Hammarby besegrade BK Häcken i cupfinalen och säkrade sin första titel på 28 år. Det efter att Madelen Janogy stått för dubbla baljor och Maika Hamano sedan satt slutresultatet 3-0.
När domaren sedan blåste av matchen och Hammarby stod som vinnare stormades planen av en stor andel av de 17 623 åskådarna som var på läktaren.
- Jag kollade på Simone (Boye Sörensen) och Folke (Hanna Folkesson) och ba: fan, vilka är det här. Men så slog det mig att det var fansen när det var så mycket folk. Det var mäktigt, säger Julia Roddar.
Blev du överväldigad?
- Jag tänkte mest på att andas för jag var jävligt trött sista kvarten. Det är mycket känslor men man får kolla upp och se himlen. Det är så jävla kul att se att det betyder så mycket för fansen. Det känns som att Bajen är en familj.
Jonna Andersson håller med om att det är mäktigt.
- Vi var beredda på att det skulle vara mycket vi kanalplan och när vi tog bussen hit ville man nästan spela direkt efter den vägen och resan vi fick från kanalplan till Tele 2. Vi ville ut och spela för dem och när de stormar planen, säger hon och fortsätter:
- Det är en historisk dag och det är helt fantastiskt att få vara en del av det. Vi vinner matchen välförtjänt och spelar kontrollerat. Det betyder otroligt mycket för oss som lag men också för klubben och fansen. Nu ska vi bara njuta av titeln.
Vad hon tänkte om planstormningen?
- Jag tog bara tag i Folke och tänkte jag håller i dig. Jag hann inte fira innan jag kände att de kom in. Det är bara att njuta och fira med dem. Det hanterades på ett bra sätt, men att bara få fira med de är häftigt.
Anna Anvegård menar att det var kul med stämningen men att man fick höra både det ena och det andra.
- Det var kul att det var stämningen personligen, men det var säkert många som påverkades av det i laget.
Supportrarna sjöng: "Always look on the bright side of life" - vad tanker du kring det?
- Nej, jag var lite frustrerad när man hör både det ena och det andra som inte är så trevligt som inte hör hemma tycker jag. Men det är såna de är, det är bara att acceptera.
Vad får du höra?
- Det är inga ord jag brukar ta i mun. Det får man lista ut själv.
Jennifer Falk:
- Jag hör ingenting. Jag lyssnar inte heller, man hör bara bruset. Så för egen del vet jag inte.
Rosa Kafaji:
- Hur ska det vara? Förlusten är ju värst, jag bryr mig inte om supportrarna.
Vad tänker du när de buar och sjunger när ni ska ta emot medaljerna?
- Det var väntat. Vi stod omringade av Hammarbyare och väntade oss att det skulle bli lite buerier och så.