Under onsdagen gjorde Maximilian Ibrahimovic, 18, sin första match i ett svenskt landslag när Sverige besegrade Japan med 1-0. Vänsteryttern hoppade in och spelade hela andra halvlek.
På torsdagen träffade han media och berättade då om sin resa.
När började du spela fotboll?
- Jag var nio år när jag började, ganska sent, det var i en lokal klubb i Paris, men jag minns inte namnet på den. Jag var där i några månader eller något år innan jag gick till PSG:s akademi. Sedan till Manchester Uniteds akademi. Sedan flyttade vi till USA och jag spelade i en lokal klubb innan jag körde i LA Galaxys akademi. Sedan flyttade jag till Sverige och körde i Bajen. Efter det flyttade jag till Italien och kör i Milan.
Någon förutom Milan som ligger dig extra varmt om hjärtat?
- Jag har haft bra minnen överallt men Milan är där jag känt mig mest trygg.
Var har du fått mest av din fotboll?
- Jag har utvecklats mest i Milan. Att spela för Milan är väldigt speciellt, det är en av de största klubbarna genom tiderna och det är inte många klubbar som kan hålla den nivån.
I juli skrev du på ett proffskontrakt med Milan - hur var det?
- Det betyder att klubben tror på mig och satsar på mig. Det är roligt. Jag är tacksam att Milan tror på mig.
- Det är speciellt att spela för Milan, en så stor klubb. Jag kysste klubbmärket när jag gjorde mål i derbyt mot Inter. Det var fint. Mycket adrenalin.
Du har gjort fyra mål på sex matcher i Primavera - hur ser du på det?
- Det har gått bra och vi är ett väldigt starkt lag. Vi gör det väldigt bra i ligan som håller en hög nivå.
Vilket är ditt bästa minne från Milan när du har suttit på läktaren och tittat?
- Jag kommer ihåg när Milan vann med 4-2, tror jag, och Leao gjorde mål med vänstern i höger kryss.
Ditt bästa Milan-minne är inte från något med din pappa?
- Nej inte riktigt, det var ju Leao som gjorde mål, haha. Det är en grym spelare.
Vilket är ditt bästa minne av din pappa på plan?
- Han har gjort väldigt många saker. Hans sista match var speciell, det var ganska sorgligt. Den är nog mest speciell.
Har du alltid velat satsa på fotboll?
- Nej jag hatade fotboll till jag var kanske elva år, jag tyckte att det var det sämsta som finns. Sedan när jag blev elva-tolv så började jag gilla det.
- Jag hatade det bara. Allt var fel. Jag blev alltid jämförd med min farsa. Det blev bara fel. Men sen hittade jag kärleken till sporten. En dag vaknade jag och då klickade det bara.
Hur är det med jämförelsen?
- Jag tänker inte på det. Vi är väldigt olika. Han är han och jag är jag. Vi kör inte ens på samma position, så det går inte att jämföra.
Hur många språk kan du?
- Svenska, engelska och italienska.
Vem är bäst i familjen?
- Vincent är väldigt talangfull, han har nog mer talang än mig. Men just nu är det nog jag som gör det bäst.
Vilka är dina förebilder?
- Jag älskar Neymar, Leao och Ronaldinho. Det är spelare som jag ser upp till.
Det verkar som att Leao betyder mycket?
- Jag blir lite starstruck när jag ser honom, han är väldigt speciell. Jag känner inte honom, men jag har ju fått vara med och träna med A-laget och då var han där. Det var också speciellt. Första gångerna var det som att vara i en godisaffär när man är ett litet barn. Det var wow hela tiden, alla spelare man såg. Men nu är det mer vanligt. Jag ser spelarna som konkurrenter.
Tävlar du och Vincent om vem som ska bli bäst?
- Nej inte nu. När vi var små slogs vi mycket, men nu pushar vi varandra. Han kör mittfältare så vi är inte ett dugg lika.
- Jag vill vinna och vara bland de bästa. Bland stjärnorna vill jag vara. Jag siktar bara uppåt.
Vad har din mamma, Helena Seger, betytt?
- För mig är hon helt enkelt bäst. Hon stöttar mig och Vincent väldigt mycket och hållet familjen tillsammans.
Har du ärvt någon talang efter din mamma?
- Hennes intelligens kanske, haha.