En fin säsong i Division 1 med Landskrona gjorde att Jonathan Levi flyttade till Öster. Även i superettan gick det väldigt bra och efter bara en halv säsong fick den norska storklubben Rosenborg upp ögonen och värvade yttern i juli 2017.
En och en halv säsong senare har 22-åringen två norska ligatitlar, en cuptitel och seger i Mästerfinalen.
- Det har gått fort för mig, säger Levi på plats i Qatar med landslaget.
- Jag är en spelare som vill framåt, har en fin vänsterfot och gillar att utmana. Gillar att kombinera och kombinerar det med en fin spelförståelse. Jag hatar att passa bollen bakåt. Jag ser direkt mot målet. Det är förhoppningsvis det jag kommer att få visa mot antingen Finland eller Island.
Du lämnade superettan och Öster för Rosenborg - var det aktuellt att gå till något allsvenskt lag?
- Det har alltid varit det som var tanken, det har alltid varit sikte på allsvenskan. Med all respekt till Norge och till min förening, men att gå dit var inget jag tänkte på när jag var liten.
- När jag var i Landskrona fanns det något men då tyckte jag och min agent och mina nära och kära att det var ett för stort steg, så då gick jag till Öster. Där gick det lite snabbare än vad vi alla trodde. Då blev det att packa mössa och vantar och dra till Norge och visa vad man kan där i stället. Det var allsvenskan som jag ville till men sedan kände jag att detta var för bra för att tacka nej till.
Är du förvånad över att inget allsvenskt lag fick upp ögonen och försökte värva dig?
- Vissa lag kände jag att jag var lite besviken på. Men de lagen ansåg väl att jag inte var tillräckligt bra. Så är det ibland.
Vilka lag?
- Det behöver jag inte gå in på, men det finns många lag i allsvenskan som man tycker, om man jämför Rosenborg med så är ju vi topp fem i Skandinavien så då känner man ju att det borde kanske ha varit fler klubbar involverade. Men Rosenborg ville ha mig för en specifik grej. Därför ville jag ta den chansen.
- I början kände jag att jag inte ville gå från Sverige för att man kanske inte fick lika mycket uppmärksamhet då, så då var jag lite rädd för att bli bortglömd. Men ju mer tiden gick så märkte jag att jag fick jobba med min ensamhet där uppe. Jag fick ta det lugnt. Jag fick göra mitt och det var faktiskt jävligt skönt att få koppla av och fokusera. Sedan känner jag nu när jag har varit där ett tag att nu vill jag gärna visa för svenska folket att nu är jag redo att visa hur bra jag är. Därför är det kul att få vara med här nu.
När du var i Landskrona slog ni ut Malmö FF ur cupen och du var bäst på planen - är du förvånad över att MFF inte nappade och försökte värva dig?
- Ja, det var väl en av föreningarna som man kände. Kanske inte redan då när jag var i Division 1, det kan jag förstå när MFF vann SM-guldet då också. Men så klart, jag är ju från Skåne och tycker att folk runt omkring borde få upp ögonen, i alla fall för spelarna som är nära där. Jag har alltid varit supporter för Malmö så det kan ju också vara en del i varför jag var besviken. Det är lite synd, men man stänger väl aldrig några dörrar.
Fanns något intresse från MFF?
- Nej, Malmö var inte med i bilden över huvud taget. Det var tyvärr inte aktuellt.
Är du tillräckligt bra för att vara i Malmö FF?
- Det får du svara på själv. Jag har tagit tre av tre möjliga titlar i år och det säger vill sin sak. Men Malmö spelar i 16-delsfinal i Europa League och det gör inte jag. Så det finns olika aspekter där som man kan se det på.
Vad tycker du om din säsong i Norge?
- Jag tror att jag sammanlagt hade 20 starter, 30 matcher sammanlagt. Det började tungt. Jag hade en grym försäsong och fick mycket beröm och både jag och föreningen såg fram emot säsongen. Men sedan fick vi en dålig start med laget och så satt jag där i fem eller sex matcher utan att få spela och då hade jag en dålig period också och förtjänade inte att få spela.
- Sedan i juni vände det. Jag fick chansen när någon blev skadad och från midsommar fram till oktober startade jag nog varje match. Då kände jag att självförtroendet kom. Hade jag stått här i januari förra året och sagt att jag skulle få spela 30-45 matcher så hade jag nog tagit det alla dagar i veckan.
Du känns uppriktig och rakt på sak - har du alltid varit det?
- Ja, min pappa är italienare så jag har fått lära mig det. Sedan har jag många gånger fått höra att det alltid inte är så bra. Men jag gillar att sätta korten på bordet och det tycker jag gärna att alla ska göra mot mig också, då är det lättast att veta. Jag har hellre en tränare som säger att sub spelar inte för att du är för dålig än att kom igen fortsätt bara. Det är så det ska vara.
Vem är bäst i den här landslagstruppen?
- Jag.
Varför?
- För att jag är den bästa fotbollsspelaren i den här truppen.
Vad tror du att folk tycker när du säger så?
- De gillar väl inte det, eller det gör man ju inte eftersom den bäste spelaren vi har haft genom tiderna sa det hela tiden och ingen tyckte om det fast att han visade att han var det. Men jag tycker att man ska ha det självförtroendet och gå in med det, och sedan får andra tycka vad man själv vill. Efter den här säsongen har jag lärt mig att det är självförtroendet jag behöver och då blir det att man säger sådana saker.
Vem är näst bäst?
- Det vet jag inte. Nu har vi bara haft ett pass här, men det känns som att det är många spännande spelare, många tekniska och det är det som jag gillar eftersom jag är det själv. Hosam Aiesh var pigg på spelat vi hade i slutet och Muamer Tankovic var bra där också. Det finns många fina lirare.