I somras meddelade Oscar Hiljemark att avslutade spelarkarriären. Det var avslutningen på en elitkarriär som präglats mycket av skador. Ett beslut som var jobbigt att fatta för 29-åringen.
- Hela processen med att ta beslutet var såklart jobbig. Men vi testade allt och det finns inte någonting som jag nu i efterhand kan sitta och säga att jag inte testat. När jag väl var klar med den processen med att jag verkligen hade testat allt så kom det som en naturlig del i att det inte gå längre. Jag kan inte på ett fysiskt sätt få det att fungera så att jag kan spela fotboll på den nivån jag vill. Då ger det ingen mening för mig, då är det mycket mer värt att få ta med de positiva bitarna jag fått med mig av min karriär och i stället gå all-in för att försöka ge det till andra fotbollsspelare som kan utöva fotboll på den nivån som jag själv var på. Det var otroligt tufft, det gjorde ont, det var många diskussioner och såklart en hel del tårar. Men själva processen gick ganska snabbt när säsongen var över efter sista matchen mot AGF. Efter det var processen att "Men, det här går inte, jag kan inte fortsätta och utöva det på den nivån jag vill", då är det bättre att ta ett beslut som gör att jag fortfarande kan var kvar i fotbollsvärlden med ett glatt humör och en positiv inställning till livet.
Vad var det konkret som var fel och hur kändes det för dig att spela fotboll med det spelet?
- Jag gjorde ju två operationer i båda höfterna, en i PSV i september 2014 och kom tillbaka precis innan EM-slutspelet med U21. Fick ju spela det och det gick ju som det gick vilket var fantastiskt för alla. Sen hade jag några år där det fungerade hur bra som helst. Sen gick det in i en ganska brant sluttning ner i smärta och jag spelade på mycket sprutor och piller i Italien. Till slut tog vi ett beslut om att det var dags att operera igen och då opererade jag båda höfterna på nytt. Efter det var det en lång rehab-period men jag fick fart på det igen och kroppen fungerade på ett bra sätt under min tid i Ryssland och även under försäsongen i Italien precis innan jag gick till Ryssland. Sen kom jag till Ålborg med förhoppningen om att det här kommer bli ett bra steg och jag kommer få vara delaktig i ett projekt som jag tyckte var spännande där vi förhoppningsvis skulle vara med och slåss om det.
- Jag spelade de första fem eller sex matcherna, sen kom jag i en duell med Nordsjällands målvakt och slog till mitt knä så att det blev som en blödning uppe i höftskålen. Så det började blöda inuti benet. Efter det så fick jag aldrig det att fungera igen. Det var konstanta smärtor, vilosmärta och jag kunde inte riktigt ha en fungerande vardag. Jag kunde varken gå ut med Elin, gå ut med hunden, leka med Navy eller ens träna fotboll. Vi testade allt med injektioner, det var rehab, piller och alla möjliga saker. Det var väl där det mer eller mindre tog slut. Sen försökte jag komma tillbaka under sju eller åtta månader och spelade 15 minuter hit på smärtstillande och 20 minuter dit på någon spruta. Men till slut gick det inte.
Är det något du har medfött i höften? Som gör att allt fotbollsspelande och träning gör att det bli omöjligt eller vet man vart det kommer ifrån från början?
- Jag tror inte man riktigt vet vart det kommer ifrån. Den skadan som gjorde att jag var tvungen att sluta, den hade enligt alla specialister kunna hända vem som helst. Sen att jag hade en historik med en dubbelsidig höftoperation gånger två, det är spelare som har gjort det innan och fått det att fungera. Det fick jag också under några års tid men till slut slet det väl ut på grund av så pass hård belastning under så lång tid. Sen när den här sista hårda smällen kom och det var någonting annat som gick sönder så var det omöjligt att fortsätta. Jag tror inte riktigt man vet vart det kommer ifrån men jag fick det att fungera på en ganska hög nivå under ganska många år till. Så jag är oerhört lycklig och glad över att jag fick vara professionell fotbollsspelare på den nivån under så många år och att jag fick uppleva allt jag fick uppleva.
Hur funkar det, du hade ju ett långt kontrakt, är du försäkrad eller försvinner all ersättning omedelbart när man blir skadad på det sättet?
- Nej det är nog olika från land till land. Men från den dagen som jag valde att bli coach så skrev vi om alla kontrakt och jag sitter ju inte längre på något spelarkontrakt. Jag var väldigt tydlig och klar mot klubben att om jag ska bli tränare så vill jag bli tränare fullt ut och då ska det vara på riktigt. Deras tydlighet från början var precis så och det kontraktet som jag hade rev vi och sen skrev vi ett tränarkontrakt som jag har nu fram till sommaren 2024. Så för mig var väldigt riktigt att vi skulle göra det här på riktigt. De föreslog det men för mig var det viktigt att de hade den visionen som jag hade. Det är så det ser ut.