- Skulle jag inte kunna åka dit om jag får ett väldigt bra erbjudande där jag kan säkra min framtid, och även mina barns och barnbarns? Ska jag då säga: nej jag står över det. Det är tveksamt, säger han.
I september 2016 inledde Janne Andersson jobbet som förbundskapten för Sveriges landslag. Det började bra och han förde laget till VM 2018, EM 2021 och A-divisionen i Nations League.
Men sedan gick det utför.
Det blev inget VM 2022 och nu är man även på väg att missa EM 2024. Samtidigt har man halkat ner först i Nations Leagues B-division och sedan C-division.
Janne Anderssons kontrakt sträcker sig över EM 2024, men för en vecka sedan - nästan sju år efter att han tillträdde på posten - gick Svenska Fotbollförbundet ut med att han kommer att kliva av sitt uppdrag, antingen vid ett missat EM-slutspel eller efter EM nästa sommar.
I onsdags tog Andersson ut truppen till EM-kvalmatchen mot Belgien och träningslandskampen mot Moldavien, vilket kan ha varit hans näst sista trupputtagning som svensk förbundskapten.
En timme senare träffade Fotbollskanalen honom på SvFF:s kansli.
- Jag har ju vetat om det här i tre och ett halvt år, när jag valde att förlänga mitt kontrakt. Så för mig är det ingen nyhet att slutet närmar sig och det är helt odramatiskt, säger han.
Efter bara någon minut tar Janne Andersson själv upp att eftersom det inte är slut än så vill han vänta med att summera sin tid som förbundskapten. Sedan säger han att han är stolt, framför allt för att han har haft jobbet i lite mer än sju år, och att det inte är första gången som han är länge på en arbetsplats.
- Jag är ju faktiskt HBK:s meste tränare genom tiderna och jag är Norrköpings meste tränare genom tiderna, säger han.
En del människor som vet att de snart ska sluta på sina jobb börjar tänka på vad nästa steg i karriären ska bli. Men Janne Andersson hävdar att han inte har en tanke på det, trots att det alltså kan vara slut i landslaget om bara en månad.
- Som privatperson så är det väldigt mycket känslor. Jag är väldigt funderande. Jag oroar mig för barn och barnbarn, och för räntor. Men yrkesmässigt, och det kanske är en av mina styrkor, så är jag bra på att vara i nuet. Det är nu som gäller och det är nu vi ska göra det här. Och så är jag nu med. Så jag har inga som helst planer eller funderingar när det kommer till något annat, säger han.
Men en sak är säker. 61-åringen vill fortsätta att vara fotbollstränare.
- Nu vet vi att det tar slut här nästa sommar, förhoppningsvis efter EM. Men jag känner ju inte att jag är färdig som fotbollstränare efter det. Jag är sugen på att hitta på något mer. Jag vill gärna ta med mig några av personerna som jag har jobbat med här i landslaget. Att få chansen att göra det, kanske i något annat land, det hade varit roligt, säger han.
Backar din fru upp det, att du vill flytta utomlands - och hur skulle det vara att åka ifrån barn och barnbarn?
- Det är ju sånt man får värdera in i en helhet. Men det är klart att om man skulle få chansen på något riktigt bra, då skulle det vara roligt att göra det, och just att göra det tillsammans, alla vi fem som jobbar ihop med fotbollen här i landslaget.
Artikeln fortsätter under bilden.
Janne Andersson. Foto: Bildbyrån.
Kvintetten består av förbundskapten Janne Andersson, assisterande förbundskapten Peter Wettergren, målvaktstränare Maths Elfvendal, analytiker Christoffer Bernspång och motståndarbevakare Lasse Jacobsson.
- Vi vinner inte alla matcher och ibland får man kritik, men enligt mig så gör vi det bra. Jag har gott samvete i det jobbet vi gör. Vi lägger ner en jäkla massa tid, vi är nyfikna, vi försöker driva processer på ett bra sätt, vi kompletterar varandra bra och vi har högt i tak. Vi är ett jäkla starkt team tillsammans och att få jobba med det teamet, eller delar av det teamet, någon annanstans, det lockar, säger Andersson.
Det är väldigt ovanligt att någon har gått från att ha varit svensk förbundskapten till att ta över ett allsvenskt lag. Det är heller inget som Janne Andersson är sugen på. Det är tydligt att det är en flytt utomlands som lockar mest.
- Jag har ju 19 allsvenska säsonger och 496 allsvenska matcher. Så jag har gjort det i väldigt många år och då är det klart att det inte är högst upp på listan, att gå tillbaka till allsvenskan, säger han.
Är du sugen på att gå tillbaka till klubblag eller har du fått mersmak på att vara i landslag?
- Det är också en bra fråga. Det är en enorm skillnad på att vara i klubblag och landslag. Det är inte i närheten av att vara samma jobb. Men det är roligt att ha en erfarenhet från båda delarna, där jag känner att jag är trygg i båda rollerna. Så jag stänger ingenting där.
Som förbundskapten tycker Janne att det kan vara tufft att det är så få träningar som laget har inför en landskamp, framför allt när spelare skadar sig. Att det då kan bli svårt att få ihop allt på ett bra sätt.
- Ibland är det jobbigt. Samlingen i juni förra året var en mardröm. Och alla skador som var innan och även efter. Då har jag saknat att jobba med unga spelare i klubblag, som jag gjorde i både Halmstad och i Norrköping. När vi vann SM-guld 2015 så hade vi det yngsta laget och vi hade fem och en halv i egenfostrade från Norrköping i snitt i startelvan. Och det är ju fantastiska siffror, säger Andersson och fortsätter:
- Att få följa den utvecklingen med de här spelarna dagligen där man kan vägleda dem och allt det där. Det kan jag känna att jag saknar ibland. Samtidigt så är ju det här jobbet som förbundskapten ett jobb som när man väl är på är man något så fruktansvärt på. Men däremellan så kan man ju vara ganska av. Så det blir en annan grej. Utmaningen med ett landslag, men det är det ju även med klubblag, är att om du hamnar på något som känns tillräckligt spännande och tillräckligt bra. Det får man ju se vad som kommer. Men jag är absolut inte främmande för något av det.
Lägger du ut krokar eller har du någon som hjälper dig nu när slutet som förbundskapten närmar sig - eller kommer jobben till dig?
- Det finns ett antal som har hört av sig till mig genom åren på olika sätt. Jag har sagt att den dagen det är slut så är ni välkomna. Så jag har ingen agent som jobbar konkret på det sättet.
När var senast du fick ett erbjudande?
- Det var inte konkret men jag fick en lös förfrågan i helgen. Det var ett utlandsjobb som jag sa att det där får vi ta när vi är klara i landslaget och att vi kan diskutera det om förfrågan är kvar då. För jag vill inte hålla på med det nu. Först vill jag se till att städa undan saker och ting snyggt och prydligt i rätt ordning och göra mitt absolut bästa i det här.
Var det klubb- eller landslag?
- I det här fallet var det en klubb.
På vilken nivå?
- Vi i gänget här har ju pratat löst om det här, att det hade varit kul i framtiden. Min inställning är att det är väldigt få svenska tränare som kommer till Premier League eller Serie A. Så de finns liksom inte med. Men däremot kanske någon nivå ner där, eller kanske något lite mer exotiskt. Så det tror jag är mer realistiskt utifrån de förfrågningar jag har fått de här åren.
Det är inte bara förfrågningar om att vara fotbollstränare som har kommit. Men något annat är han i dagsläget inte intresserad av att göra på heltid. Däremot hjälper han gärna till inom andra idrotter och andra branscher.
- Det har varit styrelseuppdrag och kanske några andra jobb som jag har fått frågan om. Jag är lite halvmentor åt några, tyvärr hinner jag inte ta det fullt ut, men det kanske också hade varit kul att kunna göra någon gång i framtiden. Att dela med sig av det man har lärt sig, om någon vill ha det? Jag är mentor för en hög idrottsledare i en annan sport och för en vd för ett stort företag hemma i Halmstad där jag finns med i bakgrunden och kan stötta och bolla grejer - och det är roligt.
Vilka är det?
- Det vill jag inte säga.
Artikeln fortsätter under bilden.
Landslagschefen Jens T Andersson lämnar snart SvFF för Nefttji Baku. Foto: Bildbyrån.
Nyligen blev det klart att Jens T Andersson kommer att lämna sin roll som övergripande landslagschef för att i stället bli sportchef i Nefttji Baku i Azerbajdzjan. Det är ännu inte klart vem som kommer att ersätta honom. Janne Andersson har inte fått frågan om det, men han har synpunkter på vad som behövs i den rollen.
- Jag tycker att det är synd att Jens valde att sluta, för han har väldigt mycket av det som behövs. Han har en erfarenhet från klubblagsfotboll och även med sina år i Sef (Svensk Elitfotboll). Han har en stor och bred kompetens som behövs där.
- Men i svensk fotboll har vi ju inte heller någon Technical Director. Vissa länder har ju det, någon som driver fotbollsutvecklingen. Och det här är väl en av de funderingar som jag har haft när vi pratat om det kring speltid. När vi tittar på våra spelare där ute i dag och vi jämför med liknande nationer, då är vi en bit efter. Så hur ser det ut framöver? Hur ska vi driva svensk fotboll framåt? Hur ska vi kunna få fram ännu bättre fotbollsspelare? För det vi gör i landslagsverksamheten är ju att förvalta det som händer i klubbarna. Vi driver ju ingen utveckling på det sättet. Och de här frågorna har jag en del synpunkter kring, och i dag är det väl närmast på en landslagschef som de frågorna ligger. Så det är en jätteviktig roll och det är jätteviktigt att den rekryteringen blir bra.
Vad tycker du att svensk fotboll borde göra för att inte halka efter mer?
- Det finns jättemycket grejer där och den dagen jag slutar så kanske jag ska ta och prata om vad jag tycker. För nu kan det vara lite känsligt, för jag kan trampa folk på tårna. Men jag har en del synpunkter kring det. Jag tror att det finns saker som vi kan göra bättre, men det är också en problematik i Sverige med vår geografi, hur vi ska få bra matcher för ungdomsspelare på vägen upp, och så vidare.
- Många av de här grejerna som jag tror på är lite svårare att genomföra i Sverige jämfört med till exempel Danmark, där är det mycket närmare varandra, du kan ha färre akademier, och du kan driva det på ett annat sätt. Det finns många funderingar och frågor kring det här.
Janne tycker inte att det är viktigt att de svenska landslagen ska försöka spela på liknande sätt. Då är han mer för att varje tränare ska få ha en konstnärlig frihet. Då är det andra saker som är viktigare.
- Att det finns en igenkänningsfaktor från det att du börjar i ungdomslandslaget och hela vägen upp i A-landslaget. Hur du är på planen och hur du är vid sidan av. Det kan också vara hur du genomför en samling, hur en träning ser ut, vilka ledstjärnor du har, vilka krav vi ställer och vad vi förväntar oss, säger han.
Tillbaka till kvintetten med Andersson, Wettergren, Elfvendal, Bernspång och Jacobsson. Här pratas det och diskuteras fotboll. Åsikterna är många och det är högt i tak.
Men blir ni aldrig arga på varandra?
- Nej. Vi har en enorm respekt för varandra. Så vi blir inte ovänner. Däremot kan vi tycka olika och det är ju det som är meningen. Vi stöter och blöter med respekt för att om det behövs så är det jag som tar det slutgiltiga beslutet. Men det har hänt i år att vi inte har varit överens med laguttagning. Men jag kommer inte att säga när det var.
Har ni någon gång varit oense om en startelva och att du efter matchen känt att du borde ha gjort som de andra sa?
- Ja. Det har hänt att det var fyra mot en och att jag gick på det som jag tyckte, och att det inte blev bra. Men det har också varit tvärtom. Att det var fyra mot en och att jag fick rätt. Så de andra har inte vunnit mot mig totalt.
Vilka matcher var det?
- När vi spelade hemma mot Frankrike 2017 så hade Jimmy Durmaz spelat till höger på mittfältet under samlingen innan och så var Viktor Claesson kraftigt på gång. Då var diskussionen om Jimmy eller Viktor skulle spela. Vi var inte överens, vilket inte var konstigt. Dagen innan matchen tog jag en Scandic-cykel och cyklade ut till Djurgården och satte mig på en parkbänk. Jag tror att alla de andra ville att Viktor skulle starta men att jag ändå bestämde mig för Jimmy. Och Jimmy gjorde 1-1-målet när vi vann med 2-1. Och då blev det rätt.
- Sedan närmare nutid så har det hänt tvärtom, men det vill jag inte ta nu. Men det är inga konstigheter med att vi inte alltid är överens. Däremot kan jag ibland känna att respekten för hantverket i att vara fotbollstränare, att den förståelsen inte finns hos alla. Har man varit med om ett antal situationer ett antal gånger och man har stött och blött och har med sig sin erfarenhet, då har man ändå en kunskap kring hantverket. Och jag har så stor respekt för det hantverket att även om jag har varit med och ställts inför många situationer så har jag ju inte alla svar.
Nu när Janne Andersson närmar sig slutet i landslaget så spekuleras det i vem som borde ta över som förbundskapten. Men det är en fråga som han själv inte lägger någon energi på.
- Jag har inget namn och jag har inte tänkt tanken, säger han.
Vad är viktigt för en ny förbundskapten?
- Du ska omge dig med bra medarbetare. Jag kan inte allt detta själv. Jag driver vissa frågor. De andra driver vissa. Så synkar vi ihop det och så är jag ansiktet utåt. Men vi jobbar verkligen som ett team. Det är en viktig del.
Det finns en del av jobbet som har varit större än vad han trodde, och det tycker han att en ny förbundskapten ska vara förberedd på.
- Det mediala är viktigt. Jag vill visa er i media respekt och jag hoppas att ni känner att jag har gjort det. Men jag är också människa och ibland reagerar jag. Jag vill också bli behandlad med respekt. Det är grunden. Det är ju så många som är intresserade av det vi gör. Om jag inte skulle gilla någon i media så är det ändå viktigt att prata med den, för att den skriver och förmedlar för alla som är intresserade av oss. Så det är egentligen respekten för alla supportrar som man visar genom att visa respekt mot media, säger han och fortsätter:
- Men det jag kan känna lite med media är att det ibland… som inför VM i Ryssland, då hade vi ett läger i Båstad och på min första presskonferens där hade jag nog en kvart om bara mänskliga rättigheter i Ryssland. Det ställs rätt stora krav på den här rollen, att hantera den typen av frågor. Så det gäller att vara påläst och kunna veta var man står och vara trygg i sig själv i sådana frågor. Det fotbollsmässiga är en sak, men allt det här med Ryssland och Qatar och sådant, där gäller det att trampa rätt. Jag tycker att jag har hanterat det på ett vettigt sätt.
Läser du på innan en presskonferens, eller har du hela tiden koll på vad som händer, eller är det presschefen som går igenom med dig innan?
- Vi går igenom, jag och presschefen. Inför varje presskonferens gör vi en questions and answers. Då resonerar vi alltid om vad som kan komma. Får jag bara tänka igenom en fråga innan så är jag hyfsat klar över hur jag ser på det. Det är viktigt att vara förberedd.
Janne Andersson tycker att det är bra att ha en debatt inom svensk fotboll. Så vad tycker han egentligen om 51-procentsregeln?
- Jag har inga svar på vad som är bra eller inte bra med det, men att ha en mer öppen diskussion är inte fel. Jag hade ju Peter Hunt i IFK Norrköping som gick in med en ansenlig summa pengar, men ändå kunde han ju bli bortröstad året efter. Det var rätt modigt gjort. Gör man det om man riskerar att bli bortröstad? Det bör nog… och jag vet inte vad som är rätt eller fel, men det är nog bra att lyfta de här svenska föreningsfrågorna lite mer.
Janne stannar upp. Funderar i några få sekunder. Ska han fortsätta att prata om det här eller låta bli? Han skrattar till, skakar lite på huvudet och bestämmer sig för att hålla tillbaka.
- Jag har rätt mycket synpunkter på det här, men jag vill inte ta det nu. Det blir bara fel nu. Men det är klart att jag har åsikter kring det, säger han.
Var står du i VAR-frågan?
- Någonstans tycker jag att vi ska följa världen i övrigt. Nu sa någon att Färöarna hade gått med som nation 35 i Europa som har VAR. Ska vi då stå utanför det? Det är jag skeptisk till. Grunden för mig är att om det kan bli rätt så ska vi ha det. Jag tror att det kommer att komma förr eller senare.
Konstgräs?
- Peter Wettergren och jag är inte på samma planet när det gäller det här. Om vi ska lyckas internationellt med klubblag och landslag så kanske det spelas en lite annan typ av fotboll på konstgräs, och då kanske inte konstgräs är att föredra. Det blir mer sulor och inte samma närkampsspel.
- Men om man jämför en dålig gräsplan med en konstgräsplan så går det ju att ha helt andra kravställningar när det kommer till tekniskt utförande, hur man behandlar bollen. När jag var i IFK Norrköping och vi hade perfekta förutsättningar så blev jag ett fan av konstgräs. Det var en stor del till att det gick så bra för oss. Vi kunde driva upp ett väldigt bra passningsspel. Det finns folk som säger nej till konstgräs, bland annat Wettergren, men jag ser fördelarna med det. Och jag kollar hur det ser ut i vårt land. Men om vi kan hitta någon hybrid som är mittemellan så hade det varit det bästa.
Fotbollskartan ritas om och många väljer att gå till Saudiarabien - hur ser du på det och gör det att du behöver tänka till när du tar ut spelare därifrån, eller är det inget att tänka på?
- Jag kan ju ha en viss förståelse för att man flyttar dit. Jag såg att Jacob Rinne uttalade sig om att han gör det för sin familj och att han tjänar så mycket pengar. Jag kan ha en viss förståelse för det. Det tycker inte jag ska diska honom från att spela för ett svenskt landslag.
Skulle du själv kunna tänka dig att träna lag därifrån?
- I grunden så får man värdera det om något sådant dyker upp. Då får man väga in alla aspekter. En av aspekterna är ju om det är moraliskt rätt. Samtidigt var den här frågan uppe när det var Qatar. Då gick man in på regeringens hemsida och där stod det att vi har en ambassad som öppnade 2013 och det var väl för att ha handelsutbyte med Qatar, och så är det många svenska företag som samarbetar med det landet. Skulle jag då inte kunna åka dit om jag får ett väldigt bra erbjudande där jag kan säkra min framtid, och även mina barns och barnbarns? Ska jag då säga: nej jag står över det. Det är tveksamt.
Artikeln fortsätter under bilden.
Roberto Mancini är förbundskapten för Saudiarabien. Foto: TT.
Det kanske är en fråga som han inom en snar framtid får ta ställning till. Men än är det som sagt inte över som svensk förbundskapten.
Janne Andersson har alltså haft det här jobbet i lite mer än sju år och är snart den meste förbundskaptenen genom tiderna.
Det började så bra med kvartsfinal i VM 2018, åttondelsfinal i EM 2021 och A-divisionen i Nations League.
Men sedan.
Vad hände?
Varför missade Sverige VM 2022 och är nu också på väg att missa EM 2024, samtidigt som man har åkt en snabb rutschkana ner till Nations Leagues C-division?
När Janne Andersson ska sammanfatta varför det har gått utför under de senaste åren så är han säker på sin sak.
- Det handlar om speltid som har försvårats. Tittar du på de första åren så hade vi i princip samma backlinje hela tiden. Men förra året spelade vi sju matcher och då hade vi sju olika mittbackspar. Det är inte så självklart att det ska bli bra varje gång, säger han.
Det är tydligt att 2022 gör väldigt ont. Det var då man bara vann två av åtta tävlingsmatcher och missade VM efter 0-2-förlusten i playoff mot Polen, och det var då man åkte ner i Nations Leagues C-division efter att bland annat ha förlorat både hemma och borta mot Norge och Serbien, samt spelat oavgjort hemma mot Slovenien.
- Allt började ju innan playoff till VM. Vi slog Tjeckien men förlorade mot Polen i en match som vi kan vinna om vi spelar om den, det var ingen jättestor skillnad mellan lagen. Sedan fortsatte det. Vi kom fram till juni och då var det sju återbud plus att sju andra skadade sig under samlingen. Vi mötte Serbien som väl hade 50 000 minuter i topp fem-ligorna. Vi mötte Norge med Haaland och Ödegaard när vi själva ställde upp med Edvin Kurtulus och Hjalmar Ekdal som var i allsvenskan och aldrig hade gjort en träning tillsammans.
- Så att vi förlorade mot Norge och Serbien kan ju inte vara en överraskning utifrån förutsättningarna. Det fick en konsekvens in i september. Då hade vi tolv återbud. Vi förlorade borta mot Serbien, det var inget snack. Men sedan var det irriterande med 1-1 hemma mot Slovenien. Det var en match vi skulle vinna, men vi gjorde inte mål och det var för dåligt. Det gjorde att vi hamnade i den tredje potten i EM-kvallottningen eftersom man bara går på Nations League, och därmed fick vi Belgien och Österrike. Annars hade vi fått ett lag från den tredje potten i stället för Österrike. Så juni till september förra året kostade oss fruktansvärt mycket.
Janne fortsätter:
- Ståle (Solbakken) tog ut sina 28 bästa spelare. Han hade inga skador. Och man slutförde samlingen med samma 28 spelare. Vi har ju inte så många bättre spelare än vad Norge har och när Norge då spelar med bästa laget och vi har 14 spelare borta, då är det inte konstigt. Så säger vissa att jag skyller ifrån mig… men det är ju fakta. Det här har ju försvårat vårt arbete betydligt. Det är den där Nations League. Det är den som pajar det. Den var en mardröm, framför allt samlingen i juni. Det bara trillade på oss med skador.
- Men efter det har vi spelat tio matcher och vunnit sju och förlorat tre. Belgien var bättre än oss i mars, även om det inte var några jättemil. I juni gjorde vi en dålig match borta mot Österrike. Nu gjorde vi en jäkla bra halvlek hemma mot Österrike men fick inte utdelning och förlorade. Så det är bara de här matcherna som vi har förlorat under det sista året. Så min analys är att vi har fortsatt att göra bra och vettiga saker. Ibland har jag kunnat göra saker bättre, jag skyller inte ifrån mig, men förutsättningarna har ju inte varit de bästa. Jag tycker att vi har bra spelare, men så många spelare har vi inte i Sverige som spelar på den högsta nivån. Så vi har inte råd med massa skador.
Artikeln fortsätter under bilden.
Foto: Bildbyrån.
Många är det som är intresserade av landslaget och som har olika åsikter om varför resultaten har blivit sämre. En sak som ibland hörs är spelsystemet.
En del menar att den förra generationen med spelare som Sebastian Larsson, Marcus Berg, Ola Toivonen, Mikael Lustig och Andreas Granqvist köpte Janne Anderssons idé - och att det blev framgångsrikt. Men att när det här gänget slutade så kom yngre spelare in som inte riktigt har köpt det som tidigare fungerade.
Men det håller inte Janne med om.
- Nej jag tycker nog att alla köper hur vi vill spela. Det är inga konstigheter. Vi har inte heller spelat exakt likadant hela tiden. Problematiken är mer stabiliteten. Om du tar efter EM 2021 så slutade de här spelarna. Då skulle andra kliva fram. Då har du spelare som Albin Ekdal som var skadad och borta i ett år, Emil Forsberg som inte har fått spela så mycket i klubblaget, Victor Nilsson Lindelöf samma sak i perioder, säger han och fortsätter:
- Så de här spelarna som skulle ta över, det har inte varit så enkelt att kliva in, för om du ska kliva in och vara en ledarfigur i ett landslag då behöver du själv vara i jävligt bra form och ha ett bra självförtroende och kunna styra de andra. Det är mer det än att de här spelarna inte köper det vi gör. Jag känner en total lojalitet mot det vi gör.
Efter 1-3-förlusten mot Österrike på Friends Arena var det många besvikna spelare. Då sa Dejan Kulusevski att det är många unga spelare i landslaget som kommer från en annan generation, att generationerna måste mötas i mitten och inte köra för mycket "old school”, och att laget måste hitta en ny identitet.
- Jag läser inte vad som skrivs så jag vet inte hur han uttryckte sig. Men vi valde, vilket vi har gjort flera gånger tidigare, att gå högre mot Estland. Vi gick med tre spelare och fick en hög press. Vi gjorde det jäkligt bra tillsammans. Det bet i den matchen, vi fick tag i den. Vi gjorde också så när vi mötte Italien hemma i playoff 2017. Då gick vi också högt och fick betalt. Så vi har gjort delar av det här tidigare, säger Andersson och fortsätter:
- Nu blev det väldigt tydligt mot Estland. Samma hemma mot Spanien, då gick vi också högt. Så det är inget nytt. Men däremot den offensiva balansen med Emil Forsberg, Dejan Kulusevski, Viktor Gyökeres och Alexander Isak, det tycker jag var modigt att vi gjorde det mot Österrike. Men vi förlorade matchen med 3-1. Så man kan vända och vrida på allt.
Janne kommer återigen tillbaka till det här med speltid. Och nu vill han prata om 0-2-förlusten mot Österrike i Wien.
- Österrike hade i princip hela laget som är ganska bärande i många av de stora klubbarna och alla kom från en säsong där man spelat väldigt mycket och kom då in med fysisk bra form. Men vi hade inte så många som spelat på lika hög nivå och lika mycket. Och det syntes i den matchen, att deras spelare var på en högre nivå rent fysiskt.
- Att vi ska kunna ställa i ordning det på några dagar, det går ju inte. Det måste spelarna ha med sig in till landslagssamlingen. Ibland kan jag uppleva en frustration som förbundskapten, att den påverkansgraden som man har i vissa sammanhang, den är faktiskt inte så himla stor. Sedan blir det samtidigt en enorm analys av det vi gör, och för mig blir det många gånger en överanalys kring saker som kanske egentligen inte finns. För i grunden är det bara så att spelarna inte är tillräckligt bra igång. Och det försvårar mitt arbete.
När intervjun har hållit på i ungefär en timme säger Janne Andersson att han tycker om att få beskriva hur saker och ting fungerar. Att det är intressant att få prata länge så att allt inte bara blir svart eller vitt.
Han bryr sig inte ifall startelvan läcker ut då det är en kamp han inte kan vinna. Han bryr sig heller inte om när folk tycker att han har tagit ut fel spelare, populist är något som han inte vill bli.
- Vi vill göra det här på vårt sätt, det man tror på. Fan att sitta i efterhand och tänka att jag inte gjorde det på mitt sätt och att jag anpassade mig för mycket till vad andra tyckte, säger han.
- Men det som kan ta på mig är när jag får konstiga frågor kring processen, mitt yrke, hantverket, i hur det fungerar. När man ifrågasätter om jag kan det. Det köper jag inte. Det blir personligt. Men om du tycker att en spelare är bättre och någon annan tycker att en annan spelare är bättre, det har jag inga problem med.
Känner du att du har blivit ifrågasatt för det här kring processen och hantverket?
- Ibland. Några gånger. Jag tycker till exempel att värderingen av Nations League förra året, så som jag beskrev det, det är min verklighet. Så var det för mig. Men det är många som inte har beskrivit det på det sättet och det tycker jag är konstigt. I min värld väljer man då att bortse från saker.
- Det jag har att jobba med är att när det är dags för samling då ska jag ta ut ett lag. Då kan jag välja på alla svenska spelare. Sedan har jag några dagar på mig att förbereda spelarna jag har tagit ut. Det är mina grundförutsättningar. Och så ska vi möta någon motståndare. Jag kan inte påverka någonting som händer däremellan. Om det då är så att många spelare inte är tillgängliga så försvårar det mitt jobb. Det kan inte vara så att jag helt plötsligt har glömt bort hur man sköter ett fotbollslag. Så är det ju inte. Utan jag har ju en kunskap i grunden för hur man jobbar med ett fotbollslag. Sedan kan jag ta dåliga beslut och jag kan göra fel, jag är absolut inte ofelbar, men det finns ändå vissa grundförutsättningar som gäller.
- Det störde mig i samband med Nations League, och att det då byggs på. Sedan har vi faktiskt spelat tio matcher sedan förra året och vi slog faktiskt Estland med 5-0 och Azerbajdzjan med 5-0, vilket också är lite surt nu eftersom Belgien hade lite flyt och vann med 1-0 mot Azerbajdzjan, och Österrike gjorde 2-1 i den 88:e minuten mot Estland, och Belgien hade ett skott i ribban i slutminuten mot Österrike. I efterhand är allt väldigt enkelt men om man tittar på vägen fram så har ju det andra inte heller gått med oss, de andra kunde ju faktiskt också ha tappat poäng någonstans. Men nu har det inte blivit så och det kan vi inte göra något åt.
På tal om att Janne Andersson kan störa sig på saker. Det har varit flera gånger efter matcher när han har varit väldigt irriterad, inte minst på tolkar och utländsk media.
Om han kan ångra det efteråt?
- Nej, jag får nog ändå säga att jag har hållit mig ganska lugn, säger han.
Fast efter senaste matchen, när ni förlorade mot Österrike, så skulle du hålla presskonferens och så välte du ju ut flera flaskor med läsk som stod på podiet när du blev irriterad på tolken?
- Haha, men jag har ett jävla humör. Jag tycker inte om att förlora. Det är väl en av grejerna som har gjort att jag har klarat av att hålla på så här länge på så hög nivå, att jag har den drivkraften. Till exempel efter den här grejen med Bojan (Djordjic) som var i våras så var det någon som känner mig som sa att det där var ju ingenting. Och nej, det var absolut ingenting utifrån hur arg jag kan bli när det går dåligt. Jag är ingen bra förlorare, och det erkänner jag. Och det vore väl fan om jag var det.
- Det finns ju en på hela arenan som har högst anspänning, som har mest tryck, och det är ju jag. Ska jag då sitta där och rulla tummarna? Nej, jag tycker att jag har hanterat det bra med respekt. Någon gång kan jag bli irriterad. När vi slog ut Italien så sitter en jävla italiensk journalist och pratar i telefon mitt framför mig på presskonferensen. Grekland borta var det samma sak, folk som pratade. Ena gången vann vi faktiskt, men jag blir lika irriterad över bristen på respekt när vi vann. Men det ingår i jobbet att hantera det och jag tycker att om man ser till helheten så har jag hanterat det bra, även om det kan brinna till någon gång.
Foto: Bildbyrån.