Seger i två av två matcher. Det är Sveriges facit efter den senaste landslagssamlingen. Men på tisdagen satt det långt inne. Det var inte förrän i matchminut 84 som Magdalena Eriksson kunde styra in Jonna Anderssons hörna.
Matchen, som spelades på Friends Arena, präglades av en hel del spelavbrott. Något som störde de svenska spelarna.
- Det kändes som att det var en väldigt seg match och det kändes som att de tog varje tillfälle de kunde få att verkligen fördröja tiden och dra ner på tempot. Så det var väl en plan ifrån deras sida och det blev en frustration i en sådan här match när man känner att man inte kan skapa momentum på dem, säger Johanna Rytting Kaneryd och fortsätter.
- Känslan är att vi borde kunna lösa det ändå, säger hon.
Även Zecira Musovic fick erfara den irländska maskningen från sin målvaktsposition. Men det var väntat, menar hon.
- Jag förväntade mig att Irland skulle ta mycket tid på sig, satsa mycket på fasta situationer och förstöra så mycket som möjligt för oss så det är ingenting som jag är förvånad över, säger hon.
Trots den förväntade matchbilden minns Musovic en särskild situation när hon ledsnade.
- Fan, stoppa spelet för att man får kramp liksom...Nej, det håller inte måttet. Klart att man fick gå fram (till domaren) och markera. Jag sa: “Hon är inte huvudskadad, hon håller inte på att dö. Låt oss spela, hon får stretcha utanför planen”.
Magdalena Eriksson gjorde även hon ett par försök att prata med domaren, men menar samtidigt att Irland i mångt och mycket fick matchen dit de ville.
- Jag tror att vi har lärt oss nu att det enda man kan göra i de lägena är att påverka det som man kan påverka och det är domaren. Vi kan bara påtala till domaren att de försöker sakta ner spelet, att de maskar, och det gjorde vi från minut ett. Men det är deras taktik, all cred, det ska de få göra. Det är domarens uppgift att se till att de inte gör det helt enkelt.