För förbundskaptenen var årets sista landskamp också årets sista chans att svetsa samman ännu några fogar i lagbygget.
Men vet han hur det ska se ut?
Vet han vilka spelare han ska använda?
Efter förlusterna mot Danmark och England undrar han nog, som vi andra, hur stabilt bygget blir, när den färdiga produkten ska jämföras med andras verk framåt nästa blomstertid.
"Inget att diskutera nu"
- Nu är vi inte där, så det är inget att diskutera. Det är några månader fram till dess. Vi får se när vi är där, sade Hamrén efter 0—1-förlusten på Wembley.
Det har varit rätt mycket ett steg framåt, ett steg bakåt, två framåt, ett bakåt sedan Hamrén tog över som byggmästare under några dimhöljda dagar i Cesena i november 2009.
Matcher som den på mäktiga Wembley visar vilket virke spelare är gjorda av. Det var här några hade chansen att "skina" och i handling tala om att de ska ha en plats i EM-premiären mot vilka det nu blir och var det nu blir.
Några tog den chansen, andra inte.
Martin Olsson — han hade jobbigt, visst. Men hade Behrang Safari eller Oscar Wendt gjort det bättre? Knappast. Olsson har snabbheten — och vågar även gå framåt.
Sebastian Larsson — stökig kväll även för honom, men bli inte förvånade om han är högerback när det drar ihop sig, så svårt som Mikael Lustig hade det.
Rasmus Elm — ingen höjdare. Han gjorde inte bort sig, men när ska han kasta blygheten och ta för sig mer?
Olsson tog ett kliv
Kring Daniel Majstorovic, den länge så självklare side-kicken till Olof Mellberg, hopar sig däremot de mörka molnen.
Jonas Olsson inhopp efter pausen satte ytterligare press på veteranen.
England bröt en 43-årig svit.
Redan om ett år kan Sverige bryta tillbaka, när nya nationalarenan i Solna invigs. Eller väntar chans till revansch redan i sommar?
Chansen/risken är en på fyra att de två som möttes på Wembley på tisdagskvällen också gör det på neutral plan någonstans i Polen eller Ukraina.
2 december får vi veta, då lottas EM-slutspelet.
TT