Fotbollsakademier blir allt vanligare inom svensk ungdomsfotboll, men trots detta fortsätter svensk fotboll att tappa mark på seniorsidan.
I avsnitt fyra av poddserien ”Blågul framtid – om krisen i svensk fotboll” gästar den tidigare akademitränaren i BP, Peter Kisfaludy, och han pratar om hur de svenska akademierna faktiskt står sig – och vad som behöver förändras i framtiden.
- Jag tycker att spelarna som vi får fram just nu inte är tillräckligt bra, det är många som inte får spela i sina klubblag och framför allt så spelar man inte i topplag ute i Europa längre, säger Kisfaludy, som dock ser ljusglimtar inför framtiden:
- Jag tycker att det är jättebra att Sef har vaknat till och lägger ner mycket tid på att utbilda och utveckla akademierna. När man anställde Thomas Hasselgren så var det ett stort steg framåt och Thomas jobbar kontinuerligt med att vi ska bli bättre och bättre och har tittat över hela certifieringssystemet. Det är för att kvalitetssäkra svensk ungdomsfotboll och göra den ännu bättre. Förhoppningsvis kan vi se att det blir bättre på sikt och att klubbarna lägger ner mer resurser och ekonomi, det är vad det handlar om.
En person som arbetar dagligdags med akademifrågor är just Thomas Hasselgren, akademiutvecklare på Sef. När han gästar podden pratar han om de initiativ och projekt som faktiskt är i gång inom den svenska ungdomsfotbollen och om det certifieringssystem för de svenska akademierna, som Kisfaludy också nämner.
- Föreningarna ser olika ut och vi gjorde om modellen till 2022. Vi startade med modellen 2012 och då var svensk fotboll ganska tidigt ute. Det var en modell från Holland och i dag har de flesta nationer någon form av certifiering av sina klubbar. Man ser också de länder som har tagit steg, till exempel Norge, där man har skruvat på sin modell och danskarna gjorde en 2.0 och det påverkar väldigt mycket.
- I dag är det tre klubbar som sticker ut och är väldigt duktiga på att få fram på att spelare och de ligger också högst i vår certifiering. Malmö och BP har alltid producerat mest och sen har AIK kommit de senaste åren. Sedan har vi en grupp på sju-åtta klubbar som är ganska bra på att få fram spelare och sen kommer en drös som nästan inte får fram några elitspelare och där är det mest slumpen som avgör.
Den tidigare Häcken-spelaren Ulf Carlsson, som varit engagerad i Göteborgsfotbollen hela sitt yrkesliv, var en starkt bidragande faktor i den så kallade ”Göteborgs-motionen” som ett nytt perspektiv, där man riktade fokus mot breddfotbollen, snarare än akademiverksamheten.
När Carlsson gästar ”Blågul framtid – om krisen i svensk fotboll” pratar han om motionen, som innebar att elitföreningarna skulle dela med sig av sina resurser till breddföreningarna, samt om vikten att ha en bred konkurrenssituation och vikten av at behålla så väl bredd som spets.
- Vi har sett baksidan av akademier, att man tar till sig väldigt många unga, men bakom det gör det också att många lag försvinner som en konsekvens av att de bärande spelarna lämnar. Man tappar kvalitet, vilket gör att de som är kvar tappar lusten och resultaten blir ojämna och det tycker vi att man måste väga in, förklarar Carlsson.
Hjulen snurrar fort i dag. Hur ska vi kunna vara konkurrenskraftiga, eller ska vi helt enkelt ge upp den tanken och satsa på bredden?
- Eller så är det kanske så att den modellen på lite längre sikt är bra. Vår generation blev duktig på fotboll, men hade också med oss andra idrotter. Vi tränade lika mycket, men vi tränade inte åtta fotbollspass i veckan och det är kanske en bättre modell på sikt, du blir mer vältränad och fysiken blir bättre. Så vår övertygelse är att den modellen egentligen är bättre för att så småningom bli bra.
Lyssna på hela avsnittet kring de svenska akademiernas status av poddserien ”Blågul framtid - om krisen i svensk fotboll” i spelaren.