Det var i februari i år som Kristoffer Olsson drabbades av flera blodproppar i hjärnan. 29-åringen fördes i ilfart till sjukhus och vårdades sedan i respirator. Därefter fortsatte han sin rehabilitering på ett behandlingscenter som är specialiserat neurologiska sjukdomar.
Sex månader sedan fick han flytta hem igen, närmare bestämt i augusti.
Nu öppnar 29-åringen upp. Han berättar bland annat att hans sista minnen är från ett träningsläger i Portugal.
- Det sista jag minns innan kollapsen var att vi var på träningsläger i Portugal med Midtjylland, där vi förberedde oss inför återstarten i ligan. Jag åkte hem en kortis till Sverige, för vi hade ledigt i tre dagar. Jag kände mig lite sjuk, men jag ville träffa min son som bor i Sverige. Jag åkte hem till Sverige för att träffa honom. Sedan åkte jag tillbaka till Danmark, även fast jag kände mig sjuk, säger han i Efter Fem.
Olsson fortsätter:
- Jag hade lite huvudvärk och var lite svag i kroppen. Jag har en bild med min son från den här tiden, för han var också sjuk. Så jag tog ett foto på stackars honom. Men jag glömde hur jag såg ut. Jag såg sjuk ut.
- Sedan åkte jag tillbaka till Danmark och tränade tydligen någon gång. Sedan var jag sjuk och var hemma någon dag. Jag tränade ändå, trots att jag var sjuk, för att säsongen skulle dra igång igen den helgen. Jag skulle bara vara med i säsongsstarten oavsett vad. Sedan kom tydligen min son och mina föräldrar den helgen när säsongen skulle dra igång, men det har jag fått berättat för mig.
Olsson har fått berättat för sig om vad som hände dagen han kollapsade.
- Mina föräldrar och min son var i mitt hus i Danmark. Jag hade sagt på dagen när de kom att jag ville gå och lägga mig tidigt, runt 17-18. Jag var trött. Sedan lät mina föräldrar mig sova och de kollade till mig. Jag tror att jag gick för att vila på soffan ett tag, för att sedan gå tillbaka, säger han och fortsätter:
- Sedan hade mina föräldrar gått och lagt sig med min son, så jag kunde sova för mig själv. Jag tror det var min pappa, eller om det var båda mina föräldrar, som sedan gick in i mitt rum och då hade jag spytt över hela sängen och hela golvet. Det gick inte att få liv i mig och då ringde de ambulans.
I dag, tio månader senare, mår Olsson bra. Han är på bättringsvägen och siktar på comeback under våren.
- Jag är bara glad över att jag mår bra och känner mig mer som den gamla Kristoffer som jag var innan jag blev sjuk. Jag är väldigt glad.