Under tisdagen hade den svenska landslagstruppen ett möte med sin fotbollspsykologiske rådgivare Daniel Ekvall. Samtalet då fick spelarna beröm för av förbundskaptenen Janne Andersson inför onsdagens träning på Friends Arena.
Andersson förklarar:
- På tisdagskvällen på samlingen har vi normalt sett en gruppdiskussion där vi engagerar spelarna om vad som blir viktigt den här samlingen. De hade jäkligt bra snack. Det var ett stort engagemang. Jag är inte överraskad för det brukar vara engagerat från spelarna men det är ett jätteengagemang nu. Det är mycket energi och glädje. Många vill vara med och påverka. Det är en väldigt bra början.
I juni åkte Sverige på en tung smäll borta mot Österrike, en förlust som gör den här samlingens två matcher mot Estland och just Österrike till måste-matcher. Men den tidigare missräkningen är inget Blågult har lagt energi på nu.
- Min lärdom i det här jobbet är att man inte ska börja rota i det som varit för två månader sedan. Däremot kan man ta upp exempel på saker när vi ska möta Österrike igen, då kan vi visa och prata kring det.
- Mitt bästa exempel på det är från 2017 när vi mötte Bulgarien och Vitryssland (numera Belarus). Vi förlorade mot Bulgarien med 3-2 och vann mot Vitryssland med 4-0. Det var ingen bra samling. Vi hade så många exempel på duellspel som vi inte tyckte var tillräckligt bra men så hade vi samling en månad senare och vi skulle möta Luxemburg hemma och Nederländerna borta i sista samlingen på kvalet.
Han fortsätter:
- Då gick (Peter) Wettergren igång. Han var liksom: ”Jävlar”. Och jag kände: ”Nu ska vi visa spelarna”. Då var det bara en månad och vi tog fram ett antal exempel på det vi inte tyckte varit bra. Sen gick den månaden och han, Wettergren, var förbannad varje dag på kansliet. Jag också. ”Nu ska vi visa, nu ska vi jävlar i mig visa spelarna”.
- Sen kom ju spelarna in på hotellet och alla kom in och skrattade och kramade om en. Alla var jätteglada. Det var en månad sedan vi spelade. Skulle jag då börja med att skälla ut spelarna? Vi hade åtta klipp jag skulle visa och skälla ut alla med. Då sa jag: ”Nej, vi slänger det, vi börjar om från noll igen”. Det är lite så som förbundskapten. Det är en jätteskillnad (jämfört med att vara klubblagstränare).
Andersson avslutar:
- Den var speciell. Jag var så jävla laddad. Det brann i huvudet på mig. Jag tänkte: ”Nu jävlar ska spelarna få”. Men alla var så glada och lyckliga.