Caroline Seger meddelade i somras att hon hade gjort sitt sista mästerskap. Det spelade ingen roll om Sverige hade tagit sig till OS, lagkaptenen skulle inte vara med där.
- Jag har fått uppleva allt och fått göra allt. Jag kan inte drömma om fler saker. Jag har fått prova det mesta och nästan vunnit det jag kämpat för hela min karriär. Det finns liksom inte mer. Ska jag vara här och representera Sverige ska jag göra det med den elden som drivit mig under alla år, det är klart att minsta lilla som jag kände att det inte fanns så är det någon annan som ska ha den platsen, säger Seger på en presskonferens.
Förlusten mot Schweiz sänkte alla chanser för Blågult att ta sig till Paris 2024 – och inför ödesmatchen på tisdag där det avgörs om Sverige kommer behöva kvala sig kvar i den högsta gruppen kom beskedet.
38-åringen som anses vara en av dem allra största inom svensk fotbollen meddelade hon att pågående landslagssamling blir hennes sista.
- Det har varit mycket upp och ner känslomässigt. Det har varit olika steg i att berätta för laget och så för er, till att det kommit ut på Instagram i dag. Det blir mer verkligt när det väl är ute, det är inte bara min sanning längre.
Hon fortsätter:
- Kanske kommer det kännas mer i morgon. Jag har varit bra på att stänga av en hel del under årens gång och fokuserat på fotbollen och jobbet. Nu blir man lite mer medveten, i morgon blir det absolut sista passet med gänget, men det får vi ta då.
Hur beslutet växte fram?
- Jag var ganska i mitt huvud i somras att det var mitt sista mästerskap och försökte börja där med att acceptera det och känna. Sen har man bollat och pratat med folk i sin närhet och jag behövde ge mig själv en chans att komma tillbaka efter alla småskador jag haft och få känna om det kändes annorlunda. Sen när jag kom hem var det som att jag hade bestämt mig för ett läger till och sen är året slut. Då blev det en naturlig övergång att de får börja om utan mig. Jag lämnar detta året och slår igen boken. Det var bara som sagt, jag hade så klart önskat ett annorlunda avslut.
Seger berättar att det var känslosamt att berätta för resten av laget, men att det var viktigast att de skulle få feta först och att man skulle få det avslutet tillsammans. Men en person som vetat är Linda Sembrant, som varit en stöttepelare under tiden som beslutet vuxit fram.
- Det är skönt att slippa bära på det, det har inte varit superlätt. Sempa har varit mitt bollplank och jag har flera nära vänner i laget som vet, sen blir ju inget som man planerat överhuvudtaget – det blev nästan så gott som tvärtom. Jag fick en känning och resultatet gick inte vår väg.
Den svenska lagkaptenen har varit tydlig tidigare, ingen skada ska få sätta stopp på karriären och när den ska avslutas ska det vara hennes beslut och inte en kropp som säger nej.
Men det senaste året har skadorna avlöst varandra.
- Man letar hela tiden efter det perfekta slutet och det är väldigt få som får uppleva det. Detta är mitt perfekta slut.
Hon lämnar nu det hon kallat sitt allt bakom sig.
- Jag vet inte hur jag ska göra det. Man lever lite i förnekelse och när vi väl åker hem på onsdag så kommer det vara som vilket läger som helst där man lämnar och väntar sig att bli kallad igen. Det kommer nog kännas mer när man landat hemma och landslaget samlas. Jag har fått uppleva lite av det under årets gång eftersom jag varit skadad.
Seger fortsätter:
- Nästa gång de samlas är man inte med där. Och nästa mästerskap är man inte där. Det är klart att det kommer kännas och vara känslosamt då. Nu är det inget mästerskap nästa år så jag kommer få tid till att landa. Men det är klart det kommer kännas.
Vad som blir jobbigast för lagkaptenen?
- Det jobbigaste blir att lämna alla människor. När man kommer hit och vi träffas en gång i månaden och det hinner man inte med så många gånger i livet. Alla de människor jag lärt känna som blivit några av mina allra närmsta vänner, det kommer vara jobbigt att få lov att inte vara med dem. Det kommer nog bli tuffast, att inte vara där de är och där jag varit van vid att vara. Jag är glad att få vara med dessa människor in i det sista.
Det skönaste?
- Jag kommer inte sakna kissprov. Sen slutar jag inte helt, men jag kommer inte sakna att det är så många saker som ska vara perfekta och man ska ladda om och vara med och prestera och allt vad det innebär med landslaget.
Det har varit en del upp och ner resultatmässigt för svensk del – bland annat missade man guldet i OS i Tokyo. Sedan slogs man ut ur VM – ett mästerskap där det mesta verkade stämma för svensk del.
- Ibland blir man lite blind för att man varit så nära och kunde man inte bara fått det absolut finaste och sista. Men när man summerar ihop allting har jag fått vara där och det är lilla Sverige som varit så nära. Bara det är väldigt få förunnat, att ens vara där och toucha. Jag kommer alltid se tillbaka och tänka på OS-finalen där man hade kunnat få det sista. Men summerar jag karriären är allt det jag fått uppleva och gjort tar från den missen så klart. Jag är glad över att vi nästan alla mästerskap har fått ta medalj. Bara det är en ganska bra bedrift.
Men boken om Caroline Seger stänger inte igen helt och hållet. Den svenska landslagskaptenen är tydlig med att hon har ett år på kontraktet.
- Jag har ett år med Rosengård kvar. För mig är det viktigt att avsluta här och sedan får det bli en ny process, vart jag landar där har jag ingen aning om. Jag tror det hade varit för mycket för mig att bryta helt. Jag måste få ta det pö om pö.