Thomas och Andreas Ravelli var samtidigt i landslaget. Martin och Marcus Olsson har också varit i Blågult, men inte på samma samling. Sedan har det varit sällsynt med tvillingar i fotbollslandslaget.
Fram tills nu.
När Blågult är i Qatar för matcher mot Finland och Island så finns Joel och Adam Andersson med.
- Jag tycker att det är väldigt kul att vi båda har kommit så här långt ändå och att vi på ett sätt får göra resan tillsammans, från Frölunda till Häckens juniorlag, till A-laget där och få spela väldigt mycket. Det tycker jag är coolt, säger Joel Andersson.
Stolta föräldrar?
- Ja det är dom, säger Joel.
- Ja det tror jag allt, säger Adam.
Tänker ni något på att det inte har varit några tvillingar i landslaget sedan Ravelli?
- Jag har inte tänkt något på det faktiskt, säger Adam.
- Nej, det är mer andra som kommer och nämner det, säger Joel.
Kan det bli jobbigt att vara tvillingarna – vill man vara sin egen person?
- Man vill ju inte bli dom. Tvillingarna. Man vill ju ändå ha presterat för att… säger Adam innan Joel fyller i:
- Men det blir ju en grej, det är ju inte konstigt alls tycker jag, det är ju så det är liksom. Det är lite uttjatat ibland men det köper vi.
Vem är bäst av er?
- Haha, det får ni kolla själva, säger Adam.
Pratar ni aldrig om sådant?
- Nej, faktiskt inte, säger Joel.
- Onödigt för oss att jämföra så, säger Adam.
- Det var väldigt mycket sådant när vi var yngre. Då var det mycket snack från andra, säger Joel.
Har ni alltid haft samma position, ytterback?
- Till en början var vi båda mittfältare men Joel skolades om lite tidigare till ytterback, säger Adam.
- Sedan kom du lite senare. När vi var yngre spelade du back också. Jag var lite mer offensiv när vi var yngre, säger Joel.
I somras lämnade Joel Andersson Häcken och brorsan Adam och flyttade till Danmark. Där har han snabbt etablerat sig och tagit en ordinarie plats i Midtjylland, som ligger tvåa i ligan med bara tre poäng efter FC Köpenhamn. Joel trivs med sin nya tillvaro.
- Det har varit riktigt bra. Det känns som att jag har tagit steg i utvecklingen. Jag har blivit aggressivare. Har också skapat nya vänner och kommit in i det, säger han.
- Det är mer fysik i Danmark, och mer fart och fläkt. Mer framåt och aggressivare. Sedan måste man alltid vara på tårna. Det är lite mer så i Danmark. Till skillnad från i Häcken så tycker jag att om jag inte är skarp på träningarna så får jag höra det. Man säger vad man tycker och tänker.
- Det är en fotboll som passar mig, som en wingback i den fembacksformationen som vi spelar där jag är med mycket offensivt och får komma tillbaka defensivt. Det är en av mina styrkor, att löpa och det tycker klubben också. Det passar mig väldigt bra.
Du har fått spela både till höger och till vänster – hur har det varit?
- Jag ser mig absolut mer som höger. Jag har absolut inget emot att spela till vänster men jag vill absolut helst spela till höger. Men att skifta varannan match känns inte helt optimalt. I klubblaget har jag spelat mest till höger och sedan har jag fått vikariera till vänster ibland. Det har varit helt okej.
Nu får han träffa brorsan Adam igen. Båda njuter av att vara med landslaget i Qatar.
- Det har varit jättebra här. Varmt och skönt. Nu gäller det att prestera, det handlar det alltid om, och visa vad man är bra på. Sedan att lära känna alla och se hur det funkar, säger Adam.