För bara några år sedan var det ett resmål som årligen lockade omkring 320 000 svenskar. Coronapandemin har dock varit ett hårt slag även för den thailändska turistnäringen - för numera söker sig inte alls lika många till de vita sandstränderna och det varma klimatet. Men det finns ändå de som ser tjusningen med att som utlänning bosätta sig i sydöstra Asien.
Jesper Nyholm hör till de som nyligen lämnat Sverige för den thailändska huvudstaden och metropolen Bangkok. Tidigare i år flyttade han och fästmön ner till turistmeckat, och gjorde därmed många andra landsmän sällskap. Enligt siffror från i fjol bor nämligen över 10 000 andra svenskar i landet.
- Just nu pågår det thailändska nyåret. Det var ös i går, och det är det även i dag och i morgon. Vanligtvis har spelarna i ligan ledigt under den här perioden, men i år så kör vi på, berättar Nyholm samtidigt som han sätter sig i bilen när Fotbollskanalen ringer.
Det är till en träning med Muangthong United, hans nya lag, som Jesper Nyholm ska. Om inte smittspridningen av covid-19 varit så omfattande hade firandet av det nya året på gatorna varit häftigare och sannolikt utgjort ett större hinder för hans biltur från lägenheten i norra Bangkok. Nu utgör inte festligheterna någon fara.
- Folk kastar vatten på varandra, för att på något sätt rena sig från sina synder, men jag har inte stenkoll. I tre dagar är det hur som helst en vattenfestival här; folk går runt med vattenfyllda hinkar och vattenpistoler. Det är fullt liv, även om det hade varit mer om inte coronaläget varit så allvarligt.
Att just vatten slängs mellan invånarna i landets överlägset största stad och på många platser i övriga Thailand, är ganska lämpligt; april månad är stekhet och utanför Nyholms bilfönster uppgår temperaturen till inte mindre än 38 grader.
- Det en fruktansvärd värme här, svetten bara rinner. När vi drog till en ö under en ledig dag brände jag mig efter tio minuter. Det brassar på som tusan.
Han understryker att det "också är skitskönt" med hettan, trots att han inte vant sig vid att vara "småsvettig och kladdig mest hela tiden". Däremot hade den solstinna vardagen lika gärna kunnat vara sedvanligt svenskt april-väder; hans tidigare arbetsgivare, allsvenska Djurgården, ville ha kvar mittbacken i klubben, men det utgående avtalet förlängdes inte. Alltså blev det ett äventyr till den thailändska högstaligan, där han i helgen lär göra sitt sjunde framträdande efter att ha missat en handfull matcher på grund av en höftbristning.
- Djurgården ville erbjuda mig ett kontrakt om jag var sugen på att stanna ett år till. Det är jag väldigt tacksam över. Men möjligheten att spela utomlands dök upp och den chansen ville jag ta.
Samtidigt som han följaktligen ville pröva lyckan utanför Sveriges gränser blev Thailandsspåret speciellt aktuellt efter att Nyholm representerade Filippinerna (där hans mamma är född), då han därefter sågs som ostasiat enligt den thailändska ligan och vid en flytt alltså inte skulle belasta ett lags begränsade utrymme för utomasiatiska spelare.
Därmed låg vägen tämligen öppen för en flytt, och en flytt skulle det också visa sig bli. Men hur resonerade han?
- Alla får inte möjligheten att spela utomlands och prova på något nytt. Att åka iväg och ge sig ut på ett äventyr stöttade min tjej fullt ut, så vi valde att dra hit. Och som fotbollsspelare har du din "prime" nu när du är runt 28, så snart kommer det hela att börja dala.
Hur reagerade polarna när du berättade om planerna på att sticka?
- Det är klart att du ska åka, sa de. Det fanns ett fullt stöd. Och jag kan inte säga att jag ångrar beslutet att dra: jag mår skitbra här.
Väl på plats i den thailändska miljonstaden har kontrasterna gentemot Sverige varit otaliga. Och händelserna som överraskat på planen har varit minst lika många som de utanför densamma. Utmärkande har dock varit den upplevda bristen på struktur och ordning.
- I Sverige och i allsvenskan finns en tydlig organisation. Här borta kan allt möjligt hända. Och värmen spelar in, för det kan svänga som tusan och bli ordentlig Hawaii-fotboll. Då står man och andas genom arslet.
Den genomgående mañana mañana-inställningen bland de han träffat i landet "var jättestressande" till en början, menar han. Nu har 28-åringen vant sig vid det avslappnade förhållningssättet till livet och dess åtaganden. Med det sagt är inte det den enda kulturella skillnaden han blivit varse.
- Jag älskar verkligen thaimaten, men det är chili i precis allt. Jag försöker säga att jag inte vill ha det så starkt, men det spelar ingen roll. Ibland kan det gå åt helvete med den där chilin.
Utbudet av just streetfood är något Nyholm nämner när han lovordar Bangkok som stad. Däremot blundar han inte för metropolens baksidor, som de stora ekonomiska klyftorna mellan invånarna. Situationen i huvudstaden ger dock bara en fingervisning om läget i Thailand; i landets norra delar är fattigdomen betydligt mer utbredd.
- Som på många andra ställen kan det vara fattigt även här. Du kan märka det ganska tydligt: plötsligt ser du en väldigt fin restaurang, för att 500 meter bort stöta på ett fattigt område. Att det finns så fattiga som det finns här är… Jag vill inte att någon ska ha det som vissa har det.
Han fortsätter:
- Så här är det i Filippinerna också. Jag kommer ihåg när jag åkte runt med mamma där när jag var yngre; de rika har det gott ställt och de mindre rika har det sämre. Där är skillnaderna stora.
Synen på situationen i de båda länderna vittnar om en person som gärna ser nyanserat på det han möter. Men när det kommer till den skräckskada han åkte på för drygt fyra år sedan - då han allvarligt bröt benet i en svenska cupen-match - var hans analys inte särskilt balanserad. Samtidigt som experter trodde att hans karriär var över, vägrade Jesper Nyholm inse att så kunde vara fallet.
- Nu tittar läkare och sjukgymnaster på mig med ögonen uppe i skyn. De undrar hur det är möjligt att jag spelar fotboll. Jag har mina nervskador och en del stelhet, men det är kul att jag har kunnat komma tillbaka från något som lät så illa.
Hur är det med skadan i dag?
- Benet mår fint. Jag kan få småskavanker i ryggen för att jag springer snett eller tvingar ena benet att ta mer stryk i och med att det överarbetar. Så länge det funkar okej är jag däremot hur glad som helst.
Vad tänker du om den resa du gjort?
- Det är helt overkligt att jag spelar i ett landslag och att jag kommit till Thailand. Jag tänker på allt slit, alla timmar jag gjort på Sophiahemmet, all tid jag tränat själv, alla gånger jag cyklat från Solna för att rehaba skadan.
De orden var, eftersom han sedan en tid parkerat bilen och begett sig till träningsanläggningen, tänkta att avsluta vårt samtal över mobiltjänsten Whatsapp, men i en bisats nämner han att det väntar "presidentmöte om 20 minuter" inför en ligamatch några dagar bort. Således pratar vi lite till.
- Han (presidenten) kan komma in och säga att allt står på spel och att det verkligen gäller att vinna kommande match. Han pratar ingen engelska, så en person får agera tolk. Det är väldigt, väldigt skumt när högsta hönset kommer in och säger precis vad som förväntas av oss.
Är han hetsig?
- Den här presidenten är en äldre man. Men det finns andra presidenter som är extremt hetsiga, alltså lite konstiga.
Fenomenet är däremot inget som spelarna i Muangthong United - som med tre omgångar kvar att spela är sexa i tabellen - öppet värjer sig mot. I stället underkastar sig samtliga klubb-basen, berättar Jesper Nyholm avslutningsvis.
- Det finns en otrolig respekt för honom här. Folk bockar och bugar och alla blir knäpptysta när han kommer in. Det har varit en ny upplevelse som jag njuter av, säger han och skrattar till.