Mardröm på Cypern - då skyller "Ölme" på Kåmark: "Inget ont om Pontus men..."

I mitten på 90-talet upplevde IFK Göteborg en av sina bästa perioder någonsin. Laget var kvalificerat till Champions League säsongen 1994/1995 och vann sin grupp bestående av Galatasaray, Barcelona och Manchester United.

I mittförsvaret fanns Magnus ”Ölme” Johansson, som kamperade ihop med Joachim Björklund i flera matcher. Och succén med Blåvitt ledde till att dåvarande förbundskapten Tommy Svensson valde att plocka ut Ölme till träningslandskampen mot Cypern i mars 1995.

Det var dock den enda matchen som Johansson fick göra i Sveriges A-landslag. ”Ölme” hade varit med i flera U-landslag på vägen upp och spelade dessutom OS för Sverige 1992, men efter tre mål i baken mot Cypern tog det stopp. 

”Ölme” själv skrattar då Fotbollskanalen ringer och förklarar ärendet: Spelare som bara gjorde en landskamp. Sedan kastar han, med glimten i ögat, sin mångårige lagkamrat Pontus Kåmark (de båda gjorde sex säsonger tillsammans i IFK) framför bussen. Just Kåmark var ofta ytterback bredvid Johansson i klubblaget, men den här matchen spelade de mittbackar ihop. 

- Från min synvinkel: Jag spelade hela matchen och vi spelade 3-3. Jag spelade mittback med Kåmark. Roger Ljung var vänsterback och ”Rolle” (Roland Nilsson) högerback. Så det kändes ju jäkligt bra, säger han till Fotbollskanalen.

Men...

- Inget ont om Pontus, men mittback ska han inte spela. Jag är så van att spela med en mittback som täcker om man går fram i banan, men det hände inte. När jag gick upp i första luftduellen på mittplan så gick min forward upp före mig och bommar bollen, men jag bommar också. Då hamnar bollen bakom oss, han landar före mig och börjar springa mot mål och jag är i ryggen på honom och jagar honom hela vägen till mål, utan stöd av "Rolle" eller Pontus. Det var 1-0. Sedan var det lite sådana grejer under matchen, där man inte inte kände sig trygg och inte fick hjälpen. Sedan kanske man ska klara av det i A-landslaget, men jag var inte van vid det icke fungerande samarbetet. 

Det var Pontus fel att det blev tre mål i baken?
- Haha, ja men lite. Vafan, man jobbar ju ihop. Jag hjälpte honom några gånger men det var inte riktigt samarbete åt andra hållet. Nej, det var inte Pontus fel men man kommer snett in i duellerna och det var enkelt att ta bort mig efter den matchen. Då slapp man som förbundskapten ta snacket med media mer än en gång. 

Johansson berättar att han var i fin form inför landskampen, stärkt av resultaten med Blåvitt.

 - Ja, jag var i slag innan och det kändes väldigt bra. Hade jag spelat med ”Bjärred” eller någon annan i det läget, så hade det gått hur bra som helst, det vet jag. Jag hade inte spelat med Pontus som mittback, jag hade spelat mycket med Pontus då han var ytterback bredvid mig och det funkade bra, men det är inte så ofta en ytterback behöver täcka in bakom mittbackarna men däremot måste mittbackarna täcka upp mycket på kanterna. Vi var inte bra ihop. 

Har du pratat med Pontus om det här?
- Haha, nej, det har jag inte. I bland kommer man snett på det och man hade hoppats att få en chans till för jag visste att jag var bra, men det är sånt som händer. Men det var en tung period i karriären. 

Du har redan varit inne på att samarbetet er emellan inte funkade, men var det bara därför det inte blev fler landskamper?
- Jag hade gärna sett att jag fick vara med på någon mer match, men jag vet hur det funkar, jag har gjort 62 landskamper (i u-landslagen red. anm), kommer man in och gör det bra så lämnar man inte. Det märker man på landslaget i dag, det är väldigt ofta det är samma spelare. Hade det gått bra den matchen så hade man kanske fått göra fler sen. Då spelar det det nästan ingen roll hur det går i klubblaget. Du kan ha din fasta plats i landslaget utan att du behöver vara så bra i klubblaget. 

Hade du någon kontakt med Tommy Svensson efter det här eller var det kört?
- Nej… och det var inget snack efter matchen heller, det var helt dött. Och jag fattar honom. Jag tog det som jag skulle. Klart jag var besviken men det var bara att knyta näven och gå vidare, sedan tog det ett halvår innan jag hade min plats i Blåvitt igen.

Vad var det som inte funkade med ditt eget spel?
- Det var helt nytt. På träningarna innan matchen gick det skitbra, jag var stark och snabb, men den matchen - är du steget efter på den nivån så blir du långsam och inte brytsäker. Det är så jäkla små detaljer. Hade jag kommit in rätt i första duellen och vi haft ledningen i halvlek så hade det sett helt annorlunda ut i andra halvlek. Och vi var inte bra den matchen. Det var inte bara jag som var dålig och inte gjorde det jag skulle - vi var inte bra. Det var full panik i hela matchen, vi hade ingen kontroll någonstans. Det var ingen superbra match att göra debut i för det var ingen som var intresserad av att leverera. En match där det var tungt på alla platser.

- Shit happens. Det jobbiga var att jag gick från het till iskall. Jag gick från A-landslaget hem till Blåvitt och så fick jag inte spela där heller utan åkte ner i B-laget. Det var hela vägen ner i källaren.