Pawel Cibicki, 27, blev under onsdagen dömd till villkorlig dom för tagande av muta och för spelfusk. Anfallaren, som tillhörde IF Elfsborg under 2019, bedöms tagit emot en muta inför ett möte med Kalmar FF samma år för att ta ett gult kort, som det gick att satsa pengar på. I tingsrätten blev han friad, men i hovrätten blev han dömd.
Svenska Fotbollförbundet har sedan tidigare stängt av spelaren i fyra års tid, till den 2 februari 2025, samtidigt som Fifa också utfärdat en avstängning.
Johan Claesson, jurist på SvFF, berättar att beslutet är överklagat till riksidrottsnämnden, som kommer att ta ett nytt beslut i början av 2022.
- Domen är överklagad till riksidrottsnämnden och de kommer förmodligen fatta beslut i början av nästa år. Avstängningen, som ligger sedan tidigare, ligger fast utifrån disciplinnämndens beslut, men riksidrottsnämnden kommer fatta ett slutgiltigt beslut i frågan, säger Claesson och fortsätter:
- I och med att man i idrottens reglemente har ett lägre beviskrav än i allmän domstol är sannolikheten att riksidrottsnämnden skulle ändra det här beslutet är oerhört liten med tanke på att hovrätten kommit med en fällande dom.
Tycker du att SvFF, klubbar och myndigheter gör tillräckligt för att få stopp på den här typen av fusk?
- Vi gör mycket, men vi kan alltid göra mer. Vi kan inte luta oss tillbaka bara för vi fått en fällande dom i det här fallet. Vi ser över vårt arbetande hela tiden och vad vi kan förbättra. Det är ett pågående arbete och det är inte bara vi. Så måste även myndigheter, polisen och spelbolagen agera. Det är en gemensam uppgift att få bort den här problematiken.
Claesson tycker vidare att det är positivt att det blev en fällande dom.
- Vi tycker att bevisen har varit tydliga i det här fallet, har sett skäl till en fällande dom och tycker att tingsrätten kanske borde dömt på det sättet. Från vår del är det positivt. Det visar att om man sysslar med den här typen av aktiviteter kan man även bli fälld i domstol.
Vad har domen för betydelse?
- Det visar framför allt vad som krävs i bevisvärde för domstolen för att kunna döma till den här typen av förseelser. Det är första matchfixningsfallet, då vi inte har vittnesmål eller erkännande från inblandade parter. Här bygger det i stort sett enbart på transaktioner, speldata och till viss del matchbilder också. Det är bra att det räcker och visar sig vara tillräckligt. Annars hade det varit väldigt svårt att gå vidare i den här typen av fall.
Claesson menar vidare att matchfixnings-utredningar är väldigt svårhanterliga.
- Det är otroligt svårt. Det är tuffa och långa utredningar och det är oftast väldigt svårt att bevisa att ett agerande skett på ett specifikt sätt. Man måste oftast ha en koppling. Det är en del av idrotten att kunna göra ett självmål eller ta ett gult kort. Det ska inte kunna ifrågasättas per automatik, men vi ser i dag att man har annan typ av bevisning som kan styrka att det inte skett på ett korrekt sätt. Det kräver samtidigt också att de som sitter i dömande instanser och hanterar de här frågorna har en förståelse för idrotten, men också för spelvärlden. Det är en helt annan sak, så det är väldigt svåra parametrar och kanske något som domstolen inte varit van vid att hantera tidigare. Det kan också vara en förklaring till svängningarna mellan tingsrätt och hovrätt.