Tobias Sana ler glatt när han hälsar på samtliga som han stöter på längs vägen fram till caféts bardisk.
- Ska man unna sig en varm choklad? Så får det bli, säger han och slår sig därefter ner vid ett bord.
Livet är väldigt bra för stunden, förkunnar 35-åringen med ett brett leende.
En stor del av förklaringen är det faktum att Sana slutligen har hittat tillbaka till fotbollsplanen fullt ut efter sin svåra knäskada för drygt två år sedan.
- Förra året var ett väldigt speciellt år för mig, säger han.
Numera tar Sana ingenting med fotbollen för givet. Inte efter att han har varit nära att avsluta sin spelarkarriär vid dubbla tillfällen det senaste året.
Första gången var under vintern, för ett drygt år sedan. Då hade Tobias Sana just lämnat BK Häcken.
- Då hade jag tankar på om det var "the last dance", säger han.
Häckens fotbollschef Martin Ericsson var samtidigt tydlig i samtalen med honom, förklarar Sana.
- Han ville ha kvar mig i klubben på något sätt om jag skulle sluta med fotbollen. Vi hade ett väldigt positivt snack om det.
Sana berättar att samtalen med Häcken rörde en eventuell form av tränarroll i klubben.
- Om det skulle vara med A-laget, U19, U17 eller vad det skulle vara var inte bestämt. Men det fanns en möjlighet om jag skulle välja att lägga av.
Sana tog god tid på sig att fundera - innan han slutligen bestämde sig för att köra vidare. Han vägrade ge upp på grund av en tuff skada sent i karriären.
- Jag ville inte sluta. Jag har förstått att jag är en Volvo 740 med rost på som man måste besiktiga varje år, så jag behövde bara inse att jag behövde byta fälgar och lite så, säger han med ett skratt.
Han fortsätter sedan, med en något allvarligare ton:
- Jag vill kunna titta mig själv i spegeln och säga att jag gjorde allt. Alla som känner mig vet att jag gör allt för fotbollen.
Tobias Sana berättar att han tog hjälp av fysioterapeuten Rasmus Johansson och den förre friidrottsstjärnan Alhaji Jeng för att komma i så bra form som möjligt efter knäskadan.
- De är otroliga. De två hjälpte mig extremt mycket under min skadeperiod. De betyder enormt mycket för mig. De sa till mig att inte lägga av och att det kommer bli bättre.
***
När han skulle hitta en ny klubb blev det snabbt självklart att skriva på för Örgryte IS i superettan, där bekantingen från Blåvitt-tiden, Pontus Farnerud, var nyanställd sportchef medan vännerna Mikael Dyrestam och Nicklas Bärkroth fanns i spelartruppen.
Samtidigt hade han inte känt sig fullt ut som sig själv på planen sedan återkomsten från knäskadan.
- Jag kom hit för nästan exakt ett år sedan och visste inte var kroppen stod. Fysiskt kände jag mig bra, men knät var fortfarande lite bökigt. Jag gillar inte sånt egentligen, men jag behövde gå på smärtstillande då.
- Jag ville vara rättvis mot Öis, så jag berättade om vilken status jag hade och att vi kunde sikta mot premiären.
Som planerat stod Sana redo för spel i Örgrytes premiär mot Utsikten. Men han kände omgående att allt inte stod rätt till med knät.
- Det kändes knakigt, säger han.
Efter att ha gett knät en chans i tre raka matcher fungerade det inte längre.
- Jag kände mig inte rättvis mot varken laget eller mig själv när jag joggade runt där med smärta, så vi bestämde att jag skulle stå över de sista tio matcherna fram till sommaren och fokusera på att bygga upp mig ordentligt istället.
Sagt och gjort gav beslutet resultat och Sana kände sig i betydligt bättre slag när superettan-säsongen skulle starta upp igen efter sommaren.
Parallellt hade han fattat ett beslut för sig själv. Det här var sista chansen.
- Jag ska vara helt ärlig. Jag hade bestämt mig för att det fick bära eller brista där och då, säger Sana.
Hade du slutat med fotbollen om det inte fungerade?
- Ja, jag tror faktiskt det. Jag ville vara rättvis mot klubben. Jag ville inte vara här och ta någon lön. Då är det bättre att de ger den platsen till någon annan.
Han stannar till för en sekund innan han fortsätter.
- Det var så det kändes. Nu i efterhand förstår jag mer om skadan och vilken tid det faktiskt kan ta. Så mina tankar var kanske lite onödiga, på ett sätt, säger han och ler brett.
Vad betyder fotbollen för dig?
- Allt. Alla som känner mig vet om det. Jag andas fotboll. Det är det enda jag bryr mig om i livet förutom dottern, tjejen och familjen. Det är mitt DNA. Jag vill vara på planen.
- Jag fick ett perspektiv när jag var utanför planen, hur mycket fotbollen betyder för mig. Vad det betyder att få träna, skjuta och springa. Jag har fått en helt annan uppskattning för det även om jag alltid har älskat det.
***
När Tobias Sana väl började spela fullt ut efter sommaren vändes Öis säsong totalt.
Efter att ha varit jumbo i superettan under våren blev Örgryte plötsligt seriens formstarkaste lag - där man tog flest poäng av samtliga under hösten.
- Vi hade bytt spelsystem och gick från en fyrbackslinje till en trebackslinje. Det tar sin tid. Vi fick tillbaka vår försvarstrio som fick spela ihop sig. Det gjorde mycket. Sen satte sig saker som vårt presspel, förklarar Sana.
- Vi hade inte full trupp på träningarna ens innan. Men sen kom folk tillbaka. Då fick vi en bättre träningsmiljö vilket också gav ett bättre resultat på planen. Vi fick en bättre helhet. Kontinuiteten var väldigt viktig.
När segrarna väl trillade in växte självförtroendet i hela laget, berättar Sana.
- Hela laget lyfte sig. Alla spelare gjorde det jättebra.
Den totala vändningen av säsongen mynnade slutligen ut i en imponerande femteplats i superettan 2024 för Öis.
Men det hade kunnat sluta ännu bättre än så.
Örgryte tappade en 2-1-ledning till 3-4 mot Landskrona Bois under hösten. Seger i den matchen och Rödblått hade slutat trea - och fått kvala mot allsvenskan.
- Då hade det kanske varit annorlunda. Men det var enormt gjort av oss. Hösten visade vilken kapacitet som finns i gruppen.
Var står Öis inför 2025?
- Superettan är en serie som är som en berg- och dalbana. Alla kan slå alla. Det är en tuff serie. Nu går vi in med ett starkare självförtroende. Det finns en mental faktor där vi känner att vi kan vinna varje match. Vi ska ta det vecka för vecka.
Efter höstens segertåg i superettan drömmer allt fler Öis-supportrar om en än bättre placering 2025, med en allsvensk comeback inom en inte allt för lång framtid.
- Jag vill alltid göra det bättre än förra året. Sen måste vi vara ödmjuka och veta var vi kommer från. Vi är i en process där vi ska bygga vidare på det som vi har börjat med. Men det är ingen omöjlighet. Vi ska vara kaxiga och ödmjuka samtidigt.
- Jag fattar att supportrarna drömmer om det. Det är en mentalitet som en förening som Öis ska ha. Sen måste vi som sagt veta var vi kommer från, med de ekonomiska aspekterna och allt det där. Men vi ska tro på att vi kan vinna varje match.
***
I dag tycker Tobias Sana att hans knä känns bättre än på väldigt länge.
- Det känns som att jag är där jag var innan jag skadade mig, när jag var 33 år. Det känns som att jag är där igen. Jag känner mig stark, rörlig, explosiv. Jag kan vara företagsam på träningar, jag har fått en riktig försäsong. Jag ska inte klaga. Det känns riktigt bra, säger han.
Hur länge till tror du att du kommer att spela?
- Hade du frågat mig innan skadan, när jag var 33, då hade jag sagt att jag kommer spela tills jag är 45, säger han och skrattar.
- Nej men skämt åsido. Jag vill spela så länge jag orkar. Här och nu får kroppen bestämma. Som jag känner mig nu är jag stark. Jag kan löpa, vara med på alla pass. Jag sätter inte någon ålder direkt. Så länge jag känner att jag kan bidra vill jag fortsätta.
Tobias Sanas kontrakt med Öis löper samtidigt ut efter säsongen. Än är inget beslut fattat om vad som sker därefter.
- Vi har sagt att vi tar det lite efterhand. Känner jag som jag känner nu skulle det inte förvåna mig om jag spelar vidare.
Vad tror du att du gör den dagen du slutar?
- Förhoppningsvis har jag kommit på någonting. Jag vet att jag är bra med människor. Förhoppningsvis jobbar jag med fotboll. Jag känner mig ändå ganska kunnig. Kanske något individuellt med spelare.
- När jag var i Häcken sa Per Mathias Högmo att jag borde satsa på att bli tränare efter karriären. Om en så bra tränare säger det börjar man ju ändå tänka efter lite.
Sana är samtidigt full av beröm för BK Häcken, som han tillhörde 2022-2023.
- Jag hade en väldigt rolig tid där. Det var kul att vinna SM-guld, det var tråkigt att skada sig, men jag kom till en fantastiskt fin grupp och förening.
Han berättar om ett minne från tiden i Hisingsklubben som betyder lite extra för honom.
- När jag och Ali Youssef var långtidsskadade tog Per Mathias (Högmo) ut oss på middag och berättade för oss att vi var viktiga. Han fick oss att känna oss viktiga även om vi var skadade.
- Det betydde otroligt mycket. Speciellt när man är skadad och man känner sig som ett spöke där ingen ser en. Häcken var otroliga där.
***
Tobias Sana tillhör i dag sin fjärde Göteborgsklubb på elitnivå. Öis och Häcken är de senaste i raden, men som ung slog sig Sana fram i Qviding i superettan - innan han tog klivet över till IFK Göteborg där det stora genombrottet slutligen kom.
Det stannade till sist på 204 matcher för Blåvitt, fördelat på två sejourer. Den sista, som tog slut 2022, avslutades under uppmärksammade former. Trots en infekterad exit har Sana bara positiva saker att säga om klubben i dag.
- Min tid i IFK var otroligt speciell. Jag har mycket att tacka den klubben för. Det var där jag fick en karriär och skapade mig ett namn. IFK är en storklubb med allt vad det innebär, trycket från fansen, kärleken som jag fick där. Den klubben kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.
- Jag har gjort över 200 matcher och kommit upp på Kamratstenen. Jag kan inte sticka under stolen med att det är en speciell klubb för mig. Det finns många människor i klubben som jag tycker om extremt mycket.
Vidare tycker han att det är tråkigt att Blåvitt har haft flera tuffa år, där de senaste två har resulterat i allsvensk överlevnad med minsta möjliga marginal.
Sana tror däremot att en vändning är nära för IFK Göteborg.
- Jag tror inte att de kommer vara där nere i år. Med Billborn och hans fotboll… Ge det bara tålamod. Låt honom få bygga sitt lag i lugn och ro. Förändra inte. Ge det ett par år med Billborn, Jocke (Björklund) och Edlund. Låt de få bygga upp sitt så tror jag att det kommer bli bra.
- Sen ska man inte förvänta sig att de ska vinna SM-guld i år, men frågar du mig som har varit där tror jag att Billborn och Jocke är i samma stuk som Poya (Asbaghi) och Ferran (Sibila) var. Det är ett spelande fotbollslag. Det tar sin tid att komma dit. Att byta DNA hela tiden blir inte bra för klubben, så jag hoppas att de bestämmer sig för att tro på detta.