SÅ SPELADE AIK
AIK ställde upp med ett form av 3-4-3-system, men ”högeryttern” Johan Hove gled relativt ofta ner och in i planen i en ”åtta”-roll. Det gav Mads Thychosen möjligheten att ta hand om högerkanten på egen hand. Vänsteryttern Dino Besirovic droppade inte ner lika mycket centralt som Hove, utan hjälpte både Victor Andersson med vänsterkanten och ”nian” Andreas Redkin i förstapressen. Upplägget gjorde också att Anton Salétros kunde ha en mer naturlig central mittfältsposition, vilket han själv efterfrågat, istället för att spela som en form av ”tia”. För mig är det givet att Salétros ska utgå därifrån, så att han exempelvis kan bidra på ett bättre sätt vad gäller att fördela boll framåt. Det har varit resursslöseri att ha honom längre fram i planen.
FALL FRAMÅT - MEN FRÅGOR KVARSTÅR
Hemmalaget inledde bra, satte 1-0 redan efter lite mer än två minuter och med hjälp av trycket från läktarhåll trodde jag att man bara skulle kunna ösa på framåt. AIK hade också ett spelmässigt övertag en stund efter målet. Men Värnamo åt sig in i matchen, lyckades spela sig ur hemmalagets press och etablera spel på offensiv planhalva in mot pausvilan. För AIK var ju 1-0-läget något lurigt. En allt för stark attackvilja hade kunnat straffa sig med ett baklängesmål och då hade man varit tillbaka på ruta ett. Då hade återigen två mål till krävts, samt kryss mellan Degerfors och Trelleborg, för att ta sig vidare till kvartsfinal. Men man ska oavsett kunna kräva mer offensivt av AIK än det laget visade upp i första halvlek.
AIK behövde gå för ett andra mål efter paus och gjorde så. Men Värnamo som är spelskickligt var ett svårgreppat motstånd för de svartgula. Efter en timmes spel kunde de också kasta in tunga namn som Wenderson och Simon Thern (duon har inte tränat fullt ut i veckan), vilket gav ännu mer stabilitet. Men Mikkjal Thomassens mannar hittade kraft nog att få in ett 2-0-mål och gjorde således jobbet som behövdes för att hålla drömmen om en kvartsfinal vid liv. AIK har fortfarande mycket att jobba på framåt (det ser trögt ut och man hade inte tillräckligt starkt grepp om den här matchen), men att lösa resultatet som man var pressat att ordna får ses som ett fall framåt. Det räckte dock inte till en kvartsfinal eftersom Trelleborg slog Degerfors.
MATCHENS HÄNDELSE
John Guidettis nickmål till 2-0. En riktig klasskasse - efter bara några minuter på planen. Om Mikkjal Thomassen skickade en passning till forwardsstjärnan genom att peta honom (läs mer nedan) så svarade Guidetti på bästa möjliga sätt. Och det i ett läge då AIK varit och fortsatt är i starkt behov av en klassforward. Otrolig tajming på den aktionen från 32-åringen! Än går det inte att räkna ut veteranen.
FRÅGETECKNET
Vad tycker AIK:s centrala forwards om att 18-årige mittfältaren Andreas Redkin fick chansen som ”nia” i den här matchen? Det är en tydlig signal till John Guidetti och Alexander Fesshaie från tränaren Mikkjal Thomassen om att han kräver mer av de två/en annan profil längst fram i planen. Och dessutom klargör Thomassen än mer (om det nu går?) att han vill ha in en ny spelare som ersättare till Ioannis Pittas. Att han nu känner sig nödgad att försöka lösa offensiva knutar med Redkin säger mycket kring det. Tränaren kunde lika gärna ha vänt sig mot läktaren och skrikit: ”Jobba, Thomas!” till sportchefen Berntsen. Men det säger också något om Redkins förmåga och det han visat upp under vintern.
MATCHENS BÄSTA SPELARE
3: Filip Benkovic. Bäst på plan. Jag gillar det jag ser av AIK:s nyförvärv. Han har både teknik, fysik och totalt sett det man behöver för att vara en toppklassmittback i allsvenskan. Utstrålar pondus och vann dueller.
2: Mohammad Alsalkhadi. En spelare som vållade problem för AIK. Var ett hot med sin teknik och kvickhet, och var nära att näta vid något tillfälle.
1: Andreas Redkin. 18-åringen gjorde vad han kunde i en ovan roll som ”nia”. Lade ner ett hårt jobb, var ettrig och ville väldigt mycket.
Se samtliga svenska cupen-matcher på TV4 Play.