I januari i år gick Erik Pärsson från Mjällby till Landskrona BoIS. Han sågs då som klubben största profilvärvning på flera år och sa innan säsongsstarten att han tänkte vinna superettans skytteliga. Men återkomsten blev inte som tänkt. Redan innan premiären fick Pärsson en bristning i låret.
- En grej som skulle ta fyra eller fem veckor blev en konstant kamp i åtta månader. För en bristning i låret - den vanligaste fotbollsskadan, berättar Pärsson för Helsingborgs Dagblad.
Skadan satte sig i huvudet på Pärsson. Han blev rädd för att göra vardagliga saker, som att hämta ett glas vatten, och kände smärta bara han gick in i bilen. Det var då hans flickvän Molly tyckte att han borde testa samtalsterapi, vilket 27-åringen också gjorde. Han insåg att hjärnan spelade honom ett spratt. När han tänkte att det gjorde ont, då kände han också smärta i låret.
Det har bara blivit fyra inhopp i Landskrona BoIS under säsongen för Pärsson. När han fick ett bakslag i augusti, var han beredd att riva sitt kontrakt och istället börja spela fotboll i division 6-klubben FC Näset, där han är vice ordförande.
- Det var svårt att gå upp ur sängen. Jag tänkte även att det skulle göra ont när jag tog på mig mina byxor. Fullt normala grejer. Det kändes som att jag gjort en höftoperation, säger Pärsson, som trots smärtan valde att spela tre matcher under de kommande veckorna.
Mot Västerås tog det stopp. Han beskriver det som att hela benet slocknade, men han försökte ändå spela vidare. Efter en kvart klarade han inte längre. Och skadebakslaget blev tungt psykiskt. Inte långt därefter fick Pärsson en panikångestattack.
I laget, bland spelarna och ledarna, var det ingen som visste vad anfallaren plågades med. Men så frågade hans lagkamrat Oscar Petersson hur han mådde, egentligen. Den frågan fick Pärsson att berätta. Han delade med sig av att han faktiskt inte mådde bra alls.
I dag vet personerna runt Pärsson om att han inte har mått bra. Det var för tre veckor sedan, när låret smärtade på nytt, som han inte längre klarade av att hålla allt inne. Nu väljer han att berätta för ännu fler, motiverad av Richard Magyar i Hammarby, som öppet delat med sig av sin psykiska ohälsa.
- Det finns en machokultur inom fotbollen. Det har jag snackat mycket om med min psykolog. Det har blivit mycket bättre, men man har fortfarande alldeles för lite fokus på hur människor mår. Man kan må piss även om man är en halvt offentlig person.