Trots att hösten har varit mörk för de svenska landslagen finns det några guldkorn som ger hopp inför framtiden.
I avsnitt 14 av poddserien "Blågul framtid - om krisen i svensk fotboll" diskuteras två exceptionella talanger som redan står och knackar på dörren till landslaget. En av personerna som har varit med och förädlat talang tidigare är Ida Skog Mbarka, som tidigt fick upp ögonen för Hanna Bennison när hon kom till FC Rosengård från moderklubben GIF Nike.
Skog Mbarka pratar om det första intrycket av Bennison, men även av hur viktigt det är att hantera den typen av talang med vördnad.
- Det första skulle jag säga är att fortsätta få lov att vara bäst. Det är alltid föräldrar som hör av sig om att: hon passar inte min dotter. Jag stängde ner det direkt och lätt henne få vara bäst. Det tycker jag är det första man måste få vara. Man måste inte alltid passa trots att "Lisa" på andra sidan skriker "passa". Det andra skulle jag säga är att tidigt lära henne att göra sina medspelare bättre, säger Skog Mbarka, som även betonar vikten av fortsatt arbete, även när talanger får chansen i seniormiljöer:
- Jag tror inte att det farliga är att göra debut, jag tror att det är unga spelare som lyfts upp och sedan inte får jobba med sin teknik. Jag har sett många unga tjejer göra debut, men de finns ingenstans i dag, för att man inte jobbade med dem. Jag tror att vi var ganska tidiga i Rosengård, på den tiden i alla fall, att inte spela en spelare för att hon är ung - hon ska vara duktig också och få fortsätta att jobba på tekniken.
En annan person som arbetade med Hanna Bennison under ungdomsåren är Pär Lagerström, som tidigare har varit förbundskapten för flicklandslag, där Bennison har spelat. Lagerström är också tydlig med den naturbegåvning som ligger bakom framgångarna, men menar också att det inte finns något gyllene recept för att få fram den typen av spelare.
- Det har är en väldigt viktig fråga. Dels så tror jag att man måste förstå att det inte finns någon exakt väg, det är människor vi jobbar med. Däremot så är en nyckel att vi gör något extra när vi hittar de här guldkornen. Att klubbar, sportchefer, förbund och, om det går, föräldrar sätts in så att man ger talangerna alla förutsättningar för att lyckas.
- Det är det som jag tycker är intressant med att lyssna på er, det ena utesluter inte det andra. De behöver utmaningar, mycket träning, uppflyttning och tuffhet. Det är sant, men det betyder inte att det är det enda sättet som svensk fotboll ska jobba på. De här spelarna ska få det, men den stora massan ska få det andra, annars kommer vi inte hitta de andra spelarna.
På herrsidan har en hel del hopp och förväntningar landat på Hugo Larssons axlar. 19-åringen från Svarte har haft en spikrak kurva mot toppen under de senaste säsongerna och det är något som inte förvånar ungdomstränaren Anders Fritz.
- Han hade en talang direkt från början, det här med motorik, blick för spelet, tekniken. Han utmärkte sig mot de flesta andra, även om det i den gruppen var flera andra som också var väldigt duktiga. Han hade en fin miljö att utvecklas i, redan vid en tidig ålder - men han stack absolut ut.
Som tolvåring tog Hugo Larsson klivet in till Malmö FF:s akademi. Men redan innan det hade han hunnit med att få sin fotbollsfostran i både Ystads IF och Svarte-baserade SoGK Charlo, något som har fungerat som ett viktigt komplement till den hårdare akademiträningen.
- Nu var det hans föräldrar, Jonas och Petra, som var tränare i den gruppen och i den gruppen gjorde de inget annat än i alla andra grupper. Jag lyssnade på er podcast och den här saft och bulle-grejen var det nog rätt så mycket i en liten förening som vår. Alla ska vara med, det ska vara roligt och det är kompisarna man spelar med, säger Fritz och summerar:
- De gjorde på samma sätt där. Sen tror jag att gruppen var duktig och de ville spela fotboll tidigt, det hjälpte dem mycket i att det blev bra övningar tidigt och de var runt på väldigt många turneringar trots att de var små. De fick spela i hela Skåne och inte bara lokalt.
Därefter väntade Malmö FF:s akademi, där han så småningom tränades av Roland Larsson. Han berättar dels om Malmös sätt att arbeta med sina talanger, där skolgången är en viktig del av utbildningen, både som spelare – och som människa.
- Det man kan se är att väldigt många av de som klarar av att ordna ihop sina dagar och har struktur klarar sig ganska bra i fotbollen också. Mattias Svanberg är ett annat exempel som jag tycker är ganska lik Hugo i sättet att vara. De tog sig genom ett fotbollsgymnasium trots att de var med och tränade mycket med A-truppen och det har de nytta av när de sedan ska göra något annat, säger Roland Larsson när han gästar "Blågul framtid – om krisen i svensk fotboll".
Trots att Larsson som 19-åring har tagit en ordinarie plats på Eintracht Frankfurts mittfält har det inte varit någon spikrak väg genom akademiåren, där fysiken ofta spelar en viktig roll.
- När man tittar på ungdomar i den här åldern så kan det vara vissa dagar som är tuffa och då är man kanske på träningen, men man tränar inte. Men Hugo tränar varje dag, han gör alltid sitt bästa, han är alltid fokuserad och förberedd för att träna. Det är klart att den investeringen gör att det blir bra till slut, säger Larsson:
- Jag vet att man i 16 och 17 snackade väldigt mycket med honom. Det är viktigt att vi som finns runt omkring berättar att vi ser och förstår och att det inte är en panik – och att det är fullt normalt. Därför tror jag att den dialogen är minst lika viktig som träningen, att jobba med människor. Hugo i detta fall vet att det finns någon som backar upp och som gör saker för att han ska lyckas och må bra. Sen när han har växt i fatt så kan han komma in igen och köra vidare och då har det inte varit den svackan i självförtroendet.
Efter åren av fotbollsfostran tog Larsson klivet upp i Malmö FF:s seniortrupp, där han gick från klarhet till klarhet. En person som spelade en nyckelroll var Henrik Rydström, som gav honom ett stort förtroende efter sitt intåg i början av 2023.
- Hade Hugo varit där han är i dag om inte Malmö hade gått dåligt och haft väldigt många skador 2022? Det tror jag inte, då hade han inte fått det utrymmet. Nu hade Malmö väldigt många skador och Hugo fick möjligheten. Sen kan man säga den här klyschan: fick han den eller tog han den? Han fick den - och då tog han den, säger MFF-tränaren.
Det är enkelt att analysera löpmeter, progressiva passningar och lyckade dribblingar, men en egenskap som är utmärkande är den mentala styrkan, menar Rydström, som även ser likheter med en tidigare landslagsmittfältare.
- Jag ser mycket Rasmus Elm i Hugo. Självförtroende, ja – men självkänslan: jag är Hugo, eller jag är Rasmus och det är jag oavsett om det gick bra eller dåligt i den här matchen. Det kommer väl till uppfostran och de man har runt omkring sig, som låter en att vara på det sättet, säger Rydström, som själv blev överraskad över hur redo Hugo Larsson var för allsvenskan:
- Jag såg inte att han skulle vara så bra som han var ett par matcher in i allsvenskan under försäsongen. Jag såg att han var bra, men att han skulle vara så bra och att han skulle göra det han gör i Bundesliga redan nu - svårt att sia om. Men han har den förmågan att han går in på den nivån och säger: okej, så här gör de här, då gör jag det också. Sen gör han det lite till och det sitter där, summerar Rydström och pekar på huvudet.
Lyssna på hela avsnittet kring stortalangerna Hanna Bennison och Hugo Larsson i poddserien "Blågul framtid - om krisen i svensk fotboll" i spelaren.