Familjen Nildén har både varit och är en riktig fotbollsfamilj. I dag är Amanda Nildén, Matilda Nildén och Charlie Nildén alla aktiva på elitnivå. Men det började med farfar Jim och pappa David som båda spelade i AIK.
I syskonskaran är landslagsbacken Amanda ensam om att bo och spela fotboll utomlands. Liksom syskonen började hon spela fotboll i hemförorten Bromma och laget Brommapojkarna, därefter gick hon vidare till AIK och sedan till Brighton. Efter ett år i Eskilstuna United och tre år i Juventus har backen nu landat i England och Tottenham.
Vad gäller småsyskonen så bytte Matilda AIK mot Häcken inför säsongen 2024. Lillebror Charlie har nyligen gjort allsvensk debut för BP.
Men vad är egentligen framgångsreceptet för att en hel syskonskara ska spela fotboll på elitnivå?
- Det får du fråga mamma och pappa om, skrattar Amanda.
Hon ger sig på att utveckla sitt svar:
- Jag vet inte, jag undrar också var det kommer ifrån. Vi har inte riktigt blivit "pushade" eller så. Det har mest kommit från oss själva och sedan har vi tagit inspiration av varandra. De som är yngre har väl sett upp till mig när jag har gjort det bra och blivit drivna av det. Det är bara det tror jag.
Amanda berättar att syskonskaran alltid har tävlat mot varandra, i det mesta. Alla är vinnarskallar, något som kan ha bidragit till framgångarna.
- Det kan vara vem som är snabbast dit, vem som hämtar dricka snabbast, vem som vinner en padelmatch. Man hittar tävlingar i allt man gör, säger hon.
Yngst av syskonen är Charlie Nildén, 17. I BP:s säsongsavslutning mot Malmö FF gjorde han allsvensk debut och är således det fjärde och sista syskonet att spela seniorfotboll på elitnivå.
- Det klart att det är jätteroligt. Jag har ju följ dem (Charlie och Matilda) sedan de var små och vi har ändå tränat mycket tillsammans på sommaren. Kul att se honom ta klivet och få göra allsvensk debut nu, man blir lite extra stolt, säger Amanda.
Trots att storasyster Amanda besitter stor fotbollserfarenhet är hon försiktig med hur hon förmedlar sina tips till småsyskonen. Rollen som förebild tar Tottenhamförsvararen på allvar.
- Jag ska väl inte sätta för höga krav på honom men man hoppas väl att han behåller drivet och vill ta sig så långt som möjligt, då kommer det förmodligen gå. Det handlar om den inre drivkraften från honom, den ska inte jag "pusha" honom till.
- Man känner ändå att man är en liten förebild för dem och att de ser upp till en. Jag försöker vara en så bra förebild som möjligt, ge de tips jag kan utan att var för hård mot dem. I fotbollen vill jag inte vara för hård. Jag vet själv vad som driver mig, det är inte att bli nedtryckt eller något sådant. Man försöker bara finnas där och stötta och ge tips.
Men när det kommer till tävlingar syskonen emellan, då gäller inget av ovanstående.
- De vet att mitt temperament inte är det bästa så jag får mycket pikar för att jag ska tappa stubinen, det måste jag ändå erkänna. De trycker på småsaker, jag kan inte gå in på detaljer här, säger hon skämtsamt.
- Men man får en del pikar här och där och sedan tappar man det till slut. Jag försöker bita mig i tungan lite, det blir bättre med åren, säger hon.