Rami Kaib bytte under vinterfönstret Sverige mot Nederländerna, Elfsborg mot Heerenveen. 23-åringen debuterade förra veckan i cupmötet mot Simon Tibblings FC Emmen, där han fick ett inhopp på en knapp halvtimme - när laget vann med 2-1.
- Det kändes bra. Vi låg under med 1-0 när jag kom in. Med min första bolltouch gjorde jag assist, sedan fick vi en straff i slutet. Så det var en väldigt skön debut för mig. Nu hoppas jag få börja spela regelbundet så snart som möjligt, säger Kaib till Fotbollskanalen.
Ytterbacken berättar om den första tiden i Heerenveen, som inleddes i karantän.
- Jag kom hit fem dagar innan jag presenterades och då satt jag i karantän på hotellrummet. Man längtade bara efter att få träffa grabbarna och köra igång. Nu har jag bott på hotell i två-tre veckor, men på torsdag ska jag åka och kolla på en lägenhet.
Hur känns det att lämna Elfsborg?
- Det är mycket blandade känslor. Mest är det skönt för jag har varit sugen på att testa någonting nytt efter åtta år i Elfsborg. När det här kom upp kändes det helt fantastiskt. Det är ett perfekt steg att ta. Jag hade inte velat gå till någon annan allsvensk klubb eller gå som bosman eftersom mitt kontrakt gick ut, så det kom helt perfekt.
Han fortsätter:
- Elfsborg har gjort många förhandlingar med Heerenveen förut, och jag tänkte direkt att det här kommer bli bra eftersom de förmodligen hade en bra relation. Sedan hade jag en trygghet där redan i och med att Ibrahim Dresevic (tidigare Elfsborg) redan spelar i klubben. Jag pratade mycket med honom innan där han sa att han kommer ta hand om mig och hjälpa mig med det som behövs, eftersom han redan gått igenom det.
Under sin tid i Elfsborg blev det ett mål och fyra assist på 57 matcher. I och med flytten lämnar han inte bara Borås och laget. Han skiljs också från en av sina närmsta vänner. Elfsborg-mittfältaren Simon Olsson, som Kaib delade boende med från och till under alla åtta år i klubben.
- När jag kom till Borås (2013, från Nyköpings BIS) kände vi inte varandra utan vi var mer bekanta från Bosön-läger och sådär. Sedan flyttade vi båda in på ett Elfsborgs-internat samtidigt som vi gick i samma klass. Då kom vi varandra snabbt väldigt nära. Vi hängde hela dagarna, gick till skolan tillsammans, gick till träningarna tillsammans och gick till Ica tillsammans. Sedan kom en till kille, Mattias Özgun (Nu i Akropolis), så det blev vi tre som hängde. Alla tre hade varsitt rum i det där huset, men vi ställde våra sängar i ett rum och sov där, och så var det i ett par år.
När spelarna kommer upp i A-laget är riktlinjerna att de ska flytta ut från det gemensamma boendet, och hitta något eget. Det hindrade inte vännerna från att fortsätta umgås dag som natt.
- De hittade en lägenhet till mig i Borås när jag flyttades upp (inför säsongen 2016). Då flyttade Simon och Mattias med mig dit. Det var en etta på 27 kvadrat. Simon sov i min säng medan Mattias tog soffan, men det hade ingen av dem några problem med. Det var bara så i ett par månader innan Simon fick lägenhet i samma hus, trappan nedanför. Då flyttade de dit, men det blev ändå som vi bodde ihop. Sedan bodde Simon och jag tillsammans de sista två åren efter att Mattias lämnat klubben.
Vad är det bästa och sämsta med Simon som rumskamrat?
- Han är väldigt oförutsägbar. Man vet aldrig vad som kommer ur hans mun och han är väldigt rolig. Det var därför det var kul att bo med honom - samtidigt som vi kommer bra överens. Vi har båda samma ambitioner i livet. Vi båda vill komma utomlands och träna mycket för det, så vi pushade varandra.
- Sedan hjälpte jag honom med maten. Han är ganska lat när det gäller den biten, så jag fick ställa upp och fixa mycket. Man kan säga att han pushade mig med träningen medan jag hjälpte honom med allt runt om.
Gör ditt förflutna det jobbigare att leva själv nu?
- Såklart att det är tråkigt att vara själv men samtidigt har jag aldrig haft något problem med det. Det är inte det som är det jobbiga utan jag blir trött på att inte kunna ha ordning och reda. Det är inte lika lätt när man bor på hotell. Det är resväskor överallt och man vet inte var man ska göra av grejerna.
Klubbytet är avklarat, första assisten är slagen och snart slipper ytterbacken förhoppningsvis det trånga hotellrummet. Nu riktar han fullt fokus framåt – mot en karriär där han vill uppnå stora saker.
- Som de flesta fotbollsspelare vill man bli så bra som möjligt och bli ekonomiskt oberoende inför framtiden. Så tror jag de flesta tänker. Men mitt stora mål är att spela i en av världens bästa ligor, kanske England, Spanien eller Italien. Det är väl det alla strävar efter. Samtidigt får man se sig själv i spegeln ibland och fundera på om man kan ta sig dit. Men jag tycker jag har förutsättningarna för att kunna göra det. Sedan behöver du lite tur i fotboll. Visst, du ska lägga ner det hårda jobbet och sköta kosten med allt runt omkring. Men man ska ha tur, det har jag märkt på vägen. Och man måste vara redo när turen slår in.
Hur viktigt är det att bli ekonomiskt oberoende kontra att få spela i en av de största ligorna?
- Om jag skulle få kontrakt med ett drömlag eller ett erbjudande som skulle göra mig ekonomiskt oberoende inom tre-fyra år… Det skulle vara ett svårt beslut. Sedan beror det också på när i karriären jag får det. Man vill ju såklart hjälpa familjen, så jag tror det hade blivit den klubben som gjort mig ekonomiskt oberoende. Det hade på något sätt gjort det enklare för familjen och mig själv i framtiden. Men som jag sa, det är mycket som ska gå ihop så det är svårt att säga nu.
Landslagsdrömmar? Det finns såklart också. Trots möjligheten att spela för Libanon, där hans mamma kommer ifrån, är det inte ett alternativ.
- Det lockar inte mig på samma sätt. Libanon har aldrig varit aktuellt, utan det är det svenska landslaget som hade betytt något att spela för. Det är här jag växt upp och spelat ungdomslandskamper, så det skulle vara drömmen på riktigt.