Sven-Göran Eriksson, en av Sveriges främsta tränarexporter genom tiderna, har gått ur tiden. Han blev 76 år gammal.
"Efter en längre tids sjukdom avled SGE på dagen/natten/morgonen i hemmet i kretsen av familjen. De närmast sörjande är dottern Lina; sonen Johan med hustru Amana och sondottern Sky; pappa Sven; flickvännen Yanisette med sonen Alcides; brodern Lars-Erik med hustrun Jumnong. Familjen ber om respekt för deras önskan att få sörja i enskildhet och inte kontaktas", skriver familjen i ett pressmeddelande.
Svennis barn Lina och Johan Eriksson skriver även följande i ett pressmeddelande:
"Vår pappa Sven-Göran Eriksson somnade in fridfullt i sitt hem i Björkefors utanför Sunne den här morgonen. Han har under en lång tid kämpat mot sin sjukdom, men nu kom det till ett slut".
"Våra tankar går till Sven-Görans pappa Sven, flickvän Yaniseth och hennes son Alcides, till hans bror Lasse och fru Jumnong, precis som till alla goda vänner och alla bekantskaper i Sverige och i världen".
"Pappa berättade för oss i början av det här året om sin allvarliga sjukdom och fick en fantastisk respons från vänner och fotbollsfans runt om i Europa. Han blev inbjuden till flera fotbollslag i England, Italien, Portugal och Sverige. De delade med sig av sin kärlek för fotboll och för pappa. Det var oförglömligt både för honom och för oss. Han visade sin uppskattning och konstaterade att så vackra ord bara brukar uttalas när någon har dött".
"Han sa: 'Jag vill höra det när jag är vid liv och jag är otroligt tacksam för det. Hjärtat slår dubbelt och tårar kommer. Jag har haft det bästa jobbet i världen och jag var glad varje dag under långa perioder. Det har varit fantastiskt'".
"Vi har delat hans tacksamhet, och fått uppleva alla underbara möten med honom, fotboll och alla hans vänner. Vi vill tacka alla för de här positiva minnena och ert stöd under hans sjukdom. Vi hoppas att ni minns Svennis som en bra och positiv person, som han alltid var både publikt och med oss".
Karriären tog Sunne-sonen via några av Europas främsta klubblag och inleddes i Degerfors. Därefter tog Eriksson klivet till IFK Göteborg där han sammanslöt med Tord Grip.
Tiden i IFK Göteborg blev en fullträff och kulminerade med segern i Uefacupen säsongen 1981/82. En klassisk svensk klubblagstitel där Blåvitt under Erikssons ledning besegrade Hamburg i finalen. Samma säsong vann IFK även SM-guld och cupguld.
Den fina sejouren i Göteborg innebar att klubbar ute på kontinenten fick upp ögonen för den svenska tränaren. Till sist blev det en flytt till Portugal och Benfica, innan flyttlasset gick till Italien och tränarroller i Roma, Fiorentina, Sampdoria och Lazio. "Svennis" vann flera titlar med klubbarna i Italien och den största triumfen kom med just Lazio, som han ledde till ligatiteln säsongen 1999/2000.
- Det var det bästa klubblag jag någonsin tränat. Det var ett komplett lag. De allra flesta, för att inte säga alla, var vinnarskallar. Att inte vinna fanns inte i deras värld, berättade Eriksson själv i en intervju med Fotbollskanalen, 20 år efter ligatiteln med Rom-klubben.
Perioden i Italien avslutades sommaren 2001, då han lämnade Rom för att ta över det engelska landslaget. Ett av de mer prestigefyllda uppdragen i fotbollsvärlden.
Tiden i England resulterade i två VM-slutspel och ett EM-slutspel, men medaljerna uteblev för Englands ”gyllene generation” under Erikssons ledning. 2019 berättade han om besvikelsen då han gästade podcasten "Lundh".
- Speciellt 2006 i Tyskland trodde jag att vi skulle vinna VM, åtminstone går till final. Det var inte bara jag, det trodde spelarna också. Vi skulle ha gjort det med det lag vi hade, sa "Svennis".
Efter förbundskaptensjobbet verkade Svennis bland annat i Manchester City, Notts County, Elfenbenskusten och Mexiko.
Men i februari 2023 meddelade Eriksson att han skulle trappa ner från uppdraget som sportchef i division 1-klubben Karlstad Fotboll. Anledningen var de hälsoproblem som uppkommit för den tidigare engelska förbundskaptenen. Mer berättade han inte.
Knappt ett år senare, i januari 2024, var "Svennis" med i söndagsintervjun i P1. Då berättade han något som gav eko i hela fotbollsvärlden. Han hade drabbats av obotlig cancer i bukspottskörteln.
- Jag vet ju på ett ungefär att i bästa fall har jag ett år kvar att leva, i sämsta fall mindre, sa han då.
Men trots dödsdomen såg Eriksson alltjämt positivt på livet och sin tillvaro.
- Men man får lura hjärnan. Se det positiva i saker och ting, gräv inte ner dig för motgång, för det här är den största motgången givetvis, men gör något bra av det, sa han i intervjun.
Två veckor senare var det dags för Idrottsgalan. Eriksson var inbjuden som hedersgäst, och när han klev upp på scenen för att dela ut ett pris fick han stående ovationer av publiken. Inte nog med det - bland andra Wayne Rooney, John Terry och Torbjörn Nilsson hyllade "Svennis" i en hälsningsvideo.
Svennis var märkbart tagen. Med tårar i ögonen tackade han för allt.
- Tackar. Tack ska ni ha. Ni får mig att gråta!
- Oj, oj, oj. Otroligt, otroligt vackert. Tack ska ni ha alla idrottsvänner. Ett jättestort tack till er och allt beröm jag får tror jag inte att jag förtjänar. Det är lite för bra, men tack ska ni ha.
Till slut gick det inte att kämpa emot längre. Under måndagen kom beskedet att Eriksson, en av Sveriges mest framgångsrika tränare någonsin, har avlidit.