LÄS ÄVEN: Berättade om sin psykiska ohälsa – nu har andra spelare öppnat upp sig för Magyar: "Starkt att våga sträcka ut handen"
Gianlguigi Buffon har berättat om att han stundtals led av depression och panikattacker under tiden i Juventus. Psykisk ohälsa är ett ämne som är viktigt för Richard Magyar, som det senaste året har varit ambassadör för organisationen Suicide Zero, som arbetar för att minska självmorden.
Magyar spelar till vardags i tyska Greuther Fürth och har även tillhört Halmstad, Hammarby och schweiziska Aarau. 27-åringen menar att han under sina tio år som professionell fotbollsspelare sett en miljö där svaghet hånas, och att machokulturen inom fotbollen föder psykisk ohälsa.
Efter torsdagens landslagsträning i Qatar frågade Fotbollskanalen förbundskapten Janne Andersson hur han ser på machokultur och psykisk ohälsa inom fotbollen. Andersson menar att det är viktigt att ledare arbetar hårt för att ha en bra miljö så att alla mår bra.
- Fotbollsspelare är människor och det är klart att om man inte mår bra så tror jag att man har väldigt svårt att prestera, och så är det säkert inom de flesta yrkena. Inom fotbollen, här på högsta nivån, så ställs det ju lite speciella krav, som offentligheten och trycket. Så det är klart att kropp och själ hänger ihop. Det är jätteviktigt så klart, säger han till Fotbollskanalen.
Richard Magyar menar att det finns en machonorm inom fotbollsvärlden som föder psykisk ohälsa – har du stött på det under dina år som tränare?
- Jag har varit med om tendenser till det, och jag tycker att det är viktigt med ett ledarskap och det är väl där det grundar sig. Att ledare ser till att ha en kultur som är bra och följsam. En utvecklingskultur. Klubbarna som jag har varit i har jag haft lyckan att fått utveckla många unga spelare och jag tycker att det har varit bra kulturer i både Halmstad och Norrköping, som är klubbarna där jag har varit mesta delen av min tid. Där har vi inte haft problem med sådant här.
- I grunden tycker jag att det är en ledarskapsfråga, att man har en sund miljö där människor trivs, och trivs man tillsammans så presterar man bättre och då utvecklas man också. Så jag tycker att det är viktiga grejer och att man ska ha ordning på sådant här. Men sedan kan det säkert finnas spelare som har haft mig som kan ha upplevt något annat, det vet jag inte. Men generellt tycker jag att jag har haft lyckan att ha varit i bra miljöer.
När man står och tittar på era träningar här med landslaget så hör man ofta att ni berömmer spelarna och att det är positiva direktiv - men det finns ju tränare som tänker annorlunda och kör management by fear - varför gör ni som ni gör?
- Jag tror på att en grundmiljö där man har ordning och reda och där man tar mänsklig hänsyn. Fotbollsspelare är ju människor som spelar fotboll. Därför pratar vi väldigt mycket kring hur vi ska bete oss mot varandra, hur vi ska upplevas och så vidare. Sedan utifrån det försöker vi pusha och hjälpa spelarna.
- Vi säger i klartext till spelarna att vi finns ju till för er, vi ska hjälpa er. Det gäller ju hela den här staben vi har runt vårt landslag i dag. Det sa jag på öppningsmötet när vi drog igång lägret här för en vecka sedan, att det är ju för att hjälpa er för att ni ska kunna utvecklas och bli så bra som möjligt. Det är min grundsyn. Det är min människosyn. Människor blir bättre om man får beröm och hjälper och stöttar. Sedan hur andra ledare gör, det får andra svara på.
Varför tror du inte på en annan ledarstil, som är mer hetlevrad?
- Jag är ju hetlevrad, men sällan mot mina egna. Däremot kan jag vara hetlevrad mot de stackars matchfunktionärerna ibland. Nädå, men inte mot mina egna. Jag tror inte på att människor blir bättre för att man skäller på dem. Jag tror att människor blir bättre om man känner sig trygga, känner glädje, känner trivsel, gillar varandra och att man har en miljö som är tillåtande. Det är mitt sätt att vara och har alltid varit.
- Det är ytterst få gånger i min karriär under de här 33 åren som jag har skällt ut någon. Jag kan inte ens minnas att jag skulle ha gjort det. Men sedan kan jag kollektivt vara irriterad i en paus på laget som helhet, men aldrig peka ut någon individ. Det får inte hända. Sedan kan man ibland ha en besvikelse över något, men då tar man det i enrum med den personen och pratar igenom det i lugn och ro, och i så fall ger förutsättningar för att kunna göra det bättre. Men att stå och skälla på folk, det tror jag inte på.
Har du sett spelare som har mått dåligt eller har det kommit spelare till dig?
- Inte på något djupare och större, men visst har det funnits tendenser genom åren. Man kanske, till exempel, har talang för fotbollen, men då är det ju inte säkert att man har drivkraften för att bli bra i fotboll och då behöver man kanske fundera på om det här är rätt sak eller om man i stället vill plugga eller göra något annat. Den typen har jag haft ett antal samtal genom åren, men kanske inte utifrån att man inte har mått bra, utan mer livsvägval i så fall, där spelare har velat prata och rådfråga.
- Så visst har jag stött på ett antal fotbollsspelare som har funderat ganska mycket, och då tycker jag att ledarskapet ingår, och jag tycker också att det är ett förtroende man får som ledare, att vara ledare, att kunna vägleda, framför allt unga spelare. Det tycker jag är en självklarhet i ett ledarskap. Sedan kan säkert spelare som jag har haft tycka att jag har varit för dålig på allt, men min egen ledstjärna är att verkligen försöka ta ansvar, inte bara för det som händer på planen utan på att vi ska ha en bra miljö att jobba i.
Tänker du på hur jargongen är i omklädningsrummet, och i så fall varför?
- Ja det gör jag. Jag kan ta ett exempel, om vi pratar könsord i Norrköping när jag kom dit så var det väldigt mycket könsord, vilket jag inte tycker hör hemma. Så vi tog upp det som en ledstjärna, att vi inte skulle ha några könsord, och vi fick i princip bort det till slut. Så det här snacket som kan vara i omklädningsrum och på planen och att man skriker massa könsord rakt ut, det tvättade vi i princip bort helt och hållet. Den typen av kultur… alltså vi ska ju kunna stå för något tillsammans. Om folk kommer och tittar på en träning och hör sådant, för mig var det väldigt konstigt. Så det rättade vi till.
- Ofta är det så som spelare att om man får hjälp på vägen så tycker man ju själv att det inte var så bra, då får man försöka rätta till det. Det är ett exempel på att jag tycker att spelarna anammade det på ett jättebra sätt och vi ändrade den kulturen.
Hur ser du på att spelarna tidigt kan lära sig att ett människovärde placeras i din prestation. Så när det inte går bra, när man blir petad och så, då kan man känna sig som en sämre människa?
- Det tycker jag är helt bedrövligt. Sedan är det ju så här att du identifieras ju som fotbollsspelare väldigt mycket. Jag identifieras ju i dag väldigt mycket som förbundskapten, men jag brukar säga att jag är ju samma Janne som innan med familjen och kompisar och sådant. Bara för att jag är förbundskapten, går det bra så tycker alla att det är helt fantastiskt, går det dåligt tvärtom, och det får man nog leva med utifrån att det är så inom elitidrotten. Vi är nutidens gladiatorer och folk kommer och tittar på det. Men däremot i gruppen och miljön så måste ju alla vara värda lika mycket. Det måste vara grundinställningen. Sedan om alla upplever och känner det så, det är en annan sak. Men vår grundinställning i ledarskapet måste solklart vara så att alla har precis samma rättigheter och skyldigheter.
Richard Magyar menar att det är viktigt att föreningar tänker på detta, och att det då är viktigt hur man bemöter spelarna och hur man ger dom verktyg att jobba med sina egna mentala processer – hur ser du på det?
- Ja det är ju en del. Vi är väldigt bra utvecklade på fys-sidan, och det är väl vanligare och vanligare i dag att man jobbar, precis som vi gör i landslaget, med fotbollspsykologisk rådgivare (Daniel Ekvall) och hans uppgift är ju inte att hantera i första hand människor som mår bra utan med människor som inom citationstecken är friska och mår bra men ska utvecklas. Men där ingår även att fånga upp om det finns något som inte är bra och skapa det förtroendet med spelarna så att han kan vara ett bollplank även i frågor som rör att de inte mår bra och inte trivs och så vidare. Det ingår. Jag hade ju Daniel Ekvall även innan landslaget, och då under fem år i Norrköping och det är några gånger då han har fått stötta och finnas till hands när det har behövts. Inom svensk fotboll i dag så jobbar vi mer och mer med den mentala sidan, vilket jag tycker är jättebra.