Svenska landslagets assisterande förbundskapten Peter Wettergren slår sig ner i en stol i ett litet rum på Svenska Fotbollsförbundets kontor mitt emot Friends Arena. Det har nu gått en och en halv månad sedan den tunga förlusten mot Polen, som betydde att det inte blir något VM i Qatar.
- Vi var inte dåliga mot Polen, men vi vann inte och då är det inte godkänt. Men vi hade ett spel som kunde ha räckt till seger och det var inte så att jag hade gjort så mycket annorlunda i matchförberedelserna om jag hade fått det, säger Wettergren och fortsätter:
- Men Georgien borta där vi inte vann. Efter den matchen började jag gå tillbaka och titta och kände att där kunde jag tryckt ännu mer och där kunde jag ha gjort annorlunda. Det är så lätt att bli pessimistisk när man har förlorat en match, men det är sån jag är och kommer alltid att vara. Jag är en jättekritiker till mig själv. Där är jag inte snäll mot mig själv. Jag kan ju avrätta mig själv ibland efter en förlust, för då mår jag skit och sover inte en sekund på natten efter. Det dröjer flera dagar innan jag är på banan igen. Jag försöker inte visa det utåt, men jag är inte snäll mot mig själv. Jag säger till mig själv att jag inte var tillräckligt bra och att jag inte gjorde allt. Det mår jag ju dåligt av. Men det är sådan som jag alltid har varit.
Är det någon som säger att du måste sluta och i stället gå vidare?
- Jag tror inte att någon märker det. Jag bär det inom mig. Men det är inte bara efter förluster, jag tycker alla matcher är halvjobbiga innan avspark, när jag inte kan göra något utan bara ligger på mitt hotellrum och väntar på matchen. Då börjar jag ifrågasätta mig själv. Det är mycket tankar, som om jag har gjort allt, om jag har förberett laget, och om jag har krämat ut allt jag har inom mig. Det är fruktansvärt.
- Jag ställer enorma krav på mig själv. Du kanske kan kalla det psykisk ohälsa eller vad det nu är, men jag mår ju inte bra då. Men det där släpper när jag kommer till arenan, då känns det som att jag kan påverka igen.
Wettergren stannar upp och blir tyst i ett par sekunder. Sedan ler han och lämnar sina negativa känslor.
- Men just nu njuter jag. Det är väldigt spännande det som händer nu. Det är processen fram till match som är det roligaste. Och om vi gör något nytt i spelsättet nu så blir det jätteroligt. Helt fantastiskt, säger han.
Om tre veckor inleds Nations League med match mot Slovenien, och då kommer Sverige att ändra på saker i sitt spelsätt.
Vi kommer till det längre fram i intervjun.
Först backar vi bandet till 2019 och landslagets januariturné i Qatar. Då pratade Peter Wettergren om trender inom fotbollen och vilken som var den rätta vägen för det svenska landslaget.
Han sa att det fanns en liten skillnad mellan klubbfotbollen och landslagsfotbollen. Att landslagstrenden där lag som hade ett lågt försvarsspel och inte mest possession var ett framgångsrecept. Han pekade på att lag som Spanien, Tyskland, Brasilien och Argentina som hade ett stort bollinnehav inte var så framgångsrika i VM i Ryssland utan att nationer som Frankrike och Kroatien som inte hade ett stort bollinnehav utan mer ett lågt försvar med ett bra omställningsspel var mer framgångsrika, och att det därför skulle bli en trend.
När Wettergren nu blickar tillbaka på vad han sa för lite mer än tre år sedan säger han att det inte riktigt blev som han trodde med just det.
När det kom till klubbfotbollen sa Wettergren, i Qatar 2019, att lag som Liverpool, Manchester City, PSG och Real Madrid hade bollinnehav och jobbade med ett högre försvarsspel, och att det där fanns en stor skillnad jämfört med landslagsfotbollen.
Om Wettergren fortfarande tycker att det finns en skillnad?
- Ja. Jag tycker att landslagsfotbollen har tagit efter klubbfotbollen ganska mycket. Men det är ofta så när det inte är mästerskap. Under ett mästerskap har du längre tid att förbereda laget. I landslagsfotbollen i dag är det mer att titta på vad dina spelare gör i sina klubblag. Då blir det mer att landslagen rättar sig efter klubbarna. Men under de stora mästerskapen så kan landslagsfotbollen bli en trend även hos klubbarna, säger han.
Hur är det för er att ni på något sätt måste rätta er efter hur klubbarna gör?
- Det är intressant. Men även om jag tycker att Liverpool spelar en fantastisk fotboll så måste jag ju alltid utgå ifrån vad vi har för typ av spelare i Sverige och hur vi ska få fram det bästa spelet utifrån de spelartyperna vi har, det är det som är måttstocken när man ska bygga ett sätt att spela på. Det är ju enklare när man är tränare för en stor klubb där man kan köpa in olika ingredienser. Och också att du där får mer tid att jobba på din spelidé.
Ett år senare - i januari 2020 - åkte landslaget tillbaka till Qatar på vinterturné. Då pratade Peter Wettergren bland annat om att deras spelidé utvecklas, att det hade mycket att göra med vilka spelartyper man hade, och att man försökte hitta en offensivare touch.
Nu, två år senare, när han sitter på SvFF:s kontor, blickar han tillbaka på sitt uttalande och svarar sedan på frågan om hur det blivit med sökandet efter en offensivare touch?
- I vissa matcher har det sett väldigt bra ut, men i andra matcher har det inte sett lika bra ut. Det finns alltid saker vi kan göra bättre, och där finns det förbättringspotential, det är inget snack om saken. Jag är den störste kritikern själv och ibland kan jag banna mig själv för att jag inte gjort det tillräckligt bra. Jag är långt ifrån nöjd. Det finns mer att plocka av, säger han.
I samma intervju - i januari 2020 - sa Wettergren också att många lag spelade med flytande formationer och att det nog berodde på att man spelade mot många zonmarkeringslag. Han sa även att Sverige hade fördel av det, att eftersom man spelade med positionsförsvar så fick lagen man mötte inte lika bra betalt, och att om man skulle slåss mot de största kanonerna så var detta så som landslaget måste spela.
Nu säger Wettergren:
- Grunden är fortfarande så. Sedan kan man ju ändra formationer och ändå göra det. Det är ju olika skeden i fotbollen i dag. Du måste agera på ett sätt när du har ett högt försvarsspel och du måste agera på ett annat sätt när du har spelat lågt. Men grunden finns ändå kvar eftersom jag tror att det finns en vinning i att förflytta sig efter bollen. Det är min övertygelse.
- Men när jag spelar ett högt försvarsspel så måste jag gå över till ett markeringsspel. Det står jag fast vid. Det är ju lite att man också måste tänka på vilka spelare som är farliga och som du måste hålla ett extra öga på, och vilka man kan släppa. Så det finns någon mix där med position kontra markering.
Vad ser du för trender i dag?
- Att alla spelare i dag måste klara av alla skeden i spelet. Om du är en offensiv spelare så behöver du ha en stor försvarskunskap, och om du är en defensiv spelare så behöver du ha offensiva kvaliteter, som mittback att till exempel kunna ta fram boll, det bygger ju mycket på det i dag. Så trenden som har varit nu är att du har en fullskalig spelare som du sätter ut i de bästa lagen, en spelare som egentligen kan allt i offensiven och defensiven. Så om man tittar på profilen av en spelare i ett världslag så kan han alla delar.
Efter det där januarilägret i Qatar 2020 så har Sverige spelat EM, där man vann gruppen och sedan åkte ut mot Ukraina i åttondelsfinal, och sedan ett VM-kval där man åkte ut mot Polen i den sista playoff-matchen
Hur har ni landat i utvärderingen?
- I EM gjorde vi ett bra gruppspel. Vi vann gruppen före Spanien. Vi fick enorm kritik när vi spelade 0-0 mot Spanien, men jag har hållit på med fotboll i hela mitt liv och jag vet inte vad folk kräver av oss? Jag blev oerhört förvånad över reaktionerna. Vi var supernöjda över 0-0 borta mot Spanien. Så jag blev oerhört ledsen för jag tycker att vi gjorde en väldigt bra prestation. Det är klart att vi inte var nöjda med vårt anfallsspel där, men med tanke på hur den matchen såg ut och vilket resultat vi åkte därifrån med… Det handlar ju om att ta poäng och vinna matcher, säger Wettergren och berättar att man efter segrarna mot Slovakien och Polen i EM-gruppen var förhoppningsfulla inför åttondelen mot Ukraina.
- Jag tycker att vi gjorde en bra match mot Ukraina, men det går ju ut på att göra mål och vinna. Och vi vann inte. Sedan var det olyckligt med utvisningen. Det är enkelt att sitta och säga vad vi skulle ha gjort, men nu gjorde vi inte det och då var vi inte tillräckligt bra för att vinna mot Ukraina.
- Sedan gick vi in i VM-kvalet och där gjorde vi många bra matcher på hemmaplan och några som inte var lika bra på bortaplan, framför allt mot Georgien och Grekland. Det är bara att erkänna att det inte var tillräckligt bra. Vi måste kunna göra det bättre. Vi kan prata om hur många målchanser vi hade, men det handlar om att sätta dit bollen.
Sverige hade länge chans att vinna VM-kvalgruppen, men den möjligheten försvann definitivt efter 0-1-förlusten mot Spanien i Sevilla.
- Men jag vill ändå lyfta den matchen. Vi gjorde en väldigt bra match där. Spanien gjorde sitt mål i ett skede när vi chansspelade i slutet. Då kan man ju säga att vi hade klarat att vinna gruppen med 0-0 där om vi hade vunnit borta mot Georgien. Absolut. Så det svider ju ännu mer att vi inte lyckades vinna borta mot Georgien.
Ni vill ju få ut max av spelarna och ser man på många som är i landslaget så spelar man på andra sätt i sina klubblag - Emil Forsberg är inte på en kant i Leipzig, och Viktor Claesson, Jesper Karlsson och Anthony Elanga är mer ytterforwards än yttermittfältare - och även Dejan Kulusevski som ni ibland har använt som en av två anfallare eller ytter i 4-4-2 - hur ser du på det?
- Du har en poäng i det. Om vi tar Tottenham så spelar man ett försvarsspel med 5-4-1 där Dejan ska försvara i kant, inre korridor. Så har han en wingback bakom sig som ofta går på motståndaren som ligger bredast. Mot Liverpool var Tottenham tillbakapressat under stora delar av matchen och där fick Dejan göra ett jättejobb defensivt. Sedan är han mer av en omställningsytter i det spelet.
- Men sedan möter Tottenham andra lag där man för matcher. Men som jag har sagt innan så behöver spelare i dag kunna klara av alla delar. Du är inte bara offensiv eller defensiv. Det klarar Dejan.
- Om vi tar Emil så har han mest varit i de centrala och offensiva positionerna i Leipzig. Någon gång har han varit forward och någon gång tia och även åtta. Men Emil har många strängar på sin lyra när det kommer till offensiven. Han är väldigt klok. Jag ser hans egenskaper på många ställen.
Är han intressant som tia i landslaget?
- Haha, ja absolut.
Wettergren fortsätter:
- Du frågade tidigare om hur vi utvärderade playoffet mot Tjeckien och Polen, och det är det som vi har jobbat med sedan dess. Vi vill inte sitta still i båten och tro att vi inte ska utveckla vårt spel. Utan vi tittar väldigt mycket på vilka spelare vi har, var våra bästa spelare är, vilken roll man har i sina klubbar och på vilken position man tränar på varje dag.
- Så det är klart att vi tittar på att göra förändringar för att få ut max av detta. Så vi har verkligen inte lagt oss till ro, utan vi har jobbat jättehårt. Vi jobbar med det ganska rejält och har gjort det under en längre tid nu, om hur det kan komma att se ut. Nu har vi också kunnat resa mer och då har vi besökt spelarna och pratat om vad alla tycker, och så har vi utvärderat ihop med dem.
- Så vi är väl inne på att vi jobbar med olika scenarier och ser hur det ser ut och vilka roller alla har och hur vi då skulle kunna använda rollerna i landslaget. Vi håller just nu på med den processen inför samlingen till Nations League. Men så ska man också veta att vi bara har två träningar på oss innan det är match. Man får ju inte förändra världen på en träning utan man kanske får ta bit för bit för att komma fram till något längre fram.
Vilka är ni som har jobbat mest med en förändring av spelet?
- Personerna som är i fotbollsgruppen och som är här på kontoret varje dag är Janne (Andersson, förbundskapten), jag och Christoffer Bernspång (videoanalytiker). Vi har pratat mest om det. Sedan är självklart Maths (Elfvendal, målvaktstränare) involverad och även Lasse Jacobsson (scout). Så det är vi fem som stöter och blöter det här.
- Vi tror på att ta det steg för steg så att man inte gör en hel förändring på en gång. För det finns ändå saker i vårt spel som har sett bra ut.
Hur är den här processen i att titta på förändringar av spelidén?
- Det är ju jätteroligt. Man vet aldrig vad resultatet blir och det är den processen som är rolig. Jag hade bara önskat att man kunde få lite mer tid på sig. Där är utmaningen. När ska man testa att göra något nytt? Det finns ju egentligen ingen tid för det eftersom man inte har träningsmatcher. Det stora är VM- och EM-slutspelen, och Nations League som också är oerhört viktigt och där vi vill vinna varje match. Så det finns ingen tid till att träna ordentligt på nya saker, utan det är skarpt läge med tävlingsmatcher direkt.
- Så det får bli till att bygga stegvis. För man vill ju ge spelarna tiden, man måste också träna på det, och även utvärdera varje match… Annars kan man inte göra förändringar. Vi hoppas att detta ska bli bra, men det finns ju inga garantier för det. Nu har vi bara två träningar innan match, då går det att förändra småsaker, men det blir svårt att gå in och jobba med detaljer. Så det kan bli någon justering till första matchen. Vi får kanske sätta den stora organisationen och sedan utvärdera efter matchen och ta saker vidare.
Är chansen att få ut max av spelarna större om de används som man är vana vid i sina klubblag?
- Ja det tror jag. Om du tränar i ett lag varje dag och spelar matcher på det sättet, då är det klart att det är där du är väldigt hemtam och där du känner dig trygg och vet hur du ska agera, än om du ska ge spelare något nytt. Men det här är en balansgång. När vi har varit ute och träffat spelarna så har många även sagt att vi gör bra saker också i landslaget och att alla vet hur man de ska göra där, och att alla gör det. Men vi vill utvecklas som lag och då måste man ju vara med i utvecklingen och titta på vilka ingredienser våra bästa spelare har och hur man då ska få ut det i landslaget.
- Det man också måste lägga in i den här bägaren är ju vilka man ska möta också. Kommer vi att bli pressade eller kommer vi att pressa? Hur mycket boll kommer vi att ha och hur mycket måste vi försvara?
Varför var det viktigt att involvera spelarna i era tankar om att förändra spelsätt?
- Det är ju vi som bestämmer hur vi ska spela, men vi vill gärna presentera det för spelarna så att vi känner att vi är på rätt väg. Det är ju spelarna som ska göra det. Om vi presenterar något som spelarna inte tror på så är det ju svårt att genomföra något. Men vi har diskussioner med spelare och många av spelarna som jag har besökt tycker att det vi har gjort har varit väldigt bra för att alla vet hur vi ska agera.
- Vi ska också vara försiktiga när vi gör våra förändringar så att det inte blir något som vi inte klarar av. Vi ska känna att vi fixar detta. Och det som är härligt är att spelarna är med på det här. Så det finns ett gemensamt intresse, vilket känns väldigt intressant och spännande.
Vill ni förändra spelsätt eller spelsystem - eller går det hand i hand?
- Det blir ju lätt att man pratar siffror då. Om man till exempel ska ha fyra backar, tre mittfältare och tre anfallare. Men om man tittar på världsfotbollen i dag, om man nu ska kolla på trender, så är det väldigt många lag som har en försvarsorganisation och en annan anfallsorganisation. Om man pratar siffror. Det är många lag som i ett anfallsspel ser ut som 4-3-3 i speluppbyggnaden som blir 4-5-1 i försvarsspelet, om man vill spela det låga.
- Du har ett annat exempel med att det är många lag som spelar upp med en trebackslinje och där det ser ut som 3-4-3 i anfall och som blir 5-4-1 i försvarsspel, som till exempel Tottenham. Det finns mängder med sätt att spela på. Att spela försvarsspel med en organisation och så gör man anfallsspel med en annan organisation. Där är väl en trend. Förut kanske det har varit 4-3-3 eller 4-4-2 fullt ut, både offensivt och defensivt.
Om man ser till att möta på pappret bra lag som är högt rankade kontra att möta på pappret sämre lag som är sämre rankade - känner ni att ni vill bli bättre på att spela annorlunda mot de olika typerna av motstånd?
- Om man tittar på matcher där vi inte har gjort det lika bra, då tycker jag fortfarande att vi har gjort bra matcher mot på pappret bättre lag. Ta Spanien hemma på Friends, där slog vi nästan i taket. Tycker även att sista gruppspelsmatchen nere i Spanien var bra, då mätte vi oss med dem. Så där är jag inte lika orolig. Däremot om man tänker mot lag som står lågt, som fembackslinjer, då måste man börja tänka på att vårt spelsätt med 4-4-2 kanske inte har varit så effektivt.
- Men kolla målet mot Tjeckien, det som hände var att vi drog isär deras backlinje. Vi låg ganska brett med två yttrar och en nia, och vi la upp en åtta och en tia, vilket gjorde att Tjeckiens backlinje blev isärdragna. Det är saker som jag har gått och tänkt på, att om man möter en fembackslinje så kanske man inte kan spela med för många spelare centralt, för ytorna finns inte. Utan då måste du göra någonting för att öppna upp det laget. När vi gjorde målet och när vi skapade några till chanser i den matchen så såg vi nästan ut som ett 4-3-3-lag.
Är detta kärnan i att ni vill ändra en del i spelsättet, att ni många gånger har gjort bra resultat mot bra nationer, men att ni ibland haft svårt mot sämre lag och att ni därför vill få ut mer där?
- Ja, och det är ju bara att erkänna. Som mot Georgien och Grekland. Alla försökte sitt bästa, men vi lyckades inte och då är det så enkelt som att vi inte är tillräckligt bra. Sedan kan man säga att vi skapade jättemånga lägen och hade stolpskott, men nu gick ju inte bollen in och vi måste ju göra mål på chanserna vi får. Och då är det inte tillräckligt bra. Jag var jättemissnöjd över att vi inte lyckades vinna de här matcherna.
Janne Andersson sa i en intervju med Aftonbladet att ni nog inte kommer att släppa fyrbackslinjen. Blir det ett anfallsspel med 4-3-3 och kanske 4-5-1 i försvarsspel?
- Det är sådana här saker vi diskuterar och jag vill inte berätta exakt hur vi ska göra. Jag vill att våra spelare ska få veta det först när vi samlas. Men jag kan säga att vi jobbar med olika scenarier.
Vi släpper spelsystem och taktik och kommer in på om det finns några spelare som har knackat på dörren och som nu kan slå sig in i startelvan? Wettergren har flera gånger pratat varmt om Mattias Svanberg, och på samma position finns även Jens Cajuste.
Hur ser du på konkurrensen till Albin Ekdal och Kristoffer Olsson som har varit förstavalen på det centrala mittfältet?
- Vi har väldigt intressanta spelare. Jag gillar Svanberg och Cajuste. Jesper Karlström gjorde en jättefin match mot Polen och jag tror jättemycket på honom i en speciell roll. Du har Bilal Hussein som gör det jättebra i AIK och U21-landslaget, och så är Hampus Finndell i Djurgården och Simon Olsson i Elfsborg intressanta spelare. För att inte glömma Oscar Lewicki som jag också tror på. Det finns många bra i den rollen.
Peter Wettergren nämner fler spelare, bland annat anfallaren Viktor Gyökeres, som den här säsongen gjorde 18 mål i Coventry som slutade tolva i The Championship.
- Det är många superlativer om honom. Jag kallar honom för en power-forward. Han har näsa för mål. Han söker hela tiden att bli rättvänd och få närmaste vägen till motståndarnas mål. Jag gillar den typen av spelare.
När vi pratade 2019 i Doha så fick du en fråga om vad du gör om fem år och du sa att du någon gång är sugen på att vara tränare utomlands - nu är det två år kvar?
- Det är klart att det fortfarande kittlar. Mitt kontrakt med Svenska Fotbollförbundet går ut 2024 och efter det vet jag inte vad som händer. Om det skulle dyka upp något så är det klart att jag skulle vara sugen.
Har du haft erbjudanden och kan du i så fall känna av att det finns en möjlighet att komma utomlands?
- Jag tror att det är ganska stora möjligheter. Jag har haft några förfrågningar under resans gång, och det lever ju hela tiden. Om jag gör ett bra jobb här och vi får lite framgång så kommer förhoppningsvis frågorna.
Vad är det för typ av erbjudanden som du har fått?
- Jag vill inte gå in på det. Jag har sagt nej ganska tidigt eftersom jag har ett kontrakt här. Men jag kan säga att det har varit erbjudanden utanför Norden.
I bra ligor?
- Ja, det har funnits. Det är jättekul att mitt namn nämns bland större klubbar.
Med tanke på att du har varit assisterande tränare i 17 år, tror du att det är i en sådan roll som det i så fall blir utomlands, eller kan det bli som huvudtränare?
- Om det är en större klubb eller liga ute i Europa så tror jag att det är som assisterande eftersom jag mest har varit det. Om det skulle vara i Skandinavien så skulle det säkert kunna vara som huvudtränare.
Kan det bli en förlängning i landslaget?
- Ingen aning. Jag har inte diskuterat något. Så det får du nästan fråga Håkan (Sjöstrand, generalsekreterare) om. Mitt mål är EM 2024. Efter det är det slut eftersom jag inte har hört något annat, och därför förhåller jag mig till det.