Svenska Fotbollförbundet ska under lördagen, efter landskampen mot Serbien, tacka av Zlatan Ibrahimovic för hans insatser i den blågula dressen.
En som tycker att den kommande hyllningen är mer än välförtjänt är den tidigare lagkamraten i landslaget, Jimmy Durmaz.
För Genclerbirligi-spelaren var det en stor grej att spela i samma lag som Ibrahimovic under flera år.
- Det är klart att det var en otrolig känsla att få dela plan och dela omklädningsrum med honom. När man var ung, speciellt så ung som jag var när jag kom dit (till landslaget, reds anm.), och han var där som den största vi har haft i Sverige…, säger Durmaz och fortsätter:
- Det var pirrigt av att få vara med i landslaget, och sedan blev det bara ännu pirrigare av att han var där. Det var så i början, sedan utvecklades det till en fin vänskap.
Durmaz utvecklar:
- Det som är så speciellt med honom är att han fick en att bli en så, så mycket bättre fotbollsspelare. Man höll en helt annan nivå när man spelade med honom. Det var en otrolig känsla att få vara en del av hans tid i landslaget; att få lära sig allt han gör på planen, hans idéer, och så vidare. Han ser grejer som vi andra inte ser, helt enkelt.
Är det något speciellt du tänker på att du lärt dig?
- Alltså, jag är en helt annan spelartyp än vad han är. Men man lärde sig att ha mer koll på allt runtomkring. Att var mer snabb när man får bollen, det vill säga att beslutet vad du ska göra härnäst redan tagits innan du får bollen. Han var så, han visste exakt vad han skulle göra innan han fick bollen. Man blev överraskad när han slog en passning utan att någon var där, sedan kom det någon precis som han sett - och så tänkte man bara ”oj”. Nu hände det något där.
- Man fick lära sig så mycket när man spelade med honom. Jag minns att han sa det ”du ska tvinga dem att ta löpningar. Sätt bollen så att de behöver löpa in i vissa ytor”, exempelvis. Det var otroliga idéer han hade.
35-åringen gör ingen hemlighet av att Ibrahimovic var en stor kravställare internt.
- Jaja, tuffheten ska vi inte snacka om (skratt). Det är den tuffaste medspelaren jag har haft. Men enligt mig är det den bästa tuffheten jag haft i en medspelare också, för den fick mig att bli mycket bättre och prestera mycket bättre. Allt han ville var att vi skulle bli bättre. Det var absolut inte att han satt och hånade någon eller var orättvis, det var bara för att göra en bättre.
- Han lyckades med det. Eller för min del, i alla fall. Jag kan bara tala för mig själv. Till exempel minns jag att ibland slog man några otroliga passningar till honom och hans reaktion var ”Det här är normalt. Det är så här det ska vara hela tiden”. Samtidigt var alla andra chockade av kvalitén på passningen man precis hade slagit.
Han fortsätter:
- Det fick mig att inse att, vet du vad? Det är en sådan standard man måste hålla i hans närvaro. Det var bara att lära sig, och tack vare det fick jag det med mig till storklubbar jag spelat för senare. Det var en otrolig hjälp. Hans närvaro fick alla att växa, vilja prestera och vilja vinna.
Vad är ditt favoritminne av Zlatan?
- Det är svårt att välja, vi har haft jättemånga speciella minnen. Jätteroliga minnen tillsammans. Så jag vet inte vad man ska ta upp, allt var bara hur roligt som helst.
- Men jag minns första gången han knackade på vår dörr, min och Erkans (Zengins, reds anm.), och jag inte var där. Men han tog våra nummer och ringde mig och Erkan, det var värsta grejen för oss i början. Speciellt när man var ung, att han ville hänga med oss. Därefter skapade vi en fin relation med varandra.
Har ni mycket kontakt än idag?
- Nej, inte så mycket. Men jag vet att ifall man vill prata så finns han där och att det inte är några problem. Han är en så fin människa. Han är alltid tillgänglig när han väl har tid. Men jag skulle inte ta upp telefonen och ringa nu (skratt), för jag vet vad hur mycket han har att göra där borta i Milan dag ut och dag in. Allt runtomkring, alla affärer och så vidare. Om jag har lite att göra, då har han väldigt mycket att göra så att säga (skratt).
En annan tidigare landslagskompis till Ibrahimovic, Jonas Olsson, hyllar också den tidigare forwarden.
- Jag tyckte väldigt bra om honom, både som människa och som spelare. Det är klart att man visste om vilken fantastisk artist det var redan innan, men även som människa, säger Olsson.
- Jag debuterade ganska sent, när jag var 25-26, och då var han väldigt ödmjuk och mån om att man skulle trivas där. Han har ett väldigt gott hjärta.
Vilket är ditt favoritminne med Zlatan?
- Det är tveklöst bicicletan mot England. Jag spelade den matchen och spelade i England på den tiden. Då hade inte Zlatan kommit till Manchester United och engelsmännen tänkte: ”Är han verkligen så bra?” - ”Vänta och se”. Sen gjorde han alla fyra mål och avslutade med den. När jag kom tillbaka var lagkamraterna väldigt imponerade och bara att vara 30 meter ifrån honom på planen när han gjorde det var en otrolig upplevelse.
- Nu är jag lite färgad, men det kan inte finnas särskilt många mål i historien som är bättre. Det var också hela kontexten, det var första matchen på Friends Arena och man känner det när man är utomlands som svensk att Zlatan kommer på tal. Sedan kan engelsmännen vara ganska isolerade kring sin fotboll, även om han hade firat triumfer i Juventus, Barcelona och så vidare, men där tror jag till och med att de mest konservativa engelsmännen insåg vilken fantastisk fotbollsspelare det är, avslutar Olsson.