Fortfarande är den 16 oktober 1985 etsad in i minnet. Kan än i dag ta fram smärtan. Jag var tidigt hemma från skolan för att se eftermiddagsmatchen mot Tjeckoslovakien (elbrist i kommunistlandet) och var redo att fira en VM-plats i Mexiko 1986 för Sverige.
Svenska landslaget hade tre veckor tidigare hämtat upp 0-2 mot Västtyskland till 2-2. Matchhjälten Mats Magnusson som skickade in kvitteringen uppträdde efter matchen med en t-shirt med förbundskapten Lars "Laban" Arnesson i sombrero.
Så nära var Sverige VM efter att ha missat EM 1980, VM 1982 och EM 1984. Äntligen skulle det bli ett stort mästerskap med ett svenskt landslag. Inte sedan uttåget i Argentina 1978 med en ynka poäng i gruppspelet hade det varit nära.
Den där onsdagen i oktober var min födelsedag och jag hade tackat nej till en resa till Köpenhamn med middag för att inte missa landslagets återkomst till VM. Det blev en plågsam eftermiddag när Tjeckoslovakien vände 0-1 till 2-1 via svenskt självmål.
Ändå var det relativt lugnt. Portugal som var utmanare om andraplatsen bakom Västtyskland skulle spela borta mot just tyskarna. Hemmalaget hade aldrig tappat poäng i VM-kval och det skulle säkra den svenska platsen i Mexiko om Sverige bara slog Malta i sista matchen.
Jag kan än ta fram bilden av hur vi sitter i stora rummet i Lund och lyssnar på Tommy Engstrand på Radiosporten. Han rapporterade från matchen på Neckarstadion i Stuttgart där 55 000 fans eldade på Västtyskland.
Så som jag minns det var det bara en lång rad av västtyska chanser, men bollen gick inte i mål. Stolpen. Ribban. Målvakten. Rensningar. Istället tog Portugal ledningen i den andra halvleken via Benfica-mittfältaren Carlos Manuel.
Efter det tilltog den tyska pressen och det är garanterat ett av de mest plågsamma referat jag följt. Engstrand förnekade senare att han grät, men det lät så när han mer och mer uppgiven kunde berätta om en sanslös portugisisk skräll.
Otroligt nog släppte det svenska landslaget, som då var kvar i Prag efter förlusten, in medier när man satt och följde radioreferatet från VM-kvalet som styrde Sveriges öde. Vilket senare blev ett otroligt Stopptid i SVT signerat Jens Lind, vilket man kan se här.
Kvalspel till stora mästerskap är på många sätt en kondensat av vad idrott och fotboll handlar om. Det finns bara binära alternativ. Eufori eller tragedi. Succé eller fiasko. Något att se fram emot eller en mörk horisont utan fotbollsfest.
För varje Andreas Andersson i Istanbul, Zlatan Ibrahimovic i Budapest eller Kim Källström på frispark finns en straff i gula skor, en Ronaldo som gör som han vill eller en fälld polack som ger straff. Kvaltriumfer och klassiska insatser följs tyvärr av misstag, självmål och kollapser.
Upplaget för än det ena eller det andra i kväll på Friends Arena. Närmare 43 000 har skaffat biljett och fler borde haka på. Risken finns att det slutar med frustration och besvikelse men det kan också bli en klassisk kväll där ett landslag kliver fram.
Sverige är ovanligt tidigt i ett pressat läge inför omgång fem i kvalspelet. Allt annat än seger mot Österrike på Friends Arena innebär att hoppet om Sverige EM i Tyskland ligger i respirator, och man kan troligen stänga ner den 16 oktober 2023 då Belgien väntar i Bryssel.
Svensk triumf på Friends Arena innebär att EM-möjligheterna ökar, även om det måste till nya vinster i de tre följande matcherna. Kvalmatcher kräver kvalhjältar och scenen är fri för de elva spelare som springer in på nationalarenan.
Landslaget och dess triumfer är härliga och samlande. Det har vi sett och upplevt många gånger, precis som att det kan väcka ilska, frustration och besvikelse. Det kan varje förbundskapten, ledare och spelare känna igen sig i.
Hyllningarna efter att man vunnit och den gemensamma glädjen är något att njuta av. Det gick att känna det när spelarna gladeligen stannade till i den mixade zonen i Tallinn efter 5-0. Det var som om de ville stanna i stunden.
180 grader i från hur det var i Wien i juni. Där hemmalaget slagit Sverige med 2-0 efter sena mål och överlägset spel. Då ville ingen spelare vara kvar i stunden och garanterat var det likadant för supportrarna var besvikelse och ilska kokade i olika riktningar.
Janne Andersson har valt en offensiv uppställning inför ödesmatchen. Uppenbart att han tagit intryck av spelarnas insatser och önskan om att gå för det. Om än med rätt balans när Österrike kommer till nationalarenan.
Upp till spelarna att hålla liv i det svenska EM-hoppet. Det krävs ofta mod för att bli hjälte och det är upplagt för att någon ny spelare att kliva in i den svenska fotbollshistorien. Bara se till att det bli på rätt sida och att vi får en kväll där alla vill att tiden står stilla snarare än vill fly.