Frank Pettersson sågs som en stor målvaktstalang när han 16 år gammal flyttade till Stockholm för spel med juniorlaget i AIK. Väl där blev han snart uppflyttad till A-laget, där han var andre- och tredjemålvakt i en allsvensk klubb.
För att få mer erfarenhet lånades Pettersson ut till division 2-laget Degerfors under 2004, men där blev det inte så mycket speltid som han hoppats på. I stället återvände han till hemtrakterna för att spela division 2-fotboll med Köping FF, där han blev kvar i flera år.
- Där stod jag i valet och kvalet om jag skulle göra något annat eller ge fotbollen en chans till. Då ringde Dalkurd, som låg i ettan norra, och då flyttade jag upp till Borlänge inför 2010, berättar Pettersson för Fotbollskanalen.
I Dalkurd nådde han stora framgångar med uppflyttning till både superettan och allsvenskan. Men något allsvenskt spel blev det aldrig för Pettersson.
Efter den allsvenska uppflyttningen 2017 flyttade Dalkurd sin A-lagsverksamhet från Borlänge till Uppsala (med en mellanlandning i Gävle). Då valde målvakten att flytta till Jönköping för spel med J-Södra i superettan.
Nu, fyra år senare, väljer Pettersson att avsluta spelarkarriären och lägga handskarna på hyllan. Ett besked han tillkännagav under onsdagen. För Fotbollskanalen berättar nu den 37-årige målvakten mer om anledningarna bakom beslutet.
- Jag fick ett besked av J-Södra ganska kort efter att säsongen tog slut. Direkt efter det kände jag väl att det är klart att jag ska köra vidare. Både kroppen och huvudet var inställda på det. Jag känner att jag hade kunnat spela flera år till på en bra nivå. Första dagarna hände det väldigt mycket för en 37-åring skulle jag säga, så det kändes som det skulle kunna lösa sig till något riktigt bra, säger Pettersson.
Så blev det inte.
- Jag har väl gått och blivit lite kräsen med åren och jag har även en familj med sambo och två små barn. Jag kände i slutändan att det ska krävas någonting väldigt bra. Organisationen, staden, vilken roll jag får i föreningen. Jag vill fortfarande utvecklas trots min ålder. Ju längre tiden gick så kände jag att det kommer bli svårt att få allt det här.
I stället ska Pettersson nu inrikta sig på en civil karriär utanför fotbollen. Han kommer att jobba som Key Account Manager på IT- och teknikföretaget Framtiden.
- Vi trivs jättebra i Jönköping och har köpt boende här, så det här kändes som den bästa lösningen. Det känns spontant som en jättebra tjänst och en jättebra chans att få.
Hur tror du att spelare och supportrar i fotbolls-Sverige kommer att minnas din spelarkarriär?
- Bra fråga. Jag vill tro att de egna supportrarna, de kanske inte kommer minnas mig som bäst, men jag tror att jag alltid stått rakryggad och gjort mitt bästa - även när det gått tyngre. Det är väl den uppfattningen jag fått höra att folk har om mig, säger Pettersson.
Han fortsätter:
- Vad motståndarna tycker är lite svårare att veta, men de här dagarna när jag gått ut med att jag lägger av har jag fått väldigt mycket snälla hälsningar, även från konkurrerande lag. Det har varit väldigt många, både gamla lagkamrater och tränare, folk man har mött genom åren. Fler än jag trodde skulle lägga någon vikt vid att jag lägger vantarna på hyllan faktiskt. Det tyder väl på att man inte varit en total idiot under de här åren i alla fall (skratt). Jag vill hoppas att jag bjudit på mig själv och varit ganska lätt att ha och göra med. Säkert småtjurig på plan, men det tycker jag hör till.
Vilket är ditt bästa minne från spelarkarriären?
- Då skulle jag ändå säga att det är när vi gick upp i allsvenskan med Dalkurd 2017. Vi hade byggt något under flera år med en stomme där, så att få ta det steget tillsammans var häftigt.
Och det värsta?
- Jag har tack och lov aldrig åkt ur en serie, så jag skulle nog säga den här hösten med J-Södra. Vi spelade tolv matcher utan att vinna och gick nästan från positivt kval till negativt kval under en höst. Det har varit påfrestande, men jag hoppas att J-Södra kan gå stärkta från att de löste det och ta sats därifrån.
Kan du lägga fotbollen bakom dig nu?
- Jo, men jag funkar så. Jag kan bara göra saker 100 procent. Det har redan ringt lag här nere och frågat om jag vill vara spelare eller målvaktstränare, men just nu vill jag bara fokusera på familj och det nya jobbet för att göra de två sakerna så bra jag kan. Jag har haft en sambo som dragit ett väldigt lass med två barn, så jag vill ge så mycket jag kan tillbaka där samtidigt som jag vill göra det nya jobbet så bra jag kan. Sedan tror jag att jag kommer ha något med fotboll igen framöver, men exakt när och vad det blir får vi se.