Leopold Wahlstedt ler:
- Första gången var det en ganska sjuk känsla.
Den 23-årige målvakten berättar om samtalet från förbundskaptenen Janne Andersson i september. Då blev han inkallad till A-landslaget för första gången. Något spel i Nations League blev det inte då, och inte heller i träningsmatcherna mot Mexiko och Algeriet i november.
Oavsett har Wahlstedt nu två samlingar med det "riktiga" Blågult i bagaget.
- Jag har fått se hur allt fungerar och lära känna spelarna. Det är det jag tagit med mig, att jag vet hur det fungerar.
- Att jag fått vara med är ett jättekvitto på att jag gjort det bra och att de (landslagsledningen) gillar det jag gör.
Men att Stockholmskillen som spelat till sig rubriker i Norge de senaste säsongerna skulle bli landslagsman var inte givet. Åtminstone har han tagit en något udda väg dit.
***
Redan som knatte började Leopold Wahlstedt spela fotboll för AIK. Som liten representerade han också Norrtulls SK.
- Men jag gick tidigt därifrån. För jag minns att det var lite mer lek. Jag ville mer och hade någon slags talang, förklarar han.
Därför återvände han till AIK, och där blev han en del av den framgångsrika P99-kullens förstalag. Tillsammans med nuvarande landslagskompisar som Newcastle-stjärnan Alexander Isak och Serie A-spelaren Isak Hien var han med om mycket.
- "Alex" var riktigt bra. Han har alltid haft något extra.
Någon gång i tio-elvaårsåldern valde Wahlstedt att dra på sig målvaktshandskarna och ställa sig mellan stolparna. Ett lyckat drag, skulle det ju visa sig.
I AIK var han med om att vinna SM-guld, St Erikscupen och laget matchades även mot stora klubbar i turneringar utomlands.
Men efter en rad framgångsrika år med P99-laget tog det stopp för talangen. Han ansågs inte vara tillräckligt bra för att få följa med upp i U17-laget när det togs ut. Första riktiga motgången på fotbollsplanen var ett faktum.
- Jag fick besked om att jag inte skulle få en plats där, att de skulle satsa på en annan.
Hur tog du det?
- Det var tungt och surt men jag hade det kanske lite på känn inför att de skulle ta ut U17-truppen.
Wahlstedt är ärlig med att han hade tankar på att sluta med fotbollen.
- Jag tror många fotbollsspelare tänkt så någon gång. Efter AIK så tänkte jag på att det inte alltid var så kul med fotbollen, säger han och fortsätter:
- Men jag hade en familj och en pappa som pushade på för att jag skulle köra och det är jag tacksam för i dag.
Han utvecklar:
- Jag växte ganska sent. Jag var inte så stor så det kanske var en av anledningarna till varför det blev som det blev. Jag var inte färdigväxt. För sen växte jag mycket och la på mig muskler i Djursholm.
FC Djursholm, ja. Det var dit Wahlstedt gick efter att ha bestämt sig för allt fortsätta spela fotboll. Han fick en plats i klubbens U17-lag som bestod av många spelare som var ett år äldre och som spelade i pojkallsvenskan, landets högsta serie.
- Vi hade ett riktigt bra lag. Vi vann U17-allsvenskan det året, före AIK. Det var kul, säger han med ett stort leende på läpparna.
Personligen gick det också bra. Wahlstedt blev för första gången i livet uttagen i Stockholms stadslag, och han blev även kallad till landslagsläger, efter första året i Djursholm. Totalt blev det tre år i klubben för honom.
- Jag hade en målvaktstränare där som jag gärna vill lyfta, Christian Tiritiello. Han är i IFK Norrköping nu. Vi jobbade väldigt hårt och han hade en stor del i min utveckling.
2018 var det så dags för Wahlstedt att utmana sig själv ytterligare. Han tog steget till seniorfotbollen. Allsvenska Dalkurd blev nästa klubbadress.
- En gammal målvaktstränare som jag hade haft i AIK var i Dalkurd. Han ringde och sa att de behövde en tredjemålvakt. Det var en bra träningsvardag i och med att det var ett allsvenskt lag. Det var en nyttig tid. Jag fick elva-tolv matcher på bänken och fick se hur allt runt omkring fungerar i allsvenskan.
Efter ett år i Dalkurd stod han sedan inför ett val: fortsätta i samma klubb, hoppa på något av de erbjudanden som han hade från division 1-klubbar i Stockholmsområdet - eller flytta till norska Arendal?
Staden i de södra delarna av Norge har drygt 40 000 invånare och ett fotbollslag i tredjeligan. Efter ett besök innehållandes några träningar blev det Wahlstedts nya hem.
- De hade en "rik onkel", som man säger i Norge, som spottade in pengar där. Det var en väldigt bra ekonomi. Jag kunde leva på fotbollen där, förklarar han.
- Jag hade kunnat spela i Stockholm, bo hemma och jobba vid sidan av. Men jag ville testa hur det var att fokusera på det på heltid.
Wahlstedt inledde sin tid i Arendal som reservmålvakt, men snabbt blev han förstavalet mellan stolparna.
- De hade en ganska duktig målvakt som fick stå de två första matcherna men därefter stod jag. Jag var där i två säsonger och gjorde det bra. Då kom Odd in i bilden.
Odd är hans nuvarande klubb och en förening i högstaligan som har en stark tradition av att få fram duktiga målvakter. Landslagsveteranen Rune Almenning Jarstein har skolats där och på senare år har man tagit fram en rad keeprar som nått högsta nivån i Norge.
Wahlstedt tog klivet dit och därmed från tredjeligan till högstaligan.
- Jag kom dit som nummer två. Men laget hade lite problem och sen har Odd ett andralag i norska division 1 där jag spelade och gjorde det väldigt bra. Och jag gjorde det bra på träningarna. Så inför en match mot Bodö/Glimt på bortaplan i september kom tränaren och sa: "Du har gjort det så pass bra att du får chansen nu att visa".
- Sedan dess har jag spelat allt. Hösten 2021 var ganska tuff, vi höll faktiskt på att åka ur. Vi klarade oss med några poäng. Så det var också en bra erfarenhet. Det var mina första matcher i en högstaliga och jag tror det var nyttigt att vara med och kämpa i botten. Det var mycket press.
Han fortsätter:
- Sen flöt det på väldigt bra förra året.
Det kan man minst sagt säga. Wahlstedt tog plats i rättighetsinnehavaren Discoverys årets lag i den norska ligan efter den gångna säsongen och under fjolåret placerades han i klubbar som Udinese, Genoa och Besiktas. På senare tid har det dock mest rapporterats om La Liga-klubben Villarreal och norska succéklubben Bodö/Glimt, två klubbar som Wahlstedt bekräftat har visat intresse för honom.
Som grädde på moset blev han alltså också uttagen i A-landslaget i höstas. På januariturnén för några veckor sedan kom debuten för Blågult. Wahlstedt höll nollan mot Finland.
Hur reflekterar du runt resan du har gjort?
- Jag tänker att om man är i en akademi och inte får fortsätta där, då är det liksom bara att bita ihop och bevisa att man är bra. Och sen tror jag att det i alla fall för mig var väldigt bra att flytta från Stockholm. Jag kom till Norge och fick bo själv där, med allt vad det innebär. Jag fick växa som person också.
- Sen har jag varit väldigt ödmjuk. Mycket handlar ju om det hårda jobbet som alla pratar om. Det är klyschigt men enkelt: man måste tro på sig själv, det är viktigast. Jag har hela tiden varit ödmjuk inför vad jag behöver förbättra och satt upp olika utvecklingsmål. Och så har jag haft bra stöttning från familj och vänner. Det är viktigt.
Men han erkänner att han för några år sedan inte trodde att han skulle vara så här långt fram i sin karriär.
- Jag var på Friends (Arena) och kollade på Sverige-Norge med tjejen, i juni. Då satt jag där på läktaren (som supporter) och tänkte inte ens tanken på att jag skulle kunna vara med i landslaget.
Du trodde inte att du skulle vara med några månader senare?
- Nej. Jag visste att det kanske kunde hända i framtiden men att det kom redan i september var ändå lite överraskande. Det var kanske inte det jag såg framför mig. Men det var sjukt kul.
Hur är du som människa, tillåter du dig att vara lite stolt ibland eller vill du bara se framåt?
- Jag tror det är viktigt ändå, att stanna upp och tänka: "Varför är jag här och vad har jag gjort?". Och så bara fortsätta med det. Jag ska inte bli bekväm eller tro att jag är någon stjärna nu.
Vad hade du gjort annars, om du lagt ner karriären när du tvekade efter att ha lämnat AIK?
- Vad jag gjort i så fall? Jag vet inte, jag hade kanske blivit kock eller något, säger Wahlstedt och skrattar.
Tänker du tillbaka på det där vägskälet någon gång?
- Ja, det är klart att jag har tänkt på det ibland. Jag lyckades fatta rätt beslut och gjort det längs vägen, det har ju visat sig i efterhand.
Hur hans känslor för AIK ser ut i dag? De är positiva.
- Jag känner absolut inget agg gentemot AIK. Jag spelade där, gick på alla matcher, var på Råsunda och Friends (Arena).
- Det är klart att jag i den åldern drömde om att spela för AIK. Men det är inte så att jag gått och tänkt att AIK är min stora dröm. Men jag följer klubben och ser matcher.
Hur ser dina drömmar ut just nu?
- Jag har ju som mål att spela i en topp fem-liga som förstamålvakt. Det är ju mitt stora mål.
Är du redo för det redan nu?
- Det vet man ju aldrig. Men jag känner att jag är redo att ta nästa steg. Sen vad nästa steg är, det får vi se.
- Varje klubb jag har gått till så har jag kommit dit som nummer två. Så det tror jag är en erfarenhet som kan gynna mig, att jag bara biter ihop och jobbar på.
En liga som Wahlstedt gärna spelar i någon gång under karriären är Serie A.
- Farfar var från Sicilien så jag har en koppling dit. Pappa är ju halvitalienare så vi har varit mycket i Italien. Vi har varit mest i södra Italien och mycket på Sicilien när jag var yngre.
- Jag kommer ihåg att jag hade en rosa Palermo-tröja när jag var liten. Jag har följt Serie A mycket och gillar den ligan. Det är klart att spel i Italien är en slags dröm. Men det är inte så att jag tänker att jag måste till Italien.
Med landslaget då, vad tänker du om att ta en plats i en eventuell EM-trupp sommaren 2024?
- Det är klart att jag har som mål att vara med där, om Sverige går dit. Jag känner att det är inom räckhåll, att möjligheterna finns. Så gäller det bara för mig att fortsätta utvecklas.
FOTNOT: Intervjun gjordes under landslagets januariturné i Algarve tidigare under månaden.