmål i den 93:e minuten. Det börjar bli en högst otrevlig vana och kan leda till panik. Hittills har ”los pericos” förlorat samtliga poäng under de tre inledande matchernas sista fem minuter.
Veckans besvikelse
Det är inte lätt att ställas mot Barcelona, och allra minst på Camp Nou. Med viss nostalgi kommer vi ihåg de gamla, riktigt heta duellerna som utspelade sig i början av 2000-talet med Valencia på besök. Det var ett tag sedan. De senaste fem säsongerna har ”los Ché” inte fått till det i Katalonien. Besökarnas tränare Pellegrino, som själv var med när det i början av seklet small som mest, var innan matchen däremot övertygad om att Valencia så småningom hamnar på den plats som ”laget förtjänar”. I positiv bemärkelse vill säga. Men då kan man förstås inte öppna så tamt och respektfullt som man gjorde i helgens match mot ett dåsigt Barça.
Veckans lag (4-3-3)
Målvakt: Rubén (Rayo)
Det var enastående reflexräddningar till både höger och vänster, och ett stabilt spel överlag. Visst, han blev utvisad, med räddade också Rayos enpoängare mot Sevilla.
Vänsterback: Adriano (Barcelona)
Det var ingen höjdarmatch av Barcelona, mot ett Valencia som inte heller gjorde sitt bästa. Men Adrianos raket ordnade tre poäng och lät Barcelona gå till landslagsvila med serieledning och full pott efter den tredje omgången.
Mittback: Marchena (Deportivo)
Gammal är äldst, sägs det ju. Marchena visar att han fortfarande är pålitlig och stabil. Inte minst när galiciska Deportivo spelade oavgjort mot Getafe efter ett sabbatsår år i den spanska andradivisionen.
Mittback: Ballesteros (Levante)
En annan klippa, som uppenbarligen fortfarande inte har sett sin bästa höst, är Ballesteros som idag fyller 37 friska år. Stor, stark och hård, när det behövs, fortsätter han att leda den blygsamma klubben mot stordåd.
Högerback: Pablo (Deportivo)
På tal om åldermän så var Pablo inte mycket sämre. I alla fall står han sig i konkurrensen med ligans övriga högerbackar, som överlag envisades med att inte utmärka sig nämnvärt i den tredje omgången.
Mittfält: Pereira (Mallorca)
Mallorca gjorde en nästintill briljant match, och tränaren Caparrós fortsätter att göra vad han kan med ett spelarmaterial som inte på något sätt är galaktiskt. Det går med hjälp av killar som fransmannen Pereira.
Mittfält: Javi Fuego (Rayo)
Han inte bara snor bollar, han fördelar dem också mycket väl. Om det hade funnits mer av den varan i laget kunde Sevilla till och med förlorat.
Mittfält: Joaquín (Malaga)
Andalusiern jobbade ständigt mellan linjerna och såg till att anfallet hade läder framför fötterna. Han rullade boll, han skickade boll, och var tvivellöst matchens stora behållning.
Anfall: Ronaldo (Real Madrid)
Det är en sak att ordna fullständigt kaos i de egna leden, med kryptiska uttalanden och bister min. Det är en helt annan att avgöra med två mål och se till att laget fortfarande hålls vid liv.
Anfall: Aspas (Celta)
Enorm, och det är en underdrift. Otroligt rörlig, dyker upp överallt och är nästan alltid helt rätt placerad för avslut. Det ska bli spännande att se hur laget, och anfallaren, fortsätter i klubbens nydebut i Primera División.
Anfall: Victor (Mallorca)
27-åringen gjorde inte bara ölagets enda mål, han var också en ständig fara för de besökande baskerna i Real Sociedad. Att han är född på Mallorca, och i stort sett spelat hela livet i laget, gör förstås inte saken sämre.