Konyaspor vill förlänga med Holmén: "Njuter av fotbollen"

– De vill väldigt gärna att jag ska stanna, säger han.

Det går att hitta ljus även i kolsvart mörker. Fråga bara Samuel Holmén. När 2016 går in i mars månad är han ordinarie i det Konyaspor som överraskande är med och hugger i toppen av den turkiska högstaligan. Dessutom har de tagit sig till semifinal i den inhemska cupen.

Fotbollslivet leker för 31-åringen. Annat var det för bara något år sedan. Den 17 juni 2013 skrev han, efter en strålande säsong (elva mål och sju assist) i Istanbul BB, på för storklubben Fenerbahce. Allt bra så långt. Men snart skulle det börja gå utför. Och det i en rasande fart. Efter att tränaren Aykut Kocaman, han som hade värvat Holmén till klubben, sagt upp sig förpassades svensken till bänken. Under Fenerbahces guldsäsong 2013/2014 blev det bara sex matcher från start i ligan.

Situationen var ohållbar. En förändring var nödvändig. Det slutade med en utlåning till Bursaspor. Om det hjälpte? Nej.

– Jag vet inte om vi ska prata om det. Det blev bara ett stort misstag. Jag blev lovad mycket av presidenten, men sedan visade det sig att tränaren inte ville ha mig där. Jag kände inget förtroende och fick spela överallt. Jag var till och med ytterback ett tag, minns han.

Där och då hade Holméns karriär letat sig in i det djupaste av mörker. Dagarna var tunga. Motivationen som bortblåst.

På bara ett drygt år hade han gått från en hyllad poängspelare till en avbytare att kasta in någonstans efter paus. Holmén övervägde på allvar att skita i utlandskarriären och flytta hem till polarna i Sverige. Hem till det Elfsborg han lämnade 2007.

– Jag började tycka att det inte var värt det på något sätt. Jag kände ingen glädje, varken socialt eller fotbollsmässigt. Det var tufft.

Men han skulle få en chans till. Och den kom från en välbekant tränaransikte. Drygt ett och ett halvt år efter att Aykut Kocaman lämnat Fenerbahce tog den gamle storanfallaren över Konyaspor. Och han ville ha Samuel Holmén i sitt lag. Den 21 augusti i fjol fick han sin vilja igenom.

Holmén skrev på ett säsongslångt lån och återförenades med Kocaman. Ett genidrag skulle det visa sig.

Han blev målskytt i sin första match för klubben och sedan dess har framgångsvågen bara växt sig större för varje vecka som gått.

– Nu får jag alltid 90 minuter på det centrala mittfältet. Och det känns verkligen som att jag har hittat tillbaka till min riktiga nivå. Jag njuter av fotbollen för första gången på många år.

Hur förklarar du den här förvandlingen?
– Mycket handlar om självförtroende. Nu vågar jag ta risker. Missar jag en passning vet jag att tränaren litar på att jag sätter nästa. Och när man känner så kommer allt automatiskt istället för att man springer runt och tänker på vilka beslut man ska ta. Var jag inte bäst varje match i Fenerbahce fick jag sitta på bänken i nästa. Det är lite skillnad.

Det nyfunna självförtroendet har också fått honom att rita om sin egen framtidskarta. Kanske går det att förlänga utlandskarriären ett litet tag till? Livet hemma i Sverige kommer ju finnas kvar. Elfsborg likaså.

– Hade du frågat mig för ett halvår sedan hade Elfsborg varit väldigt hett. Nu när det går så här bra, och jag håller samma nivå som tidigare, är det klart att jag vill se vad det finns för alternativ innan jag flyttar hem. Man vill inte flytta hem för tidigt. Även om man givetvis vill kunna tillföra något när man väl gör det, säger han.

Vart ska den centrala mittfältaren då ta vägen? Kontraktet med Fenerbahce går ut i sommar och lär inte förlängas. Därmed kommer en kontraktslös Holmén kunna välja och vraka fritt ur högen med intressenter.

– Vi får se vad som dyker upp under våren. Jag känner ingen stress.

Vad säger Konyaspor?
– De vill väldigt gärna att jag ska stanna. De har sagt att när du är redo att prata så gör vi det. Det är skönt att ha i bakfickan. Men jag tror att jag kommer avvakta lite. Jag har varit i Turkiet länge nu. Det hade varit kul att prova något annat.

Du får väl återförenas med brorsan (Sebastian) i ryska Dynamo Moskva?
– Haha! Jag har alltid sagt att jag vill komma hem och spela med honom i Elfsborg. Nu är ju den möjligheten borta vilket innebär att det ska mycket till om vi ska spela tillsammans. Men vi har ju samma agent så ...

Vad säger du om hans klubbyte?
– Jag tycker att det låter som ett bra steg för honom. Hans personliga utveckling kommer bli bra. Och det är ett bra steg om han vill komma till ännu större klubbar sedan. Och till landslaget.

Landslaget, ja. Med en ständigt stigande formkurva borde väl en återkomst till Blågult vara ett mål för Samuel Holmén? Särskilt när en EM-sommar står för dörren.

– Just nu är jag nöjd med att det går bra i klubblaget. Och att jag tycker det är roligt med fotboll igen. Det var det längesedan jag tyckte.