Tim Erlandsson, 22, har trots sin ringa ålder upplevt mycket som målvakt. U17-VM-brons 2013, flytt från Halmstads BK till Nottingham Forest akademi 2014, en plats i OS-truppen 2016 och A-landslagets januariturné och U21-EM i Polen 2017. Erlandsson tycks, utifrån sett, genom åren ha flugit fram på planen med framgångar av olika slag. Men som bekant är inte utsidan allt, emellanåt gnager även saker och ting under ytan.
Erlandsson har under senaste tiden, vid sidan av fotbollen, tampats med problem inombords. Problem som inte alltid syns utåt.
Målvakten lämnade inför den här säsongen Nottingham för spel i Frej, men gjorde trots det inte en enda match i superettan under vårsäsongen. I veckan kom förklaringen. Frej meddelade att Erlandsson tidigare i år blev sjukskriven för psykisk ohälsa och att han nu fått professionell hjälp för att kunna återgå till en "normal" vardag.
Psykisk ohälsa och depression är numera inte speciellt ovanligt i fotbollens värld. Förre Hammarby-backen Richard Magyar och tidigare Helsingborg-målvakten Matt Pyzdrowski är två av flera som under senaste åren öppnat upp sig och berättat om sina erfarenheter av psykisk ohälsa. Men ännu är mörkertalet stort.
För Erlandssons del började hans välmående svikta under förra hösten i Nottingham. 22-åringen var laddad för comeback i England efter en sommar i hemstaden Halmstad, men hösten blev inte som han tänkte sig med varken speltid i Forest eller utlåning till en annan klubb. I stället blev det bara jobbigare och jobbigare att träna. Erlandsson märkte att något inte stod rätt till, han mådde inte bra och drog sig undan från människor i sin omgivning.
- Jag var på träningen och sådär, men annars höll jag mig mest borta från andra. Det var tider där jag kände mig väldigt ensam. Det har genom åren varit väldigt mycket fotboll och man har identifierat sig med det, vilket gjort att man inte fått balans i livet med andra grejer som är minst lika viktiga för att få en helhet och kunna må bra, berättar han för Fotbollskanalen.
Erlandsson såg på sig själv och fotbollen som ett. Fotbollen var hans identitet. Om det gick sämre på en match eller träning, så påverkade det honom negativt. Mycket och länge.
- Det låg där och gnagde hela tiden. Jag hade väldigt svårt att koppla bort fotbollen, vilket också behövs ibland. När man då satt mycket ensam började man grubbla på sådana saker och det blev helt enkelt för mycket för mig. Allt blev till en ond cirkel och det var väl någonstans där det började. Då hade man inte så mycket annat.
Det var också den egentliga anledningen till att Erlandsson vände hem till svensk fotboll igen för spel med Frej i superettan. Han hoppades kunna komma på rätt spår igen, tillbaka till en "normal" vardag.
- Men ångesten kvarstod. Jag kunde vara på väg till träningen och ha ett stort stresspåslag. Jag var helt slut när jag väl kom dit och kände mig energilös. Jag hade till och med svårt att gå ut på fotbollsplanen ibland, samtidigt som jag bara kände ångest under träningar och matcher. Mitt självförtroende fick en jäkla smäll och jag tror att det var kontentan av det jag hade känt under en längre tid, säger han.
Erlandsson gjorde i slutet av februari en tävlingsmatch för Frej mot Elfsborg i svenska cupen, men i mars satte smärtan inombords till slut stopp för fotbollen. Erlandsson spelade från start i ett träningsmöte med Brommapojkarna - och både inför och under matchen tog de jobbiga tankarna över.
- Jag kände av ångesten när jag körde dit, inne i omklädningsrummet och på uppvärmningen. Jag har aldrig mått så dåligt på en fotbollsplan. Det var som panikångest, jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag spelade 45 minuter och sedan kände jag att det fick vara nog. Jag kunde inte ha det så längre. Jag kunde inte ens gå in i omklädningsrummet och se mina lagkamrater och tränare i ögonen. Det ska inte behöva kännas så när man är 22 år och ska spela fotboll. Jag insåg att det var mentalt och det var någonstans där jag fick starta från.
Erlandsson spelade klart matchen, men har sedan dess inte gått ut på en fotbollsplan för att spela en match igen. Målvakten åkte ner till Halmstad, träffade en psykolog och var i en omgivning med nära och kära. Till slut bröt han även sitt avtal med Frej.
- Jag åkte dit för att få landa i det lite grann, samtidigt som Frej var väldigt, väldigt stöttande. Det har varit en period med väldigt mycket tankar och saker som flugit runt i huvudet och så, men jag kände att jag bara behövde ha folk som älskar mig i min närhet.
Om inte det hade skett, så hade möjligen de onda tankarna tagit över än mer.
- Om det hade fortsatt i samma ekorrhjul, så tror jag att det hade kunnat bli värre och att jag skulle mått värre, men som tur är kom jag aldrig till den punkten där jag skadade mig själv eller hade så dåliga och skrämmande tankar. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att vara öppen och prata om det här ämnet. Det är så många som kan fara illa av det här. Det handlar om unga människor som har hela framtiden för sig. Det handlar om ens liv.
Målvakten har nu förstått att det viktigaste för honom var att få öppna upp sig och prata med andra människor om sin ohälsa. Det låg bakom att han i veckan valde att gå ut och berätta om hur han mått och varför han inte synts till på en fotbollsplan senaste månaderna.
- Jag tycker inte att det finns någon skam i att berätta att man mår dåligt och det tror jag är viktigt att lyfta fram. Det är fantastiskt med den responsen som jag har fått av alla som har hört av sig. Man märker att man verkligen inte är ensam i det. Därför tycker jag att det är ett så viktigt ämne att lyfta fram och prata om - och det är det som varit bra för mig. Jag tycker att det har hjälpt mig att jag har pratat med andra om det, säger han.
Erlandsson blev framför allt inspirerad av att förre Helsingborg-målvakten Matt Pyzdrowski i slutet av mars i år, under superettans upptaktsträff, gick upp på scenen och berättade om sin mentala ohälsa. Det stärkte honom.
- Matt (Pyzdrowski) gick ut med det i den vevan som jag själv mådde dåligt och efter att jag lyssnade på det han sa, så blev han en stor inspiration för mig. Jag kände igen mig i väldigt mycket av det han sa, så jag tror att det är väldigt, väldigt viktigt att prata om det. Det är många där ute som känner likadant.
Erlandsson fortsätter:
- Det blir så starkt när han ställer sig där och pratar öppet om det. Det är verkligen en stor eloge till Matt. Han är verkligen en inspiration för andra och även för mig också. Det ska han verkligen ha en stor eloge för.
Erlandsson hoppas att fler samtal om psykisk ohälsa ska leda till att båda idrottsklubbar och samhället i stort blir bättre på att lyfta psykisk ohälsa, att det inte är något fel eller konstigt. Det kan, i hans mening, leda till att fler vågar gå ut och prata om det och i slutändan även mår bättre av det och kan komma på rätt spår igen.
- Det handlar om att visa för alla att man inte är ensam i att må dåligt. Det finns, som sagt, ingen skam i det. Det är bara viktigt att prata om det och jag tror absolut att fotbollsklubbar och hela idrottsrörelsen kan bli bättre på att lyfta detta och man inte är svag för man mår dåligt. Det har inget med det att göra. I stället bör man hjälpa varandra och att det på något sätt blir accepterat. Vi måste få bort att det kan tas på ett dåligt sätt om man säger att man mår dåligt i en klubb. Den mentala biten är minst lika viktig som det fysiska och allt annat. Jag tycker att man bör lägga ännu mer fokus på det.
Nu har 22-åringen fått balans i livet igen. I augusti ska han flytta ihop med sin flickvän i en lägenhet i Halmstad och till hösten blir det troligtvis studier på högskola i hemstaden.
- Jag har under en längre tid känt att jag velat göra något annat och lära mig andra grejer än att bara spela fotboll. Det är just att få den balansen att det finns andra grejer än fotbollen. Jag tror att det är viktigt att hitta det för att kunna koppla på och koppla av. Nu känner jag verkligen att jag är på banan igen.
Och i återgången till välmående har flickvännen Rebecka förstås spelats en stor roll.
- Hon har betytt jättemycket för att jag i dag mår så mycket bättre. Hon har fått dra ett stort lass i detta och vi har fått kämpa med distansförhållande under min tid i England och i Stockholm. Jag har kunnat ventilera mina tankar och funderingar med henne och det har varit ovärderligt för mig. Jag är så glad över att ha henne vid min sida och vi har under den här tiden saknat varandra väldigt mycket. Det känns fantastiskt att snart få flytta ihop.
Erlandsson tänker just nu inte särskilt mycket på fotboll. Han kommer visserligen i sommar att vara målvaktsinstruktör för Hallands lag på Utvecklingslägret i Halmstad, men mycket mer fotboll än så är det inte i dagsläget. 22-åringen vill låta framtiden utvisa om det blir en comeback på en fotbollsplan igen.
- Jag vill inte säga att jag ska lägger handskarna på hyllan och lägger av helt med fotbollen, men det som var viktigt för mig var att få ta en paus helt från fotbollen och kunna landa i det. Då kan man få ett perspektiv på det och sedan få tillbaka suget igen med rutinerna att komma till träningen på morgonen och vara i omklädningsrummet med grabbarna. Jag tror att det är väldigt nyttigt för min del. Jag har tagit en paus från det och det är det här jag gör just nu. Jag lever i nuet och sedan får vi se vad det leder till längre fram.