Albin Ekdal, 34, gjorde i söndags sin 70:e och sista landskamp, då han startade som lagkapten i landslagets 2-0-seger mot Estland hemma på Friends Arena. 34-åringen spelade i 72 minuter, innan han blev utbytt och hyllad av lagkamrater och supportrar.
Ekdal var till synes känslosam när han klev av och satte sig på bänken, samtidigt som han fick tröst av sin lillebror Hjalmar, som var med vid sidan av planen.
För pappa Lennart Ekdal, som var på plats ihop med mamma Malin ch äldste sonen Joel på Friends Arena, var det en laddad kväll med många intryck - efter att ha följt sin son i över tio års tid i landslaget.
- Albins fotboll har gett upphov till väldigt mycket känslor. Han har till och från haft det ganska motigt, och det har gjort att vi har varit extra engagerade. Hans proffskarriär har inte varit en "walk in the park", då den rymmer rätt mycket och en rätt stor dos berg- och dalbana. Han är väldigt självkritisk, men nu börjar han se att det finns väldigt mycket positivt att ta fasta på. Han har spelat i europeiska toppligor i 15 år, och det är inte ett dumt facit, samtidigt som han har varit given i landslaget i tio år, säger Ekdal till Fotbollskanalen.
Han fortsätter:
- Många konstaterar också, att om Albin är med, så vinner de för det mesta. Det är ett rätt enkelt uttryck, men innebörden av det är en jäkla hyllning. Det var också laddat eftersom att jag vet hur kul han själv tycker att det är med landslaget. Kamratskapen och att få representera Sverige. Jag tror att han har känt en genuin glädje över landslagsåren, och nu var det sista gången. Då blir det laddat.
Ekdal tycker samtidigt att det var fint att se sina söner på bänken.
- Det var gulligt på många sätt när han blev känslomässig när han klev av, och "Hjalle" satte sig bredvid honom och tröstade. Det var en väldigt fin kväll. Han hade även alla sina polare på plats, så vi var 40 personer med släkt, familj, vänner och barn. Det var en stark kväll, säger Ekdal.
Kunde du se Albin och Hjalmar från din plats på läktaren också?
- De syntes, och även lagkompisarna uppträdde som att det var ett speciellt ögonblick med kramar och sådär.
Inför matchen var det en snackis kring om det skulle bli spel för Albin ihop med Hjalmar, som blev blixtinkallad efter att Carl Starfelt blivit sjuk. I slutändan blev det inte så.
- Det gick lite troll i det där. Det hade väl varit kul rent symboliskt om det hade skett under fem-tio minuter, men så viktigt var det väl inte. De hade samtidigt otur innan. Inför en Nations League-match fick Albin feber natten till matchdagen, och då var egentligen båda i startelvan. Ödet ville annorlunda. Just de här symboliska tio minuterna var inte så viktiga. Det hade varit kul om de hade fått en hel säsong eller ett mästerskap ihop, men det är ju nio år mellan dem, så de tillhör lite olika generationer.
Ekdal pratar med stolthet över Albins karriär, men lider samtidigt också med sin son, som slitit med en hel del skadeproblem genom åren, och många gånger varit osäker till spel i bland annat landslaget.
- Han var en superstjärna som liten, och det är möjligt att det har legat honom lite i fatet. Han har haft höga krav på sig själv och har varit sträng mot sig själv. Jag vet att han alltid har tagit på sig ett stort ansvar, att om de förlorar är det hans fel, säger han och fortsätter:
- Det har varit på gott och ont. Det är skönt att ha en sådan person, och det såg man även lite på Janne Anderssons uppskattning. Han har nog haft en lite speciell relation till Albin, som en spelare han kan lita på i alla lägen. Samtidigt är det som Albin sa, att det är inte så roligt att vara osäker på sin hälsostatus varje samling, och Janne ringer och frågar hur det står till. Skadorna har varit ett himla aber för honom, men det är som det är. Det har lagt lite krokben för honom, men samtidigt får han inte glömma att han har haft en fin karriär.
Nu hoppas Ekdal på att få se mer av Hjalmar i landslaget.
- Vi hoppas på det, och det siktar han på själv, avslutar han.