Peter Gerhardsson presenterade sin VM-trupp och på högerbackspositionen fanns hennes namn. Hanna Lundkvist skulle få göra mästerskapsdebut med det svenska landslaget, en dröm hon haft sedan barnsben.
Det hon inte visste då var att hon i den sista matchen inför skulle halka till och få hela kroppsvikten på foten. En skada av den dignitet att hon skulle missa hela världsmästerskapet och drömmen blev i stället till en film med ett riktigt uselt slut.
Nu har det gått några månader och ämnet är inte lika känsligt, foten har läkt och säsongen med Atlético Madrid har rivstartat.
Men för första gången sedan det missade mästerskapet öppnar du Hanna Lundkvist upp och berättar om mörkret.
- Det är så svårt att förklara. Det är nog det värsta som hänt mig. Ända sedan jag började spela fotboll har den allra största drömmen varit att få representera Sverige i ett världsmästerskap och ju närmre man kom desto verkligare blev det att jag först och främst kunde bli kallad, säger hon och fortsätter:
- Efter att man åkt över till Nya Zeeland blev allt så verkligt och det var väldigt jobbigt att det inte blev något när det var så nära. Jag blev väldigt tom, det är bland det värsta.
Det är inte enkelt att sätta ord på känslorna som var, men 21-åringen försöker.
- Det är värre än all hjärtesorg man känt i livet. Drömmen bara försvann när man kunde ta på den. Allt var jobbigt, det var jobbigt att gå in i matsalen och det var svårt att prata med folk. Det var så mycket känslor och jag började gråta så fort någon sa något.
Visste du direkt att det var illa?
- Jag är inte den spelaren som lägger mig ner och får hjälp, så bara att jag inte kunde ställa mig upp och fortsätta spela då fattade jag ju. Men sedan försöker man intala sig själv att det inte är så illa men innerst inne fattade jag att det var illa.
Gjorde det ont?
- Nej, alltså när det väl hände så tänkte jag inte så mycket på det. Det var inte så att jag kände någon smärta men jag kände att något var fel.
Vändpunkten skulle komma så småningom och med stöd från lagkamrater och landslagsledning skiftades fokus mot premiären mot Sydafrika, där Lundkvist fick se på från läktaren.
- Jag fick ett otroligt stöd, jag kunde inte önska mig mer och de var så stöttande de bara kunde vara. Dagarna innan premiären blev en vändpunkt för mig för då ville jag stötta och visa att vi tillsammans skulle gå in i ett VM. Då skrev jag i vår grupp att tjejerna inte skulle tänka på det på något sätt, så jag la det åt sidan och de fick mig att känna mig som en del av gruppen och fick mig att skratta.
Från sidlinjen fick den unga landslagsbacken en överraskning. När lagfotot skulle tas höll lagkamraterna upp hennes tröja.
- Det betyder jättemycket, det är svårt att sätta ord på vad en sådan gest gör med en, men det var superfint och gav mig styrka. Det visar bara hur fina de är som kan tänka på andra när man går in i en viktig VM-match, säger hon.
Visste du om att de skulle göra det?
- Nej, jag hade ingen aning.
Hur var det för dig att efter premiären följa mästerskapet på distans?
- Det var så klart jobbigt att sitta hemma. Det blir mycket att man fajtas med dubbla känslor. Det enda jag vill är att det ska gå bra men ju längre de tog sig i turneringen desto jobbigare var det att sitta hemma och missa det. Det var svårt och tufft.
Blir pengarna som man får ett plåster på såren?
- Nej, faktiskt inte. Det kan jag vara ärlig med att säga, det enda jag ville där och då var att spela. Det kanske låter klyschigt men det är sant.
Säsongen med Atletico Madrid har rivstartat och efter fem omgångar står man på tio inspelade poäng och för en vecka sedan var hon tillbaka på planen.
- Allt har gått enligt plan, det är ju min första rehab och första allvarliga skada. Men jag har lärt mig mycket och det har gått bra hela vägen. Jag har fått ett otroligt bra stöd från klubben och landslaget så det har gått så bra, det är skönt att vara tillbaka, säger hon.
Ja, och nu tillbaka med landslaget. Hur kändes det?
- Jag har väntat på det sedan skadan hände. Så jag har längtat efter det, det ska bli superkul. Jag känner mig jättetaggad och motiverad. Min form är bra också så jag hoppas att jag får spela och kan prestera fram. Jag ser fram emot det något enormt, avslutar hon.