STOCKHOLM. Pierre Bengtsson var för två år sedan bänkad i AIK och långt ifrån en startplats i U21-landslaget under hemma-EM.
Nu är han en av två vänsterbackar i den svenska a-landslagstruppen. Detta efter att ha tagit över Mönchengladbach-flyktade Oscar Wendts vänsterbacksposition i FC Köpenhamn, där nye tränare Roland Nilsson tagit Bengtsson under sina vingar.
– Han har varit ytterback själv så han har en del tips och mycket erfarenhet att komma med, så för mig personligen har det varit skitbra med honom och han är en mycket duktig tränare, säger Bengtsson till FotbollDirekt.se.
Han värvades i vintras till FCK från Nordsjälland där han var ordinarie i två år efter flytten från AIK 2009.
Under den första tiden varvade dåvarande tränaren Ståle Solbakken Oscar Wendt och Pierre Bengtsson på vänsterbackspositionen. Sedan tog Roland Nilsson över och Bengtsson har varit given på platsen sedan Wendt flyttade till Bundesliga.
– Jag kom till FCK i vintras, jag och Oscar växlade lite när Ståle var tränare och när Rolle tog över så har jag spelat varje match, så det känns bra, säger Bengtsson.
Wendt var ju landslagsspelare när ni ”turades om” under Solbakken. Kände du redan då att du höll samma nivå som honom?
– Det är klart att jag tittade på honom och han har vissa grejer som han är bra på och jag har vissa grejer som jag är bra på. Jag tyckte väl att jag hade en nivå i FCK som gjorde att jag klarade av att spela där, och det har jag ju visat också.
Likheter/skillnader mellan dig och Wendt?
– Båda gillar väl att komma fram i banan, och det är så vårt spel i FCK är att vi ska gå framåt mycket, annars gillar jag inte att jämföra spelare.
Den hetlevrade Solbakken har byts ut mot en betydligt lugnare Roland Nilsson.
Pierre Bengtsson ler när han ska jämföra de bägge tränarna.
– Skillnaden är väl att Ståle var liksom... skrek mer på matcher och var mer galen, om man säger så. Rolle är mer lugn och pratar lugnt. Ståle kunde vara rätt tokig ibland.
Fick du några hårtork?
– Nä, jag klarade mig rätt bra faktiskt men han kunde ryta till ibland så det gällde att vara på tårna. Men jag föredrar varken eller. Ibland är det skönt med mer lugnare och ibland kan det vara bra med någon som riktigt sådär tar i. Sen anpassar man sig efter den tränare man har.