Efter 188 matcher, däribland dubbla SM-guld och cuptitlar, är Mattias Lindström tillbaka i Helsingborgs IF. 40-åringen går tillsammans med HIF:s tidigare målvaktstränare Sven Andersson in i staben som ska assistera den nya huvudtränaren Jörgen Lennartsson.
Just Lennartsson och Lindström har en historia som sträcker sig till 90-talet, då den förstnämnde ledde HIF:s tipselitlag och övertygade en grubblande yngling om att fortsätta spela fotboll. Mattias Lindström gjorde det och avslutade karriären, efter proffsutflykter till Danmark och Österrike, i HIF 2015.
Nu är han tillbaka med siktet att lyfta tillbaka HIF till allsvenskan.
Hur känns det att stå på den andra sidan träningsplanen?
- Det känns ganska naturligt. Jag blir fortfarande sugen på att spela fotboll (skratt)! Men det ser jag bara som positivt. Det är jättekul. När man kommer in med en sådan som Jörgen blir det mer naturligt att man får vara delaktig och då tänker man inte på samma sätt att man varit spelare. Det är jättekul att vara på den andra sidan, säger Mattias Lindström.
Det var som om ett tungt täcke låg över HIF hela 2020, ända från uteblivet cupspel till en dålig inledning och fortsättning. Hur ska ni vända på det?
- Framförallt handlar det om att börja i rätt ände, så att man inte fokuserar på att vinna nästa match hela tiden. Man får fokusera på att vi ska få ihop helheten och hitta en tro på HIF igen. Då pratar vi inte bara om omklädningsrummet. Utan också på stan, här i huset, bland tränarna - att vi får ihop HIF-familjen igen så att vi hittar en tro på HIF och det vi gör tillsammans. Jag har varit en supporter nu i fem år och sådant vill man verkligen se. Det blir verkligen viktigt att få ihop. Får vi ihop gemensamheten och tillhörigheten bland spelarna så att de känner den och kämpar för varandra, då kommer spelarna vara bra. Det är bra spelare alltså. Får man ihop den är jag inte orolig för det andra.
Lindström förde 2017 upp Tvååker till ettan under sitt första huvudtränaruppdrag och slutade sedan på en tredjeplats med laget säsongen efter. Han gick vidare till Helsingborgsklubben Eskilsminne, fick sparken förra sommaren, och återvände till Tvååker i höstas för att rädda kontraktet i ettan - något som lyckades med.
Den tidigare yttermittfältaren säger att han förespråkar ett öppet och inbjudande ledarskap, och tror inte på den hierarkiska modellen som han fick uppleva i österrikiska Wacker Innsbruck och Mattersburg.
Från punkten då du ville sluta till att du fortsatte jobba med fotboll efter spelarkarriären, vad har lett fram till det valet?
- Framförallt känner jag mig hemma i fotbollsvärlden. Jag mår bra när jag är i den och mår bra av pressen, den kicken som fotbollen ger. Kicken man får av matcher på helgerna och att vinna eller förlora. Det blir oftast att man inte ska prata om det - men jag älskar den pressen. Den saknar man när man slutar spela fotboll av naturliga skäl. Alla gör inte det, men jag gjorde det och då blir det lätt att man går in för att hitta den på ett naturligt sätt så att säga. Man märker nu när man träffar Jörgen hur mycket erfarenhet ger tränaren. Det är enormt mycket. Samtidigt känner jag att jag kan den här världen. Jag är här nere (måttar med handen) men kan kanske lära mig mycket, mycket mer för att jag känner att det är kul, säger Lindström.
Vad har åren som huvudtränare gett dig?
- Ledarskapet framförallt. Alla tränare vill spela på sitt sätt, men det är sekundärt det jag har lärt mig. Har du inte spelarna med dig så spelar det ingen roll vilken taktik du väljer. Det är framförallt ledarskapet jag lärt mig, och att ta en del tuffa beslut.