LASSE GRANQVIST:
Zlatan Ibrahimovic rankar andra mål högre, jag vet det. Men för mig är kvitteringen till 1-1 i EM 2004 mot Italien absolut magi. Under press av Gianluigi Buffon. Med ryggen mot mål och Christian Vieri hoppandes på mållinjen för att knoppa undan bollen. Ett matematiskt, akrobatiskt och magiskt mästerverk från den fotbollsspelare som är Sveriges främste genom alla tider.
OLOF LUNDH:
Klacken mot Italien 2004, bicykletan mot England 2012 eller när han pensionerade Danmark på Parken 2015? Det finns många alternativ men för mig är det segerskottet mot Ungern borta i VM-kvalet till Tyskland 2006. En jobbig svensk match i Budapest och det stod 0-0 vilket var ett dåligt resultat och vi befann oss i matchens slutsekunder. Zlatan kom loss i straffområdet men hade en väldigt dålig vinkel men han sköt ändå. Få fattade att bollen gått i mål bakom Gabor Kiraly. Ur den vinkeln?
Först när man såg Zlatan och Henrik Larsson jubla insåg alla på den fullsatta Ferenc Puskas-stadion att det var 0-1 och troligen svensk seger. Den rusiga ungerska publiken tystnade tvärt och i stället var det den svenska klacken som jublade. Det var ett sanslöst skott och otroligt mål som tog Sverige till VM 2006.
SIAVOUSH FALLAHI:
Det är omöjligt att inte tänka på cykelsparken och insatsen mot England. Ett fotbollsland som hade hånat och ifrågasatt honom. Fyra mål, det ena snyggare än det andra och cykelsparken som pricken över i:et. Det sjukaste man någonsin sett.
ADAM PINTHORP:
Ett oerhört starkt minne som inte sticker ut på grund av betydelsen för Blågult utan snarare estetiken i Zlatans avslut att jag var på plats och det faktum att det krossade Frankrikes fortsatta EM-dröm. Supermålet i sista gruppspelsmatchen i EM 2012. Sverige redan utslaget, men detta skickade i stället värdnationen Ukraina vidare. Hela Kiev var blågult firande den kvällen.