Helsingborg sliter med långsiktig utveckling
Det finns definitivt många delar jag gillar med det här Helsingborgslaget. Spelare för spelare tycker jag många spelare i startelvan kan följa med upp i allsvenskan (om det blir så). Nyförvärven var dyra, men har också kommit in och verkligen gjort laget bättre (i de flesta fall har de varit bland de bästa i laget). Defensivt ska de ta sig upp oavsett Andreas Granqvists intåg, och i offensiven finns ett inläggsspel och en tyngd som ger rätt många vinster bara det. Andri Runar Bjarnason är supernyttig.
Samtidigt har Helsingborg den överlägset dyraste truppen i superettan, de har haft snart ett och ett halvt år på sig att bygga nytt, och de kan ändå inte visa upp mer än det här? De beter sig fortfarande som ett lag som sliter med att försöka ta sig upp, än några som kommer flyga in även i allsvenskan.
Agim Sopi fortsätter att göra sin grej
Det spelar ingen roll att någon Rasmus Alm eller en Jonathan Levi lämnar då-å-då. Agim Sopi hittar alltid nya spelare som andra prioriterat bort. Han ger dem förtroende, låter dem ösa på, sammankopplar dem med liknande typer, och får sedan utveckling. Adi Nalic, Edafe Egbedi, och Karim Sadat kan de numera bygga en superettansk bra offensiv med.
Det saknas troligen vissa saker för att Agim Sopi ska kunna hota med detta Landskrona mot en allsvensk plats. Jag tycker en situation i andra halvlek som talade om var de står ibland: frispark med bra inläggsläge, men istället rullades det runt på ett par spelare och plötsligt var bollen tillbaka till samma ställe som frisparken slogs på.
Med de här spelarna kan dock Landskrona hoppas på några försäljningar som fixar ekonomin och samtidigt ha stolthet över kraftfull förbättring på flera spelarkarriärer.
Än en gång har Helsingborg ytterfrågor och svaret blir allt enklare
Mamudu Moro är bra när han är på en kant, ibland till och med väldigt bra, men det krävdes bara en skada för att han skulle flyttas in centralt och frågorna om ytterkvaliteten kom tillbaka. Startyttrarna var Andreas Landgren och Rasmus Rosenqvist då Max Svensson letade form. Landgren och Rosenqvist är bra centrala mittfältare för den här serien måhända, men har de den offensiva spetsen för att dra på sig sådana roller? Nja. Jag tycker ytterfrenesi var en av de stora skillnaderna lagen emellan i dag.
Det blev visserligen taktiska förändringar där i och med Mohammed Abubakaris skada i första halvlek, men Helsingborg kan väl inte tacka nej till Rasmus Jönsson-möjligheten i sommar? Det är för mycket som klickar – tajming, kvalitet, och behov – för att de inte ska köra på det spåret.
Ytterbackar med viktiga roller i Landskrona
Stanna kvar med mittbackar och centrala mittfältare, upp ännu mer med ytterbackar. Vill man verkligen förenkla hur Landskrona skulle attackera den här matchen så blir det ungefär så. Det fungerade bra, ett av deras bästa målchanserna kom efter ytterback-till-ytterback-passning, och deras mål kom också via inläggsspel. Dennis Olofsson och Alexander Tkacz fick betyget mycket bra av Sopi. Landskrona var bra på att använda nästan hela planen i öppet spel.
Troligen lugnt med Abubakari
Helsingborg klarade av matchen utan Fredrik Liverstam (avstängd) och Mikael Dahlberg, och det är redan en tunn trupp. Mohammed Abubakari gick av efter redan 25 minuter, men enligt Christoffer Andersson verkar det lugnt med skadan. En spelare som kan vara avgörande för Helsingborg att få igång spelet (vilket de inte fick i dag).