Sveriges uppvisning mot ett svagt Azerbajdzjan var värd en större publik än de 10 127 som sökt sig till Solna. Den sämsta publiksiffran nånsin på en tävlingsmatch på nationalarenan, men man kan vända på det. En kylslagen tisdag kväll i november. Ett osexigt motstånd. En aningen diffus betydelse för matchen. Och ett herrlandslag på väg upp ur källaren.
Men vad synd för alla som missade en ny uppvisning av Viktor Gyökeres. Sporting-anfallaren är i ett sanslöst slag och skickade in fyra mål. Kraftpaketet från Aspudden ger sig aldrig och är oerhört svårstoppad i straffområdet. Bara sättet han snodde bollen vid motståndarnas avspark efter 4-0 och vann den och skickade in 5-0.
Han kanske inte står för de eleganta målen, men vem vill inte ha en sådan stark anfallare i startelvan. Helt hänsynslös mot motståndarna och då ska man veta att Gyökeres också får mycket stryk. Det är förståeligt att några av Europas största klubbar följer svensken som gör mål oavsett om det är mot Manchester City eller sämre lag. Satsningen är alltid där.
Gyökeres insatser i Nations League har gjort avtryck och med fyra mål på tisdagen toppar han skytteligen för höstens turnering. Nio mål på sex matcher. Bakom honom finns Haaland, Ronaldo, Sesko och lagkamraten Isak. Ja, det är en mäktig utväxling han haft och något vi såg ett embryo av tidigare i landslaget. Hittills 32 mål för Sporting och Sverige i höst och leder även skytteligan i portugisiska ligan och i Champions League.
Ihop med Alexander Isak och Dejan Kulusevski blir det en potent trio längst fram. Kulusevski är en kombination av playmaker och kämpe. Attityden är imponerande och med två mål och en assist visade han klassen. Isak rör sig över stora ytor och är mer av en elegant, men hade inte flyt när han fick ett mål felaktigt underkänt för offside och sedan fick han se sin straff räddas.
På förhand var kravet på Sverige att vinna med tre mål för att ge landslaget chans att bli C-divisionens bästa gruppvinnare. Det klarade man med marginal och att det stannade vid 6-0 handlade inte om att det svenska landslaget slog av på takten. Jon Dahl Tomasson höll de svenska stjärnorna i spel och de imponerade när de inte tappade fokus men fick inte alltid utdelning.
Nej, Azerbajdzjans landslag håller ingen högre nivå. Det syntes tydligt när Sverige lekte med det 118:e rankade landslaget och landets förbundskapten Fernando Santos var frustrerad. Den tidigare portugisiske mästartränaren såg ut att åldras i realtid när hans spelare hade svårt att hänga med de lekfulla och klart bättre svenskarna.
Nu ska det sägas att senast Azerbajdzjan var på den svenska nationalarenan blev det 5-0 till Janne Anderssons landslag. Efterspelet till den segern handlade om mycket annat än vinsten – minns ni Jesper Karlsson-diskussionen i studion – men tyvärr blev 3-0 förlusten i Baku för ett år sedan något av en slutkläm för Anderssons landslagsepok.
Inte utan att man undrar vad den tidigare förbundskaptenen tänkte när han såg backlinjen med Carl Starfelt, Gabriel Gudmundsson och Ken Sema. Tre spelare som hade minst sagt svårt att övertyga under hans ledning. Nu var den trion den sista försvarslinjen i en svensk tävlingsmatch och jag hade gett lägre odds för Elvis i livet än den uppställningen. Men de gjorde jobbet utan problem.
Jon Dahl Tomasson har hela tiden talat om att spelares skador och återbud ger möjligheter till andra. En hel del spelare har visat att de åtminstone klarar av att fylla rollen i detta nya svenska landslag på C-divisonens nivå. Förhoppningsvis något som ger Sveriges danske förbundskapten fler alternativ när väl VM-kvalet börjar.
Sverige kanske inledde trevande i Nations League med en svajig första halvlek i Baku i september. En seger bärgades men med en hel del frågetecken. Två månader senare flyger det svenska landslaget ut från en match mot samma motstånd och då var 6-0 i underkant efter att tidigare ha ordnat gruppsegern. Ja, det var mot ett svagt motstånd men det är också tydligt att Sverige tagit rejäla kliv.