Jens Gustafsson har precis presenterats som förbundskapten för U21-landslaget när han möter upp på ett fik i centrala Stockholm. Det var ett tag sedan som han pratade med media. Ungefär sju månader sedan.
När vi nu ses har han varit tränare för kroatiska Hajduk Split, ett jobb som bara varade i fem månader. Han har kopplats ihop med flera svenska klubbar, framför allt Hammarby. Men det blev ingen ny klubb - i stället blev han på torsdagen klar som förbundskapten för U21-landslaget.
- Jag är glad och stolt över uppdraget. Det känns som en inspirerande uppgift att vara ansvarig för den typen av talangfulla spelare. Sedan passar det mig väldigt bra där jag är just nu i tränarkarriären. Det finns lite mer tid till reflektion, så som analyser, detaljer i arbetet och inte minst att besöka olika klubbar, säger han till Fotbollskanalen.
Men vi går tillbaka till den 28 maj 2021. Då presenterades Jens Gustafsson som tränare för Hajduk Split efter att ha kopplats ihop med Hammarby, Häcken och IFK Göteborg.
- Jag blev väldigt lockad direkt när jag fick höra om Hajduks intresse. Det är ju väldigt få förunnat att få den möjligheten att kunna lära sig att arbeta i ett annat land med en helt annan kultur. Det är något som alltid har lockat. Och det lockar fortfarande. Så jag har bara positiva erfarenheter därifrån, säger han och fortsätter:
- När jag valde att hoppa på det uppdraget så kalkylerade jag nog med att det inte skulle bli för många år. Sedan hade jag självklart önskat att det hade blivit längre, men jag vet ju hur yrket funkar. Jag är tacksam för den tiden jag fick och för den erfarenheten som jag bär med mig från den tiden.
Det blev bara fem månader i Kroatien. Säsongen innan hade laget slutat fyra i ligan, och nu ville man lyfta ännu högre i tabellen. När Gustafsson, och hans assisterande tränare Andreas Brännström och Torbjörn Arvidsson, tvingades lämna klubben så låg laget fyra i ligan och var vidare i den kroatiska cupen.
- Vi hade en tung period i slutet när vi fick lämna. Men det var ungefär som förväntat även om Hajduk alltid har stora förväntningar på sig. Men jag är övertygad om att Hajduk kommer att bli starkare och starkare med den ledningen som är där i dag och med spelarna som lockas till föreningen och som kom in under hösten, säger Gustafsson.
Att du förstod att du kanske inte skulle vara där i flera år och att tålamod kanske inte är så bra utan att tränaromsättningen kan vara stor, var det något som oroade innan du tackade ja?
- Nej, ingenting. Det är något man får vänja sig vid. Det är en del av det här arbetet och det är bara att förhålla sig till det.
I kroatisk media gick det att läsa att Hajduk Split hade ett stort spelövertag i många matcher som man borde ha vunnit, men att man hade problem med att göra mål, något som ställde till det.
- Så var det. Vi hade en tuff tid på slutet där vi hade problem med sista skickligheten att göra mål och det grinade oss illa på slutet. Det var olyckligt och tråkigt och vi hade även några viktiga spelare som vid de här tillfällena var skadade. Så vi tunnades ut lite i kvalitet på slutet, men samtidigt borde vi ha gjort det bättre. Det var just det här sista lilla med att slå in bollen i mål som vi inte hade tillräcklig kvalitet att göra, säger han.
Hur ser du tillbaka på tiden i Kroatien och Hajduk Split?
- Livet där är fantastiskt. Jag var ju där rätt tid på året med vår, sommar och höst. Men även yrkeslivet. Hajduk är fyllt av kunniga och kompetenta människor. Det är en väldigt stor förening och ett passionerat folkslag till sin förening. Så det var enorma folkmassor som följde oss oavsett om vi spelade hemma eller borta.
Vad var det för skillnad mellan Hajduk och klubbarna du har varit i innan?
- Engagemanget. Passionen från supportrar. Pressen i att resultatet betyder så mycket för en hel stad. Men också hur många människor som är engagerade i föreningen, alltså anställda människor, det är en enorm massa. Det är väl främst det som skiljde sig lite. Och det finns ju också olika grad av tålamod när man inte vinner matcher, och det tålamodet kanske man inte har så mycket av i Kroatien. Sedan fanns det ju kulturella skillnader. Men fotbollen skiljer sig inte så mycket, inte spelarna heller.
Fans här i Sverige kan ju också vara passionerade, hur menar du när du säger att passionen från supportrar är något som skiljer mellan Hajduk och dina tidigare klubbar?
- Det är klart att supportrarna här i Sverige är lika passionerade, men det bor ungefär 200 000 människor i Split och jag skulle säga att 200 000 lever efter hur Hajduks resultat är. Om det går dåligt för laget så mår alla dåligt, om det går bra så är hela staden i karnevalstämning och allt på stan är gratis. Så det är lite olika på det sättet.
Hur kände du av det när det gick bra eller dåligt för er – gick du ut på stan efter att det gått dåligt i någon match?
- Nej. Inte en chans. Då var folk besvikna och irriterade.
Men du kunde gå ut på stan efter att det gått bra?
- Absolut. Det är väldigt fina människor som är lite bättre än oss svenskar på att söka upp och ta kontakt, och som gärna ger råd om hur man kan nå ännu mer framgång. Men på ett positivt sätt.
Hur blev du bemött efter ett bra resultat - blev du bjuden på restauranger och så?
- Absolut. Men jag upplevde aldrig att jag fick något dåligt bemötande. Tvärtom så var folk bra på att stötta.
När det gick tungt i slutet, hur var det?
- När vi inte levde upp till förväntningarna som är att vinna varje match så kommer ju besvikelsen hos folk fram ganska snabbt. Men det är som det ska vara. Det hanterade vi ganska bra.
Hur var det när ni fick lämna?
- Mycket proffsigt. Det var inga konstigheter alls. Det var inte helt oväntat. Vi hade haft en tung period och det var en del skriverier om att vi eventuellt skulle få lämna.
Den 1 november lämnade Jens Gustafsson och hans två assisterande tränare Kroatien och flyttade tillbaka till Sverige. Med sig i bagaget fanns en hel del saker, trots att det inte blev en lång sejour i Hajduk.
- Det kanske blir ett konstigt svar efter bara fem månader i klubben, men en av sakerna som jag lärde mig är att vi är väldigt duktiga här i Sverige. Det är något som jag vill lyfta fram. Vi bör ha mycket stolthet kring våra verksamheter, kring våra föreningar. Där har säkert Malmö kommit längst och man ser att MFF har ett icke imponerande sätt att ta sig an de större klubbarna, och det gör att man också är framgångsrika. Där har vi alla lite att lära av deras sätt att anta den typen av uppgifter. Vi kanske är lite för imponerade av vad som försiggår ute i Europa. Vi behöver titta på vad vi gör bra och jobba med det, för vi gör saker väldigt bra här i Sverige, säger Gustafsson.
Tillbaka i Sverige tog det inte lång tid innan han kopplades ihop med flera allsvenska klubbar, och återigen ryktades det framför allt om Hammarby.
- Jag flyttade hem och har haft en tid tillsammans med familjen som varit väldigt värdefull. Rykteskarusellen som har pågått och som pågår kring tränare är något som man får vänja sig vid att det är en del av arbetet. Vad gäller enskilda klubbar så är det inte något som jag vill gå in på. Sedan är det kanske inte så konstigt om det ryktas när man inte har något lag och när lag söker tränare. Sedan har jag goda relationer med många människor som jobbar i olika klubbar. Så det är klart att vi pratas vid. Men mer än så vill jag inte gå in på, säger han.
Har du varit nära någon klubb?
- Inte nära. Antingen skriver man på eller så är man inte nära.
Men det blev inget tränaruppdrag i någon ny klubb. På torsdagen presenterades han som förbundskapten i U21-landslaget. Ett uppdrag han säger att han är stolt över och något som lockade var att få jobba med talanger som vill ta sig upp i A-landslaget.
- Det är många spelare som är otroligt talangfulla där, och jag tycker att jag har en fallenhet för att jobba med spelare som är i den perioden i karriären, det har jag nått framgång med tidigare och hoppas att jag kan göra det igen. Av det jag har sett så är det rent individuellt jätteskickliga spelare, säger Gustafsson.
Vad blir viktigast i din roll – att göra resultat eller att utveckla och få upp i A-landslaget?
- Det är nog en kombination. Att göra resultat är ju en del i utbildningen, att lära sig att vinna är en viktig del eftersom det ju går ut på att vinna. Sedan finns det andra parametrar. Som att hjälpa till med utbildning och utveckling, och om någon av spelarna når A-landslaget så är det ju bingo.
Som spelare i U21-landslaget är det klart att man blickar ett hack upp till A-landslaget – är det samma som tränare?
- Nej, det är inget som jag har funderat på.
Nu när du kommer att vara U21-förbundskapten så är ju Janne Andersson i A-laget - har ni någon relation?
- Ja. vi har ju båda en bakgrund i Halmstad och sedan ersatte jag honom i IFK Norrköping. Så vi har haft kontakt genom åren.
Anthony Elanga är kanske den av spelarna i U21-landslaget som är mest i ropet eftersom han spelar för Manchester United. Jens Gustafsson stämmer in i hyllningskören.
- Det finns många spelare i U21-landslaget som är individuellt skickliga och han är givetvis en, och jag förstår att det skrivs mycket om honom.
Det svenska U21-landslaget leder sin EM-kvalgrupp med en poäng och har spelat sju matcher. Italien är tvåa i gruppen och har bara spelat fem matcher. I mars gör Jens Gustafsson sin första match som förbundskapten för laget och då väntar grupptrean Irland på hemmaplan.
- Jag vill vara noga med att det som är fungerande ska fortsätta fungera, och sätta en viss prägel utifrån mina egna tankar som faktiskt kan möjliggöra bättre resultat och bättre utveckling. Sedan är det lite för tidigt att svara mer konkret på exakt vad jag vill göra med laget. Jag kommer såklart sätta ett stort förtroende till mitt team som har varit med på hela resan och som vet vad som har fungerat och vad man behöver förbättra. Det känns tryggt och bra att komma in och jobba med ledarna som har varit med i U21 ett tag. Det är en väldigt kompetent stab, säger han.