När Sverige tog VM-brons i Frankrike så var det många som lyfte fram den starka sammanhållningen som en framgångsfaktor. Från den truppen till den som nu ska spela Algarve cup så har sju spelare försvunnit och åtta nya har kommit in.
Frågan är om det kommer att påverka det svenska landslaget?
- Det är svårt att säga. Nu är det ju ett tag sedan som vi var samlade sist. Vi hade en lugn träning i går, men de flesta har man ju haft med någon gång. Det är några som har fått stanna hemma men några som är här som man har träffat innan. Så det känns bara som att vi är tillbaka i landslaget och att det inte är något speciellt. Det känns kul och positivt att vi ska spela match nu, säger Sofia Jakobsson.
Caroline Seger är med sina 201 landskamper den mest rutinerade spelaren i truppen. Av spelarna som var med i VM-truppen umgicks hon mycket med Linda Sembrant, Olivia Schough och Nilla Fischer. Ingen från den trion är med i Algarve cup.
- Det är mer nya ansikten är gamla här nu. Det är klart att det är annorlunda, men sedan är jag ju ingen person som inte pratar med alla. Men det är en naturlig gång. Det är sådant som händer och det är bara att hitta nya kompisar, säger Seger.
På vilket sätt märks det att det är annorlunda nu?
- Det är många nya spelare, yngre spelare. Det är ju så när man kommer till landslaget, alla har vi våra närmaste vänner och när de personerna försvinner så sitter man där och får umgås med ledarna.
- Men det här är en väldigt bra grupp som funkar tillsammans. Alla pratar med alla men sedan har man ju alltid sina närmaste. Det är inget konstigt.
En av de nya spelarna är extra speciell för Caroline Seger:
17-åriga Hanna Bennison.
- Jag spelar med henne hemma i Rosengård, och sedan är det en människa som jag tycker väldigt mycket om. Jag tycker att det är en person som man bör lägga tid på, och hjälpa, säger Seger.
Hanna Bennison ses som en av Europas största talanger och har fått stora klubbar som Lyon att visa intresse. Mot USA i november fick hon göra landslagsdebut och hon satte avtryck direkt och kom in och låg bakom ett av Sveriges mål.
En av Bennisons största förebilder är just Caroline Seger.
- Hon är en trygghet att ha. Hon är väldigt hjälpsam och hjälper alltid till och finns där. Det är hur skönt som helst och betyder jättemycket, säger Bennison och fortsätter:
- Det kan vara med allt möjligt, både på och utanför planen. Hon tar hand om en och ger tips på vad man kan göra bättre. Hon säger vad hon tycker. Men det är bra, det vill man höra. Hon balanserar det bra. Jag försöker ta åt mig det mesta.
Caroline Seger utvecklar varför hon har tagit Hanna Bennison under sina vingar.
- Om jag kan vara hennes stöttepelare längs vägen så är jag det gärna. Hon är en väldigt bra och fin människa, och en bra fotbollsspelare, säger Seger.
Du har varit med ett tag och sett många talanger komma och gå - hur högt håller du Hanna Bennison?
- Jag har nog aldrig sett en så stor talang. Men man måste vara försiktig med henne. Jag förstår att pressen är stor efter att man har sett henne i damallsvenskan, och hon var duktig i landskampen när hon kom in mot USA. Men det handlar också om en balansgång för henne. Jag hoppas att hennes karriär går spikrakt uppåt, men vi vet alla att det inte funkar riktigt så. Det försöker man hjälpa henne med så att inte pressen blir för stor. Men det är en talang utöver det vanliga.
Känner du att det är en spelare man inte får slarva bort, att et är därför du vill ta stort ansvar?
- Hon har det mesta, framför allt karaktären, och den tror jag blir viktig när spelet kanske inte funkar. Då kommer den mentala biten spela stor roll för hur bra hon ska lyckas. Vi måste ta hand om henne, precis som alla andra spelare. Men det är en 17-årig tjej så det gäller att vara försiktig med henne, och få alla runtomkring att förstå att hon ska ha sin naturliga utveckling i lugn och ro. Det kommer alltid komma press och stress ändå, men att försöka minimera den så mycket som möjligt.
Vad med karaktären är det som utmärker sig?
- Man har mött många spelare som har haft talang, men som kanske har saknat lite karaktär i form av att man måste jobba otroligt hårt. Med talang kan det räcka en viss tid, men det gäller att ha huvudet till att fortsätta när det är motigt. Och hon är väldigt professionell redan som 17-åring.
Hur mycket är du på henne?
- Det är en balansgång där också. Hon lyssnar väldigt mycket, och det handlar såklart inte om att jag står och skriker på en 17-årig tjej. Det är små knep som kan hjälpa henne på träningar, eller om det handlar om något i rörelsemönstret. Och ibland kommer hon och frågar, så då får man ta fram ”den tjocka boken” och försöka hjälpa henne. Det blir naturligt. Hon vill ha hjälp och uppskattar det.
Du var ju själv hajpad som ung, är det något från det som du känner att det är viktigt att stötta Hanna?
- Att lära av mina misstag. Det var väl kanske när jag gick ut och sade att alla skulle veta vem jag var. Det var kanske inte det bästa att lägga ribban där när man var 20 år. Men det är sådant som hon kommer att lära sig själv, man kan nog inte styra henne för mycket och berätta hur hon ska vara. Hon kommer att få gå på minor själv, hon kommer att säga fel saker, hon kommer att göra mindre bra landskamper och år. Men det är en naturlig gång. Sedan tror jag att det är viktigt under vägens gång att man hjälper att minimera. Så kan man ju göra. Hon kan ju få tips och råd. Jag hoppas mycket på henne.