När EM-kvalet avslutades mot Estland under söndagen gjorde mittfältaren Albin Ekdal sin 70:e och sista landskamp. Han jagade då sitt första mål i Blågult. 34-åringen tog ett antal rusher framåt som han vanligtvis inte brukar göra.
- Jag sket lite i Jannes (Andersson, förbundskapten) direktiv med att balansera, vilket jag fått göra i 69 landskamper. Nu tänkte jag: "Fuck it, nu vill jag in i boxen". Men den ville inte riktigt komma där jag var. Hade jag fått lite bättre leverans hade jag gjort mål. Men ja, jag vet inte hur mycket som hade ändrats. Jag har aldrig varit någon målskytt, säger Ekdal.
Han berättar att planen var att han skulle ta en eventuell straff. Trots att han normalt inte är landslagets straffskytt.
- Det hade jag nog gjort. Vi hade snackat om det innan matchen. Inte med Janne, men med "Foppa" (Emil Forsberg) och "Vigge" (Victor Nilsson Lindelöf).
Spelarna gick alltså "bakom ryggen" på sin tränare.
- Han (Janne) hade nog inte gillat det. Bättre att be om ursäkt efteråt, säger Ekdal och ler.
Du var en VAR-koll bort?
- Ja, det var nära. Men Maresca (domare)… ville inte det.
En som försökt övertala till att stanna kvar i landslaget är Dejan Kulusevski. Tottenham-stjärnan säger:
- Albin är en fin människa och det är alltid tråkigt när någon slutar. Han ska vara stolt över sig själv. En fantastisk karriär och han har spelat i Serie A hur många år som helst. Han är otroligt bra på ”apan i mitten” på träningarna, en av de bästa jag sett. Jag hade velat att han skulle fortsätta spela, men det är hans val.
- Jag skojade med honom och sa: "Om du är bra idag så säger jag att du ångrat dig". Men han sa: "Jag har redan sagt att jag ska sluta". Vi får se om han ångrar sig i framtiden.
Ekdal uppskattar lagkamratens övertalningsförsök.
- Han sa i morse att han lovade att jag skulle ångra mig efter matchen. Men nja, riktigt har det inte blivit sådana känslor. Men det är klart att det någonstans finns en känsla inom mig att jag vill fortsätta för att det är så jäkla kul. Jag känner fortfarande att jag platsar och att grabbarna vill ha mig här, säger han.
Beslutet har vuxit fram den senaste tiden.
- Det hade krävts lite för mycket av mig både mentalt och fysiskt för att fortsätta kämpa som jag behövt göra de senaste fem-sex åren. Varje samling har det funnits en enorm inre oro om jag ska kunna klara det. Om jag ska spela. Stackars Janne har fått snacka med mig och hela tiden fråga: ”Hur går det? Kan du spela?”. Naprapaterna har fått slita hårt. Det har varit jobbigt mentalt att kunna ge allt men ändå inte.
När Ekdal byttes ut mot Estland, till stående ovationer, brast det för honom. Många känslor och tankar for runt inombords.
- Med min självkritik som jag alltid sysslat med sedan jag var litet barn började jag tänka på vad jag kunde gjort bättre och dåliga matcher jag gjort. Och så tänkte jag: "Fan, nu kan jag inte ställa det tillrätta". Men så var det så många som kom fram och sa fina ord så då valde jag att vara snäll och stolt istället.