Varför kandiderar du?
- Jag har haft flera klubbar och distrikt som aktivt uppmanat mig att acceptera en nominering. Dessutom har jag fått tydliga signaler om att det finns en klar majoritet i rörelsen som stöttar det och skulle vara beredd att ställa sig bakom mig som ordförandekandidat. Det sammantaget gör att jag till slut, efter en hel del funderande, har accepterat att bli nominerad.
Hur har processen gått till? Vi har ju beskrivit att du inledningsvis var tveksam till att kandidera. Kan du beskriva dina egna tankegångar de senaste månaderna?
- Jag tycker ju att jag har ett fantastiskt roligt och utmanande uppdrag i dag, i rollen som ordförande för Svensk Elitfotboll. Jag har till våren haft den rollen i tre år och jag har väl sett framför mig att jag åtminstone har ett par år till där. Jag har känt att jag haft ett väldigt starkt stöd i den rollen.
- Jag har inte känt någon drivkraft för att röra mig därifrån och jag har inte haft en egen drivkraft att röra mig mot rollen som jag kandiderar till nu. Med det framför ögonen har jag uttryckt en viss tveksamhet när jag fått påstötningar. Men under senare delen av året har det blivit tydligt vilken vilja som finns hos en bred del av rörelsen. Det har varit många samtal och påtryckningar. Det har fött diskussioner och att jag har bollat med många personer i rörelsen. Till slut har det mynnat ut i att stödet finns och att jag accepterar den här nomineringen.
Åström utvecklar:
- Sen vill jag vara tydlig med att med det sagt så handlar det inte bara om att ställa upp för mig. De möjligheter som finns för att leda, utveckla och påverka svensk fotboll som den här rollen för med sig motiverar mig väldigt mycket. Att ta mig an ett sådant uppdrag tillsammans med styrelsen och övriga i rörelsen skulle vara väldigt roligt.
Varför har du varit tyst utåt under processens gång?
- Dels har jag under lång tid känt att det inte funnits så mycket att ta ställning till. Det har pågått mycket snack och sonderingar ute i rörelsen. Jag vet att mitt namn nämnts men jag har sett på det som att jag jobbar vidare med mitt uppdrag inom Svensk Elitfotboll.
- Sen när det har intensifierats har det varit viktigt för mig att kommunicera med de personerna i rörelsen som jag tycker att det är viktigt att ha en direktdialog med snarare än att prata via media. Jag har behövt fundera själv och resonera med många personer innan jag fattat mitt beslut.
Hur ser du på att du utmanar din egen ordförande?
- Jag ser det kanske inte på det sättet. Jag upplever att jag har uppmanats av ett ganska stort antal distrikt och klubbar att ställa upp för att bli nominerad. Och jag känner att jag har ett väldigt brett stöd utöver det. Jag ser på det som att jag lyssnar på vad rörelsen efterfrågar och jag känner mig lojal mot rörelsen. Det är det som gör att jag tackar ja till det här.
Hur har din dialog med Fredrik Reinfeldt sett ut kopplat till den här processen?
- Jag har meddelat honom mitt beslut och min avsikt i det här. Så att han känner till det.
Hur landade det?
- Vad som sagts i ett sådant samtal stannar naturligtvis mellan honom och mig.
Hur bedömer du stödet för dig? Hur säker känner du dig på att du blir valberedningens förslag till att börja med?
- Man ska ha stor respekt för att det här är en demokratisk process. Den kommer jag respektera fullt ut. Samtidigt hade jag inte klivit fram om jag inte upplevt att det finns en stor majoritet som står bakom mig i det här. Jag känner mig trygg i att det finns ett brett stöd. Sen har jag en respekt för den process som löper framåt.
Om du inte blir valberedningens förslag, hur ställer du dig till att kandidera då?
- Jag gör det här för att jag känner ett stort stöd. Annars hade jag inte ställt upp. Jag tror att den närmaste månaden sannolikt kommer visa hur det ser ut. Min drivkraft är att göra bra saker för svensk fotboll. Jag kommer naturligtvis ha en bra dialog med valberedningen och ha en stor respekt för deras arbete.
Du vill inte ge ett tydligt svar på om du lägger ner kandidaturen om du inte blir valberedningens förslag?
- Jag har precis accepterat att bli nominerad. Som jag sa så känner jag mig trygg med valberedningens arbete. Skulle de komma fram till att underlaget vad gäller antalet röster som står bakom mig inte är tillräckligt för att jag ska vara rörelsens förslag, och jag delar den bilden, då kommer jag inte fortsätta kandidera.
Varför behövs det ett ledarskifte?
- Det får man egentligen fråga de som driver det här, vad de efterfrågar. Jag pratar ju hellre om vad jag står för som person och ledare. Vad jag tror behövs för svensk fotboll. Jag delar gärna med mig av mina tankar men jag vill också betona att det vi ska göra ska växa fram från rörelsen. Jag drivs av samarbete och relationer. Vi är en av landets största och viktigaste folkrörelser. Den kraft och potential som finns om vi går i samma riktning är enorm.
Hur har du upplevt Fredrik Reinfeldt som ordförande?
- Jag tycker vårt samarbete har fungerat bra. I vår relation har jag alltid kunnat säga vad jag står för och diskutera frågor oavsett om vi tyckt lika eller haft avvikande uppfattningar.
Vad är din bild av läget på kansliet i Solna och i rörelsen i stort efter det att Fredrik Reinfeldt kom in och Andrea Möllerberg (generalsekreterare) rekryterades?
- Jag ställer upp som ordförandekandidat framför allt med ambitionen att prata om vad jag, i samarbete med andra, vill åstadkomma framåt. Jag är naturligtvis medveten om den kritik som förekommit. Men jag är mer intresserad av att prata om vad jag tror behövs för svensk fotboll framåt och hur jag tror att vi gemensamt behöver jobba för att fortsätta utveckla svensk fotboll på bästa sätt.
Vad skulle du vilja göra? Vad blir viktigast om du tar över?
- Dels tror jag ju att vi ska använda kraften som finns i att det är en folkrörelse. Vi ska använda våra distrikt och intresseorganisationer för att diskutera inriktningar och vägval, för att prova idéer och remissa frågor. Sen ska vi låta styrelsen arbeta med strategiska frågor och fatta beslut med det som grund. För det finns så många kloka människor i rörelsen och den potentialen måste vi nyttja. Det samarbetet är väldigt viktigt för mig.
- Sen ska vi komma ihåg att det största värdet skapas i våra föreningar, där vi möter våra spelare och ledare. Jag tycker att den övergripande uppdelning och struktur som vi har inom svensk fotboll är rätt. Vi har distrikt, intresseorganisationer och ett centralt förbund, som ansvarar för olika delar. Jag tror vi behöver lägga ett stort fokus på att skapa resurser och förutsättningar för att respektive organisation kan ta ett så stort ansvar som möjligt för sin del. Svensk fotboll behöver starka distrikt och starka intresseorganisationer. Det är nyckeln till utveckling och att vi lyckas omsätta strategier till verksamhet.
Åström fortsätter:
- Jag tänker även att en stor och välmående bredd är en förutsättning för en stark elit. Att arbeta aktivt för att så många som möjligt ska komma in i vår fotboll och vilja fortsätta på sina villkor är en avgörande fråga. Jag upplever att samverkan mellan bredd och elit bara blir bättre och bättre och det är något att bygga vidare på.
Du har ju själv suttit i en förbundsstyrelse som fått en hel del kritik. Bär inte du också ett ansvar för det som kritiserats?
- Det är klart att alla i styrelsen har ett ansvar, även jag. Jag är med och delar det ansvar för de beslut som styrelsen fattar. Jag har haft en approach där jag alltid varit tydlig med mina synpunkter. Både i styrelsemöten och i andra forum där frågor diskuterats. I slutändan kommer styrelsen fram till ett beslut. Jag har naturligtvis, tillsammans med övriga ledamöter, varit en del av det.
Hur ser du på Andrea Möllerberg som generalsekreterare?
- Förtroendet för vår generalsekreterare är en fråga för förbundsstyrelsen. Jag är medveten om att det har förekommit en del kritik mot ledarskapet. Jag tror på en professionell arbetsgång där vi vågar prata om förtroendefrågor och stöd i rätt forum. Om jag blir vald kommer jag naturligtvis hålla en dialog med både styrelsen och generalsekreteraren om hur vi ser på vårt ledarskap framåt.
Du har varit med och anställt henne med ett form av förändringsmandat kopplat till den förändringsresa som ni talat om. Vilket ansvar har du för den biten?
- Som styrelseledamot och som förbundsstyrelse har vi alla ett stort ansvar för vår verksamhet. Det är förbundsstyrelsen som på mandat från årsmötet ska verkställa strategier som det fattats beslut om och så klart ge ramar och inriktningar till den operativa ledningen.
Hur ställde du dig till Saudiarabiens VM-bud när styrelsen röstade ja?
- Vi i förbundsstyrelsen fattade ju det beslut som vi gjorde, baserat på det underlag som presenterades för oss i styrelsen. Jag förstår och tycker att det är naturligt att det beslutet väckt reaktioner. Jag tycker att det finns en hel del att reflektera över. Framåt tror jag det blir viktigt att ha en övergripande och bredare diskussion i rörelsen om hur vi ska förhålla oss den här typen av frågor. Den typen av samtal ser jag fram emot att ta tag i om jag skulle bli vald.
Reserverade du dig mot det beslutet eller sa du ja till det?
- Jag reserverade mig inte. Efter diskussioner fattade förbundsstyrelsen ett enigt beslut baserat på underlaget som lades fram.
Du säger att det finns en hel del att reflektera över. Innebär det att du ångrar det beslutet? Eller hur ser du på att du var med om att rösta igenom det?
- Nej, men det är väl snarare ett uttryck för att jag inte tycker att det är helt förvånande att det framkommit mycket reaktioner. Det tycker jag är naturligt. Jag tror att när det gäller det internationella arbetet så behöver man alltid vara bra på att hantera de frågorna på ett realpolitiskt sätt och inse att världen inte ser ut som i Sverige på alla ställen. Det behöver man förhålla sig till för att hitta bra lösningar. I min värld är det heller inte ett motsatsförhållande till att kunna stå upp för våra svenska värderingar och det vi tror är riktigt och rätt. I vårt förhållningssätt i den typen av frågor framåt tror jag det är viktigt att ha en bredare diskussion, dels i förbundsstyrelsen men också i rörelsen i stort.
Borde ni haft en bredare diskussion inför just det här beslutet?
- Det går alltid att reflektera över. Nu har vi fattat det beslut som vi har fattat. Det är bara att förhålla sig till det nu. Jag reflekterar över vad jag tror kommer bli viktigt framåt.
Vad händer med ditt mandat som ordförande för Svensk Elitfotboll? Vad har du gett för besked till valberedningen där?
- Valberedningen har naturligtvis vetat om att det här har varit på gång. Det har funnits en öppen dialog och information dit. Nu är det en process fram till mitten av februari innan Svenska Fotbollförbundets valberedning presenterar sitt förslag. Om jag blir valberedningens förslag och det i slutändan blir årsmötets önskemål att jag tar över, då behöver Svensk Elitfotbolls valberedning tillsammans med rörelsen där hitta en person som efterträder mig.
Fortsätter du som Sef-ordförande om du inte blir vald till SvFF-ordförande?
- Det är naturligtvis upp till Sef-rörelsen att förhålla sig till det, beroende på vilket utfall den här processen får. Jag är medveten om att det här sätter igång både tankar och arbete och processer. Givet vad det här tar vägen får jag se vad det här får för följdeffekter.
Till slut, vad är din inställning till 51-procentsregeln?
- Vi är en folkrörelse och jag tror verkligen att i det tidevarv som vi lever ska vi se fotbollen, som är en Sveriges största folkrörelser, som bland det viktigaste vi har. Vi ska då också värna våra demokratiska modeller, som är en stor del av det. Utifrån det tycker jag 51-procentsregeln är väl värd att försvara som en del av hur vår modell är uppbyggd.
Och vad är din inställning till VAR?
- Jag tycker att det är en fråga som har processats genom de demokratiska system som vi har inom svensk fotboll. Jag tycker det är ett utmärkt exempel på hur vår demokratiska modell fungerar och hur den processas. Så tycker jag det ska få vara.
- Sen är min personliga uppfattning att det finns väldigt många frågor som jag tror är viktigare för svensk fotbolls utveckling än VAR-frågan. Det är min personliga uppfattning och det är som sagt inte jag som ska avgöra den frågan. Den frågan ligger i den demokratiska processen, avslutar Åström.