- Jag spelar inte fotboll i första hand för att komma med i landslaget. Det här ser jag som en bonus efter en bra säsong för klubblaget. Men nu när jag är här ska jag naturligtvis också jobba för att få vara med på planen mot Danmark, säger Petra Larsson.
Åtta A-kamper under 2009 och 2010 finns så här långt på meritlistan. Sedan dess har sjukdomar, bland annat infektionssjukdomen twar, orsakat en del tillfälliga stopp i karriären.
Hel och frisk
- Men det senaste ett och ett halvt året har jag fått vara hel och frisk och det har nog också synts på planen under säsongen, säger Petra Larsson, till TT efter landslagets träningspass på Nya Ullevi.
Hade du trott på en landslagscomeback efter drygt fem år?
- Jag har kanske inte tänkt på det direkt. Men det känns jättekul att få den här möjligheten. Och går det bra i klubblaget så har man ju större chans att få ögonen på sig också i de här sammanhangen.
Petra Larsson lämnade Kvarnsveden inför den här säsongen för att i stället spela för hårdsatsande Eskilstuna. Första säsongen den nya klubben slutade med SM-silver sedan laget fajtats med Rosengård om den allsvenska segern ända in till den sista omgången.
- Klart att man nu är lite besviken över att det inte blev guld. Men hade någon sagt innan serien att vi skulle bli tvåa och göra så här bra ifrån oss så hade man tyckt att det var helt okej.
Tuff och orädd
Framgångarna i klubblaget, där Petra Larsson haft en nyckelroll som tuff och orädd mittfältsmotor, uppmärksammades av förbundskapten Pia Sundhage som såg en spelare med "rätt temperament".
- Hon gör sitt bästa i 90 minuter i match efter match. Hon är tuff men klarar också att behålla lugnet. Och på träningarna har hon också visat ett väldigt bra passningsspel. Fortsätter hon så här är det inte alls otroligt att hon kommer att få speltid, berömmer Pia Sundhage.
Den nygamla landslagsspelaren känner sig betydligt mindre nervös den här gången än när hon som 21-åring fick göra debut i A-landslaget på hösten 2009.
- Jag vet inte riktigt om jag ska kalla det för nystart men det känns i alla fall inte som om jag enbart är med för att se och lära den här gången.