INTRESSANTA BESKED INFÖR
Djurgården har en stor trupp och bara offentliggörandet av matchtruppen var intressant. Även valet av startelva. Uttagningarna säger mycket, inbillar jag mig.
Här är några saker som jag slogs av:
* Peter Thorkildsen var en av spelarna som saknades helt och med tanke på att dansk media hävdar att polska Widzew Lodz vill värva honom räknar jag nu med att han kommer lämna.
* Magnus Eriksson, som blev av med kaptensbindeln efter en omröstning i truppen och staben, fick ingen plats i truppen - trots tre skador och en Matias Siltanen som inte är spelklar. En tuff signal från nye tränaren Jani Honkavaara och 34-åringen borde, sorgligt nog (med tanke på hur uppenbart det är att han själv inte vill något annat än att vara bärande i Djurgården), se sig om efter en ny klubb.
* Gideon Granström, Kalipha Jawla och Isak Alemayehu har fått chansen att visa upp sig under försäsongen men att de inte tog plats i den här truppen tolkar jag som att de lär lånas ut för att säkerställa fortsatt utveckling. Inte minst med tanke på att Honkavaara vill banta truppen.
* Patric Åslund gick före Tobias Gulliksen i startelvan. Det betyder först och främst att Åslund måste ha imponerat på Honkavaara under vintern - och att finländaren inte räds att fatta beslut som kan göra tunga namn besvikna.
* Rasmus Schüller fick chansen från start, och inte Daniel Stensson. Jag skulle tippa på att det är väldigt jämnt i kampen om speltid på centralt mittfält men efter Stenssons fina höst säger det något om att man kanske inte ska räkna ut Schüller än. Även om finländaren tvingades kliva av redan efter 25 minuter.
EN HÄRLIG MATCH
Djurgården rivstartade matchen och gjorde 1-0 redan efter en halv minut. Inledningsvis tog man sig också fram till spännande situationer på Sandvikens planhalva. Lagets fyra offensiva spelare håller hög klass och när ytterbackarna Adam Ståhl och Keita Kosugi också kunde kliva fram uppstod luriga lägen för gästerna. Djurgården borde absolut ha gjort något mål till i första halvlek, men det ska samtidigt sägas att Sandviken åt sig in i matchen efter ett tag. Gästerna är spelskickligt och rullade sig förbi hemmalagets förstapress rätt ofta, men utan att ta sig hela vägen fram till stora målchanser.
Det här var också en rolig match att titta på, eftersom det verkligen märktes att det var en tävlingsmatch där poäng stod på spel. Och Sandviken bad inte om ursäkt för sig. Inte med boll, och definitivt inte i dueller. Superettan-laget gruffade, precis som hemmaspelarna, en hel del och efter ett antal situationer skapades en hetsig miljö både på planen och läktaren. Det blev en härligt intensiv drabbning.
Så länge det bara stod 1-0 var känslan att Djurgården inte kunde andas ut, för Sandviken kan ställa till med problem för många lag. Men en bit in i den andra halvleken dunkade Deniz Hümmet in 2-0 för de blårandiga och då var mycket plötsligt avgjort. Därefter spelade Djurgården av drabbningen på ett bra sätt. Om det inte vore för att Tokmac Nguen slarvade bort två frilägen så hade hemmalaget vunnit med större siffror.
MATCHENS HÄNDELSE
Här tänker jag faktiskt lyfta fram något som kunde - eller borde - ha blivit matchens händelse. Det var spännande att se Jacob Rinnes "offensiva" spel. Målvakten har en fin fot och det syntes verkligen mot Sandviken. Dels spelade han högt upp i planen när Djurgården hade bollen i sin ägo och var på så vis delaktig som en "femte" back. Och vid två tillfällen förtjänade keepern ett mål och kredd för de passningar han slog från eget straffområde upp till en framstormande hemmaspelare. Där står lagkamrater i "skuld" till Rinne. I första halvlek slog han ut i princip hela Sandvikens lag med en läcker långboll upp på offensiv planhalva och i andra halvlek frispelade han Tokmac Nguen med en kanonutspark. Men båda gångerna uteblev målet. Det har viskats om att Malkolm Nilsson Säfqvist verkligen utmanar Rinne om platsen mellan stolparna i Djurgården men nu visade den sistnämnde att det är givet att han ska vara förstavalet så länge han kan vara så här bidragande i spelet och samtidigt rädda bollar. Det finns tydligt en större höjd i Rinne kontra Nilsson Säfqvist.
FRÅGETECKNET
Varför har ingen allsvensk klubb värvat Emil Engqvist? Jag förstår det inte. För mig var han en av superettans bästa mittbackar i fjol och han har alla egenskaper som krävs för att vara bra även i högstaligan. Den tidigare centrale mittfältaren är klok, bra med boll och har samtidigt "mittbacksfysiken". Visst, han är 25 år gammal och inte 18, men jag kan utöver det egentligen bara se en rimlig förklaring till varför han är kvar i Sandviken. Att klubben inte velat släppa honom i vinter. Det vore underligt om ingen större klubb försökt värva honom. Kanske är han ett alternativ för Mjällby nu när de inte fick Djurgårdens nyförvärv Mikael Marques? Engqvist borde också ha funnits med på Bosse Anderssons lista över tänkbara mittbackar i vinter med tanke på att man ville ha in en svensk spelare, när man landade i just Marques.
MATCHENS BÄSTA SPELARE
3: Keita Kosugi. Det finns många blårandiga spelare jag skulle vilja lyfta fram här, exempelvis förtjänar Oskar Fallenius, Miro Tenho och Deniz Hümmet omnämnanden för sina insatser, men nu kände jag att det var dags att lyfta fram Kosugi på nytt. Vänsterbacken är fanimej alltid bra. Så kvick, så trygg med boll, så rörlig.
2: Patric Åslund. Målskytt när han fick chansen framför Gulliksen och överlag ser man att "tian" tagit stora steg i sin utveckling.
1: Jacob Rinne. Målvakten behövde inte stoppa många bollar, men han höll nollan och bidrog framför allt offensivt med flera väldigt fina passningar. Visade verkligen vilken spetskvalitet som finns i vänsterfoten.