Sebastian Andersson är något av en doldis i A-landslaget även om han numera kan kalla sig Bundesliga-spelare efter att ha varit med och tagit upp Union Berlin från andraligan. Den snart 28-årige anfallaren från Vinslöv har knappast haft en spikrak väg till landslaget och var en överraskning när han blev uttagen i det riktiga landslaget i höstas.
Under säsongen i Union Berlin har det blivit 13 mål och sex assist men han vill inte tala om möjligheterna till speltid eller en startplats stärkts av säsongen i Tyskland.
- Det vet jag inte, kanske starkare än tidigare, men startplats vet jag inte, säger han.
- Det är bättre att vara här, även om man inte spelar från start. Det är kul att vara här.
Vad har du utvecklat i Tyskland?
- Jag har blivit mer av en duellspelare eftersom jag spelat en del som ensam forward. Då är det viktigt att hålla i bollen och att man är en targetspelare.
Och din säsong?
- För egen del har den varit bra, jag har bidragit mycket. För klubben också bra som nått Bundesliga för första gången. Jag vill göra fler mål. Det kändes inte riktigt som jag var nöjd med målskörden. Jag skulle ha velat göra lite fler.
Sebastian Andersson slog igenom i Ängelholms FF 2011 och flyttade till Kalmar FF, men starten i allsvenskan blev inte lyckad. Han lyckades bara göra tre mål på drygt 50 matcher och tog sedan klivet till Djurgården. Även om han gjorde mer mål så var han aldrig riktigt uppskattad i Dif och det var först våren 2016 när han gick till IFK Norrköping som det lossnade. Året efter fick han följa med på vinterturné och sommaren 2017 köpte Kaiserslautern honom. Fast det tyska laget floppade och åkte ur andraligan, men Andersson gjorde 12 mål på 29 matcher och därmed sig ett namn i tyska andraligan. Något som gjorde att Union Berlin värvade honom.
- Det går snabbt, ena säsongen är man i botten och andra är man i toppen. Väldigt kul att det kan gå så snabbt, men det var målet när jag skrev på. Då sa klubben att vi skulle vara topp tre, säger Andersson.
Tvivlade du något på sig själv när ni åkte ut?
- Tvivel fanns det inte, jag visste att jag skulle vara kvar minst i andraligan efter säsongen. Inte varit kul att trilla ner och spela i tredjeligan. Det blev bra till slut. Glad att det blev som det blev.
Du har haft en karriär som svängt, men hållit i och inte gett upp?
- Så är det väl för alla, det är väl ingen som går spikrakt uppåt. I Kalmar var det en tyngre period, men så är det i fotboll.
- Jag har inte sett tillbaka på det. Det är krokigt, både i fotbollen och i livet och så är det för alla. Det är bara kul, utan botten så finns ingen toppen. Tyngst var det i Kalmar utan tvekan. Jag förväntade mig annat där och sedan var jag inte mogen att ta motgångarna. Jag har lärt mig mycket av det, om hur jag ska motgångar.
Gick det att mål om landslaget och att spela i en av Europas bästa ligor då?
- Att spela i landslaget var inte det man tänkte på, man får ta ett steg i taget. Det handlade mer om att få spela från start i Kalmar. Det var det som jag tänkte och grubblade på.
Nu lär Union Berlin förstärka, hur ser du på det?
- Så är det alltid. Man vet att de kommer att värva, så är det alltid, men sedan vilka positioner får vi se. Det kan jag inte spekulera i nu. Mina chanser att spela är stora så klart.
Hur är det i tysk fotboll, det talas ofta om mer själviska spelare?
- Det är lite mer egoistiskt och många spelare vill visa sig mer på eget plan vid vissa tillfällen, men samtidigt måste alla jobba hårt för laget för att få spela. Det är blandat och jobbar man inte hårt för laget så spelar man inte.
Måste man tänka mer på sig själv?
- Ja, så är det ju, man måste tänka mer på att göra poäng själv och inte bara jobba hårt för laget. Blir inte alltid tackad för det. Måste prestera poäng för att bli uppskattad.
På frågan om sin tid i Kalmar och Djurgården och att han inte alltid var uppskattad av fansen säger han också hade del i det. Kanske hade han inte det bästa kroppsspråket, men att han inte spelade något.
- Många är duktiga på att spela teater. Där kan man bli bättre.
Hur spelar man teater?
- Man går och dansar och har sig och stojar och stimmar framför supportrar. Det är inget jag gör och är inte bra på det.
Du bjuder inte till?
- Nej, inte på det sättet i alla fall.
Många har väl sett det galna firandet på planen när Union Berlin var klart för Bundesliga. Häftigt, enligt Andersson som blev av med kläder men det var bara glädje och mycket känslor. När de andra fortsatte att fira triumfen så försvann Andersson:
- Jag stack faktiskt morgonen efter så jag hann inte uppleva mer än så. Min familj var på semester och jag stack så fort jag kunde. Lite tråkigt men jag behövde ledigt innan landslaget.