Det som skulle vara en helt vanlig skoldag slutade i något helt annat. Svenska landslagsmittfältaren fick ett samtal om att hennes styvpappa, Johan, som levt med ett medfött hjärtfel drabbats av ett hjärtstopp.
Det kom som en chock fastän familjen visste att det kunde hända. Johan hade under sina dryga 30 år tvingats ta mycket mediciner och årligen var det rutinkontroller samt flertal operationer - något som varit möjligt på grund av att hjärt- och lungforskningen gått framåt. Sedan Björn varit två år var Johan en del av hennes liv.
När hon skulle ta sig till fotbollsträningarna var det han som skjutsade, och han spelade en viktig roll i hennes liv.
- Han hejade på AIK, så när jag skrev på för dem var han riktigt stolt.
Men 2014 orkade inte hjärtat mer.
- Det var jättejobbigt. Min mamma ringde mig och jag hörde direkt att det inte var något som stämde. Min pappa fick komma och hämta mig, efter det fick jag en blackout, man tror inte att det är sant och man tänker att det här händer inte mig, säger hon och fortsätter:
- Vi visste att han inte skulle leva lika länge som andra, men att han skulle tas ifrån oss så tidigt hade vi ingen aning om.
Hur var det för dig att hantera situationen?
- På något sätt har det ju gjort mig, min mamma och min syster ännu närmare eftersom vi har gått igenom det tillsammans, och sen vill jag så klart skydda min syster från allt ont i världen. Och mamma är den starkaste människan jag känner, jag vill inte att något ska hända henne någonsin igen. Man försöker tänka att man klarar allt.
Varje år föds knappt 2000 barn med hjärtfel i Sverige, det innebär att det föds i medeltal fem barn med hjärtfel i Sverige varje dygn. Och i dag lever drygt 35 000 barn och ungdomar med hjärtdiagnos i Sverige och drygt 50 000 vuxna, enligt Hjärt- och lungfonden.
Efter sin upplevelse har Björn engagerat sig i frågan och bidragit till forskning. Numera är försvararen ambassadör för Hjärt- och lungfonden.
- Jag funderade länge på hur jag skulle kunna hjälpa till. Jag har alltid skänkt pengar och på begravningen uppmanades man att skänka en gåva för att bidra till forskning. Så det har alltid funnits i bakhuvudet att jag vill göra någonting. Jag vill att folk ska få en allmän kännedom, lära sig hur allvarligt det är och hur många det är som drabbas. Alla kan verkligen göra någonting, om det är en femkrona eller en like på Instagram.
Genom sitt ambassadörskap har Björn knutit kontakt med Bellis.
- Jag ska inte berätta hela hennes historia. Hon är 10 år, och har ett medfött hjärtfel. Och hon spelar fotboll, det är skithäftigt. Hon klarar av att leva med det och det är enormt coolt att man kan leva ett normalt liv även om man har ett medfött hjärtfel för att forskningen har kommit så långt fram.
Hur känns det för dig att konkret få se att du har hjälpt en människa?
- Det är jättekul och häftigt att man kan vara en förebild inom fotbollen, eller prata om någonting som har hänt en själv och stärkt det. Och att man inte bara säger att det går framåt med forskning men att det faktiskt gör det. Och jag tror att Hjärt- och lungfonden har gjort mycket framsteg som inte många vet om.
Är en del av ambassadörskapet för att hedra din styvpappa?
- Jo, men det är det absolut. Jag känner att jag gör något bra av vår upplevelse, och visa att man kan prata om det. Sedan kanske jag inte vill prata om det hela tiden eller gå in djupare på detalj, men man är ändå stark nog att dela en del av sin historia. Man vill dela med sig, men inte med allt, det är saker man vill ha för sig själv. Alla har förlorat någon på ett eller annat sätt och alla har sin historia. Jag tror att det är viktigt att man inte känner att man är ensam i det.