2012 debuterade Erik Andersson som 15-åring för Landskrona Bois A-lag. Andersson blev yngste debutant någonsin i superettan - och 34 minuter in i debuten nätade han på frispark och blev superettans yngste målskytt någonsin.
- Det var speciellt, det var det. Jag hade varit med och tränat lite med A-laget där i en-två månader kanske. Det gick rätt bra på träningarna. Jag hade snackat lite då och då med Henke, och han tyckte också att det gick bra. Sedan så var det redan bestämt att Marcus Lantz skulle lämna, och då såg de att de ville satsa på mig framöver. Då fick jag chansen där i slutet när det bara var två matcher kvar att spela. Det var jävligt roligt, det var en kul upplevelse, säger Andersson i podden "Lundh".
Hur är man mentalt funtad om man vill ta en frispark när man är 15 år och debuterar? Det hade gått en halvtimme och det stod 0–0…
- Jag har alltid tyckt om att ta fasta situationer. Det året hade jag gjort väldigt många mål i U21-laget på fasta situationer. Så jag hade stått där dagen innan och skjutit frisparkar, och då sa målvakten Ivo Vazgec: "Om det kommer en frispark imorgon så måste du ta den". Så då tog jag den bara.
Hur var känslan när den gick in?
- Det var en obeskrivlig känsla. Det var det man ville när man fick reda på att man skulle spela, att man skulle få göra mål också. Så det var en häftig känsla.
Parallellt med succén i superettan blev Andersson en haussad supertalang internationellt. Han inkluderades på tidningen The Guardians lista över världens största talanger tillsammans med namn som Ousmane Dembélé, Rúben Neves, Luka Jovic, Youri Tielemans och Dominic Solanke.
15-åringen drog även till sig uppmärksamhet från Europas storklubbar. Han blev inbjuden att besöka och träna med bland annat Newcastle och Juventus.
- Det var en upplevelse som var helt fantastisk. Att få komma iväg till de här klubbarna och se hur de jobbar med ungdomslagen, hur de jobbar med spelare individuellt, och vilka förutsättningar de har kontra vad vi hade när jag växte upp. Jag vet att det är lite bättre här nu, men det går inte att jämföra. Så det var väldigt kul och en rolig upplevelse att få komma ut.
Det kom även kontraktsförslag från ovan nämnda Juventus och Manchester City. Men Andersson valde att nobba båda klubbarna för att stanna i Landskrona Bois – för halva lönen han skulle fått i Juventus och City.
- Det var väl aldrig jättenära, egentligen. Jag fick ett förslag av Juventus och sedan fick jag ett förslag av City. Men jag var aldrig där.
Manchester City?
- Manchester City, ja. Newcastle blev det aldrig någonting med, men City och Juventus fick jag förslag av. Men då var det väl ändå att jag snackade med Landskrona, och de pratade om att jag skulle få vara uppe i A-truppen och sa att jag skulle få A-lagsminuter. Så då värderade jag det högre än vad jag värderade att flytta utomlands och spela i ett U17 eller U19.
Jag gissar på att det ändå hade varit bättre betalt i både Manchester City och Juventus än i Landskrona Bois - oavsett A-lagsspel.
- Jo, det hade varit bättre.
Hur mycket bättre?
- Ja… Det var dubbelt så mycket ungefär.
Hur svårt var det? För oss som aldrig någonsin varit i den situationen… Att välja mellan Manchester City som redan då har vunnit titlar och är på frammarsch, Juventus som är en gigant och som ofta vinner ligan i Italien, och Landskrona Bois som är i superettan och har begränsade resurser?
- För mig var Bois bara ett steg på vägen då. Mitt mål var att jag skulle till någon av de här klubbarna, och förr eller senare så hade jag en tro på att jag skulle ta mig dit.
Ångrar du att du tackade nej?
- Ångrar skulle jag inte säga att jag gör. Men det är klart att jag har tänkt "vad hade det kunnat bli om jag hade flyttat?" eller "hur hade det kunnat gå?" några gånger.
När du tänker vidare, hur ofta kommer sådana tankar?
- Det var mer innan, egentligen. Jag kan inte göra någonting åt det, jag kan inte ändra på de valen jag har gjort. Så det finns ingen mening att gå och älta i att det hade kunnat bli annorlunda.
Lyssna på hela avsnittet med Erik Andersson i spelaren ovan.