Intensiv och underhållande första halvlek
Den här matchen bjöd på en rejält intensiv inledning. Båda lagen satte in en hög press, det small i närkamper och det var bra tryck på ett fullsatt Skytteholms IP. Man kände att mycket stod på spel (en kvartsfinalplats i cupen) och det blev inte sällan hetsigt när domaren Mohammed Al-Hakim inte dömde till fördel för AIK. Spelmässigt? Kalmars press ledde egentligen inte till några vidare farligheter utan mest ett stopp på AIK:s offensiv. Hemmalaget lyckades dock spela sig förbi gästerna vid ett antal tillfällen och skapade ett antal vassa chanser. När Saku Ylätupa satte 1-0 på tilläggstid i den första halvleken kändes det inte helt oväntat ändå.
Fartfyllt även i andra
Kalmar satte fart på grejerna direkt i andra halvlek. De hade inget annat att göra än att gå för ett mål och gästerna fick till ett bra tryck på AIK. Hemlånade Svante Ingelsson var rejäl och skicklig på att hantera boll på mittfältet, och framåt började kvicka Isak Jansson, Filip Sachpekidis och Nils Fröling hota mer än i första halvlek. Men efter ett missat friläge och några nästan-chanser avtog attackerna något, och med 20 minuter kvar att spela lyckades AIK ställa om på ett Kalmar som riskerade allt mer bakåt. Saku Ylätupa utnyttjade ett friläge, satte 2-0 och gav hemmalaget viktigt andrum. Men bara minuter senare reducerade Kalmar, vilket nog gjorde en och annan AIK-supporter nervös. Kalmar behövde ju dock fortsätta trycka på och en djupledsboll på snabbe Jasir Asani senare var det återigen 3-1. Då satt spiken i kistan. Rikard Norlings mannar vann, och man gjorde det på ett logiskt sätt så som matchen utvecklade sig.
Lossnar det för Ylätupa nu?
Fjolåret blev ingen succé för Saku Ylätupa. Förväntningarna var stora på honom när han kom från Ajax, men finländaren passade aldrig riktigt in i det dåvarande spelsystemet/anpassade sig aldrig till seniornivån fullt ut. Den här säsongen är det uppenbart att ett större ansvar vilar på 20-åringens axlar än tidigare, AIK behöver att han slår igenom, och kanske blev den här kvällen starten på genombrottet för forwarden. Ylätupa såg jobbig ut att möta för Kalmar-försvaret i den första halvleken och precis innan pausvilan snurrade han upp Henrik Löfkvist ordentligt innan han tryckte in 1-0. Hans första tävlingsmål för AIK. Om det lär höja hans självförtroende och hans tro på att han kan bli något AIK? Utan tvekan, tänker jag. Ylätupa själv har varit tydlig med att han känner sig mer hemma i AIK:s nya spelsätt och det har ju hänt förut att ett mål eller ett enskilt ögonblick lyft en spelare på det sättet som de svartgula supportrarna sitter och hoppas på nu. Finländarens spelartyp är väldigt intressant. Han är en dribbler som tekniskt kan ställa till det för vilket allsvenskt motstånd som helst, men slutprodukten fram till i dag har i princip varit noll. I den andra halvleken satte han också 2-0 för AIK, efter att kyligt rundat Lucas Hägg-Johansson i ett friläge.
Per Karlsson i ny roll
Per Karlsson var ett frågetecken inför senaste matchen mot Örgryte och därför valde Rikard Norling att förbereda 17-årige Robin Tihi för en startplats. Till mötet med Kalmar var dock Karlsson tillbaka fullt ut. Då fick han chansen till höger i AIK:s trebackslinje. Tihi fortsatte alltså centralt. Ska man tolka det som att Norling bedömer att Karlsson inte är tillräckligt bra för att spela centralt längre, att Tihi är för bra för att inte spelas där eller att han helt enkelt ser en större uppsida med att ha Karlsson till höger? Oklart, men det är hur som helst spännande att en så ung spelare som Tihi får chansen att spela längst bak i lagbygget. Det kan gå fort i fotboll. Han gjorde nämligen sin första träning med AIK:s A-lag en dag innan årets första träningsmatch.
Det här behövde ett pressat AIK
Hur mycket AIK behövde den här cupframgången? Mycket. Förväntningarna är alltid stora på AIK men tränaren Rikard Norling har ägnat stora delar av försäsongen åt att tona ner dem, i sitt sätt att kommunicera utåt. En allsvensk fjärdeplats förra året gör att de svartgula behöver vinna cupen (eller förlita sig på att Malmö eller Hammarby gör det) för att få kvala till Europa League i höst och alla vet att det är Europa-spel eller spelarförsäljningar som ger pengarna som kan göra att en allsvensk klubb växer. Pressen är helt enkelt stor på Norling och sportchefen Wesström, vars utrymme att värva fler spelare i dagsläget är litet. Hur mycket Kalmar hade behövt gå vidare? Inte alls lika mycket. Det KFF främst är i behov av är en stabil allsvensk säsong som kan generera någon eller några fina försäljningar att stärka kassan med. Efter turbulenta år måste fokus ligga på att hitta tillbaka till en jämnare nivå som på ett betryggande sätt kan säkra en allsvensk framtid. I det här läget är det så klart trevligt med en framgång i svenska cupen, men inte på något sätt avgörande för framtiden. Visserligen kan en titel leda till Europa-spel, men att Kalmar skulle kunna gå långt i kvalet och hämta hem stora pengar känns inte särskilt realistiskt i nuläget.