Andrea Möllerberg tvingades i måndags lämna sin roll som generalsekreterare, då hon fick sparken av Svenska Fotbollförbundet. Detta efter runt 15 turbulenta månader med ett stort förändringsarbete, där många toppar har slutat, samtidigt som nya chefer har kommit in. Det har också publicerats granskningar av Fotbollskanalen och magasinet Offside om arbetsmiljön på förbundet, där ett hårt ledarskap pekats ut under Möllerberg och nya chefer som ska ha lett till rädsla, tystnadskultur och missnöje.
Så sent som i fredags var det ett personalmöte på SvFF:s kansli, där källor till Fotbollskanalen uppger att personal öppet vågade kritisera den sittande ledningen, efterlyste ledarskap och ifrågasatte mycket av det som skett. Och några dagar senare var Möllerberg alltså arbetsbefriad.
Möllerberg var beredd på ordförande Fredrik Reinfeldts samtal i söndags, då hon hade hört att något var på gång, och ser inga konstigheter i att göra något annat framöver. Däremot vill Möllerberg inte gå in på fel i sitt eget ledarskap. Hon menar att allt hör ihop med ekonomin och förändringsarbetet.
- Jag kom in den 1 november och visste ett tag innan att jag skulle få rollen, så jag lade väldigt mycket tid på att prata, diskutera och fråga vad folk vill ha för förändringar. Jag pratade med distriktsordförande, kanslichefer, kollegor, före detta anställda på Svenska Fotbollförbundet och lärde mig mycket. När jag kom in den 1 november var jag redan i startblocken, då jag hade gjort extremt många analyser innan jag kom in, säger hon till Fotbollskanalen och fortsätter:
- Mitt tydligaste uppdrag från början var effektivisering, förändring, ekonomi och digitalisering, vilket också hängde ihop. Jag kom in i budget-processen och de hade en väldigt annorlunda budget-process, då man fick äska fritt till vad man ville göra. Styrelsen satt samtidigt med första underlaget som var minus 60 miljoner kronor och sedan får man reducera på det. 2024 hade vi därmed en budgetram kring vad man ska förhålla sig till, vilket gör det mer ekonomiskt hållbart och att man blir mer medveten om vilka medel man har.
- När jag grävde ner mig mer i ekonomin i början såg jag många signaler om att det inte var på väg åt rätt håll. Jag säger inte att förbundets ekonomi var krisartad, men om det hade rullat på hade det kunnat bli betydligt jobbigare, framför allt utan EM eller VM och så vidare. När man såg tecken på att kostnaden ökar enormt, anställda ökar, konsultkostnader ökar, kassan är minus och att vi tar av ändamålsbestämda medel, så är det inte enkelt att göra en förändring med exakt samma uppställning i ledningsgruppen och i organisationen. Det måste då också ske en förändring där, innan man kan leverera på uppdraget man fått kring ekonomin. Därför tror jag att många upplevde den första delen i den nya organisationen som skedde fyra veckor efter att jag börjat var brutal.
Möllerberg menar att hon möjligen kunde varit tydligare med hur allt hängde ihop i förändringsarbetet, när hon minskade ledningsgruppen.
- Jag kunde kanske varit ännu tydligare i det här, men om man inte tycker att någon ska sluta, utan bara vill minska antalet personer i ledningsgruppen och är tydlig med att man vill att den personen är kvar och har en kompetens eller erfarenhet som är viktig, men att det blir i en annan roll, ett steg ner. Då är inte det brutalt för mig. Jag tycker att det är normalt när man gör en förändring på ett uppdrag av en styrelse. Allt kan inte se likadant ut. Det har inte varit en förändring på nio år och organisationen har svällt och svällt och svällt. Man har också kunnat jobba, samtidigt som pengar rullat in. Då förstår jag att upplevelsen är brutal, och känslan av att man inte blev sedd eller tog vara på kompetens. Jag ville göra det, men jag ville inte ha riktigt samma struktur i högsta ledningen.
Är det något i ditt ledarskap som du känner blev fel?
- Det är svårt. På något sätt måste det ändå sitta i den andra partens ögon. Jag tycker att det är respektfullt att sätta sig ner i enskilda samtal med personer, som kan bli berörda, för att prata om förändringen man vill göra. I min värld är det respektfullt att föra en enskild dialog med personer för att de ska kunna gå hem, samla sig, fundera och tänka igenom vad de vill göra. Man kan också köra på ett helt annat sätt, strunta i det och köra på fackliga förhandlingar utan att föra dialog med individer. Det är svårt att föra en dialog när enskilda individer blir berörda med all personal med ett öppet forum. Man måste också ta vara på integriteten som personerna har som blir berörda i den första delen. Jag förstår inte riktigt ändå. Jag förstår upplevelsen hos personen, men jag har inte samma bild av det. Det skedde snabbt, men med ett försök att göra det genom en bra dialog.
Hade fler fått sluta, om du hade fortsatt?
- Min övertygelse är att ingen ska sluta. Man ska inte behöva sluta om man inte vill och då såklart har en fast anställning. Sedan hade vi anställningar som löpte ut och det är inget konstigt. Vi hade fler sådana förut och jag tror inte riktigt på dem. Jag tror att man ska ha riktiga anställningar i stället för projektanställningar. Min fulla övertygelse är att ingen ska sluta om man inte vill. Om man ska förändra i en organisation ska man erbjuda andra roller och tjänster, då det alltid finns saker som personer kan bidra med, men kanske inte exakt samma. Man ska heller inte tvinga kvar folk som inte vill vara kvar om de exempelvis får ett annat erbjudande.
Är du rädd för vad framtida arbetsgivare ska känna för ditt ledarskap med tanke på kritiken?
- Nej, det är jag verkligen inte. Jag förväntar mig att arbetsgivare ser på lojaliteten som en viktig sak, att jag jobbat för styrelsen, har haft deras förtroende och har förankrat allt. Jag har varit extremt lojal i att jag inte velat prata illa om medarbetare och göra den resan för att ändra min position som högsta chef för att trycka tillbaka något. Jag tror att det gör att jag går starkt ur det här och att det ger mig många nya möjligheter. Det är kanske inte inom fotbollen, om det ses som en svaghet, men fotbollen är inte allt. Jag känner mig väldigt trygg och lugn.
SvFF gick i slutet av 2023 ut med att Möllerberg har ålagts att förbereda ett sparbeting på 30 miljoner kronor inför 2024. Möllerberg ger exempel på var det tidigare har sipprat ut pengar, och är framför allt kritisk till hur anställda tidigare rest på individuell nivå.
- Vi hade väldigt höga resekostnader och jag tror att de låg på någonstans runt 160 miljoner kronor 2023, vilket också är kopplat till lagresor för landslaget med charter, vilket är otroligt dyrt. Vi tittade då på hur folk reste på individuell nivå, och för mig var det ganska märkligt hur mycket folk reste. Jag fick aldrig någon förklaring. Det är klart man ska resa, men vad gör man och hur bidrar det till svensk fotboll? Det sattes då en struktur vid framför allt resor internationellt, att stämma av med sin avdelningschef hur man motiverar resan och den delen, för att få koll på det, säger hon och fortsätter:
- Precis innan jag slutade skickade jag till förbundsstyrelsen att vi minskat individuella resor med 33 procent från 9,2 miljoner kronor till ungefär 5 miljoner kronor på ett år. Jag kan inte se vad det är som vi har missat i verksamheten eller vad vi inte kunnat har leverera. Jag blir nästan lite beklämd. Det har alltid varit viktigt för mig att det är svensk fotbolls pengar, inte Svenska Fotbollförbundets pengar. Det är ett tecken som jag verkligen reagerade på. Var har vi rest? Sedan kan jag förstå att det är olika med landslagsresor, som folk som reste på individuell basis inför VM i Australien. 2024 hade vi även många spelare i USA som kom, vilket också räknas individuellt. Det är en ganska stor del, och jag kan inte se vad vi inte hade kunnat göra nu.
Vad är det för typ av resor ni skurit ner på?
- Jag vet inte, inget speciellt. Väldigt många flygresor. Jag skulle sätta mig ner och analysera lite mer i detalj, vilket går att göra på olika sätt, men främst flygresor. Tågresor har samtidigt också ökat, vilket är bra och viktigt utifrån ett miljöperspektiv. Det är ett konstaterande på en del i ekonomin. Jag är stolt över ekonomistyrningen, att man ska argumentera för sin resa. Jag tror att beteendeförändringen är det absolut viktigaste i det hela.
Var Håkan Sjöstrand och Karl-Erik Nilsson öppna med hur det stod till ekonomiskt?
- Jag tror att deras känsla var att det var väldigt stabilt. Jag fick i varje fall aldrig någon känsla från dem att de hade samsyn som jag och Fredrik hade när vi tittade på det här. Vi fick i varje fall inte den överlämningen. Sedan är det inte bara Håkan och Karl-Erik, det är hela förbundsstyrelsen som satt då. Jag vet att vår CFO (Chief Financial Officer) har flaggat för att man inte kan äta ur kassan för länge om det inte fylls på. Nu är jag helt övertygad om att Jon (Dahl Tomasson) kommer ta landslaget till VM, men vi fick i varje fall inte information om att de såg det på samma sätt.
Möllerberg kommer nu att behålla sin lön i tolv månader. Enligt fotbollsförbundets verksamhetsberättelse hade hon en månadslön på 195 000 kronor och dessutom rätt till 39 500 kronor i pensionsavsättning per månad. Ex-toppen ser upplägget som naturligt.
- Jag tycker att det är naturligt. Man har sådana avtal. Jag har inget anställningsskydd alls på det sättet. Jag får inte tre miljoner kronor. Det är skatter, pensionsavsättning och sådär, men det är så det ser ut och jag förutsätter att nästa generalsekreterare kommer ha samma avtal. Det är fullt naturligt för mig i den här rollen.
Möllerberg har i dagsläget inget nytt uppdrag i görningen.
- Jag har inga planer. Jag ska ta det lugnt och ladda batterierna. Sedan får vi se vad som dyker upp, inom eller utanför fotbollen. Jag vet var jag har mina styrkor och jag hoppas på ett uppdrag som jag nappar på.
Möjligen kan det bli en bok om den turbulenta tiden på förbundet.
- Nu blev det inte ens 15 månader, men det har hänt otroligt mycket, väldigt spännande saker. Ibland ska man sätta sig ner och skriva ner några rader om det, men om det blir en bok eller för mig själv vet jag inte. Jag ska landa i det här nu och jag är oerhört stolt över att ha haft den här rollen. Det tror man kanske inte när man har åkt ut så här, men det har varit fantastiskt roligt och tufft, säger hon och avslutar:
- Att vara bitter är inte min grej, man går vidare. Jag njuter, känner mig stolt och vet att jag har gjort skillnad. Jag vet samtidigt att det har varit jobbigt för många, men ibland är det jobbigt. Det viktigaste har hela tiden varit medarbetarna och nu hoppas jag att man kan ta nästa steg. Jag ser fram emot nästa fas.